Tuff lördag i Nacka - en låt av Noice?

Tuff lördag i Nacka, jag vet det låter som en låt av Noice eller liknande förortsband men är en av matcherna i början av säsongen för Silverlaget. Kraftigt decimerade dels av en planeringsmiss där Stockholm Marathon behöver bemannas men också av ett ovanligt stort bortfall av spelare. Vi har alltså 16 (sexton) spelare som har tackat nej till matchen. Vi lunchtid samma dag som matchen spelas är vi bara sex spelare och vi bör vara minst sju. Reglerna säger att man måste vara minst fem spelare för att FÅ spela matchen men vi ska spela med minst sju. Ordet Walk Over uttalades en hel del i den heta växlingen av telefonsamtal mellan oss ledare. Vi får lämna endast en WO under säsongen, lämnar vi en andra WO så utesluts vi ur serien och alla matcher försvinner. Det låg helt klart mer i fatet än att få till ett slagkraftigt lag idag. Amelie och Adele hakar dock på till slut så matchen kan bli av och vi har åtta spelare – dock saknar vi målvakter så vi får dela på att stå.

Nåväl, väl där så var humöret på allra högsta topp och DET behöver man aldrig oroa sig över när det gäller Hofvet. Anna ställer solidariskt upp på att stå första halvlek och Bella likaså den andra halvleken. Vi spelar igenom matchen och väntar länge med första målet men vi gör dock 10 framåt men släpper in 34 bakåt så resultatet kanske inte är vad vi ville. Vi kan hamna i ett läge där vi inte tar i ordentligt bakåt och blir tveksamma framåt. Anfallsspelet måste präglas mer av att vi inte är så väluppfostrande och tycker det ska vara rättvist mellan avsluten. Tvärtom, lyckas någon av oss så ska vi fortsätta att nöta det till motståndarna har knäckt den koden. Den ”korta bänken” som i det här fallet består av en enda spelare tar till slut ut sin rätt. Vi orkar helt enkelt inte stå upp mot Skuru.

Vi gör dock en legendarisk grej på slutet. Skuru genomför en Japan i en hiskelig fart precis innan slutsignalen. Det fina med oss då är att även vi i Hofvet jublar med Skuru. Det var ju trots allt ett sjukt snyggt mål! Det är sånt som gör att man är så stolt varje gång man får ha på sig klubbmärket och representera Hofvet. Det är inte bara resultaten som räknas, det är vår gemenskap och hur vi representerar klubben. Idag har vi alla gudar och krafter emot oss men kan till slut genomföra en match och känna att vi gjorde vad vi kunde. Det är någor att ta med sig!

Bilden, Amelie, Selma, Wilda, Anna, Tuva, Bella, Adele och Charlotte. De åtta som stod upp för Djurgårdshof idag! Underbara var och en och tillsammans!

Forza Hovet!

Niclass Björlund