Sommarrapport 27 juni

Sommar, sommar, sommar… låten på radion kastar mig raka vägen tillbaka till sommarloven i sommarstugan vid Gullmarsfjordens strand. Där allt var enkelt, glass smälte i solen och livet var… ja, rätt perfekt. Samma härliga känsla infinner sig idag – på väg till Lillesjöstugan för träff med löparsugna (eller åtminstone kaffe-sugna). 😉

Jag väcktes av ett mystiskt mullrande och tänkte först: ”Jaha, nu är bönderna i full gång igen.” Men nej – det var åskan som körde sitt eget morgonpass. Fönstret stod öppet och värmen låg där ute som en tung filt. Det mullrade och vi hann få en snabb dusch från ovan innan det var dags att rulla mot Frillesås.
När vi närmade oss insåg vi att vi nog tajmade ankomsten med sekundprecision – OS-nivå. Där sladdade vi in på parkeringen som om vi hade bråttom till startlinjen, och lämnade precis plats för en sista bil… som såklart gled in som på beställning. Perfekt avslut på entrén! Vi samlades i en tapper liten klunga för ett porträtt vid sjön.
Klick – och inga omtag (hoppas någon blundade, det hör liksom till).

Det visade sig snart att vi inte bara behövde 30 graders stekhet sommarvärme på kroppen – stämbanden fick också sitt, då de slipades till konsertnivå inför ett rungande:
”Ja må han leva!”
Stort grattis Kaj – hoppas rösterna höll hela vägen fram till dig.

Rundan började – in i skogen! Där väntade efterlängtad skugga och en något mer barmhärtig temperatur. Värmen låg ändå som en envis följeslagare och vi fick lita på vår egen fartvind… den där lilla brisen man inbillar sig att man skapar när man springer.
Vid utsiktsplatserna passade vi på att stanna upp och blicka ut över sjön – som lockade som en svalkande magnet. En snabb fundering: varför springer vi ens, när man bara kan hoppa i?

Tillbaka in på stigarna, där träden sträckte ut sina bladverk som gröna parasoller. Någon rapporterade att någon ”stod på öronen” och jag började fundera… hur gör man ens det? Står man inte på huvudet då? Eller är det någon med öronen strategiskt placerade högst upp? Ja, ni hör – tankarna går på lågvarv i värmen. Bäst att bara springa vidare😉

Mot slutet nådde vi den legendariska Stenen. Den låg kvar – tryggt på sin plats (vi kontrollerade, viktigt!). Några sprang dit för att dubbelkolla, andra tog sig an backen och resten – vi strategiskt kloka – höll oss till grusvägen tillbaka. Att stå still var nämligen inte att tänka på… då gick det från löprunda till buffé för blinningar, mygg och allt med vingar. Och tydligen var vi dagens specialrätt 😊

Sjön kallade efteråt på flera av oss – och det är ju svårt att säga nej till ett dopp när man redan är genomsvettig. Under tiden dukades det fram gobulle och kaffe (den verkliga anledningen till att dyka upp, om vi ska vara helt ärliga) 😉
Tack till alla som kom och gjorde lördagsmorgonen till något extra! Närmare bestämt 29 st, andra valde bokskogarna i Åkulla just denna dag.

Själv drog jag vidare för ett dopp i havet – helt klart vatten, friskt och underbart att bara ligga där och flyta.

Nu rullar signaturen till dagens sommarprat… ännu ett säkert sommartecken. Jag lutar mig tillbaka och känner den där välbekanta känslan igen – lycka. Att vara ledig, att få röra på sig, att vara frisk… och att ha fina människor att dela en morgon som denna med 😊

Kramar
Fredrika

Fredrika Walters