Vid Fixsjön intet nytt. 2025-08-02

Mulen lördagsmorgon med regninslag, kul.. ? Så denna gråa dag behöver lite stordåd och dramatik!

En hel vecka hade gått sedan den senaste oroligheten så man visste att det snart skulle bryta ut oroligheter igen! Så tidigt en lördagsmorgon i nådens år så samlades en armé vid fixsjöns strand.

Orangea klädda krigare prydda med det välkända svarta märket fyllde dalen. Den lilla yta som fanns för droskor och vagnar fylldes till sista platsen. Banér och fanor vajade i vinden och krigsslammer ekade över nejden. 37 brigader var samlade, ingen ny hade vågat ansluta sig.
Vår vanliga härskare, hertig af Jonté, hade övergivit oss för högre terräng så prins Johnn von Y tog tillfället i akt att anföra den herrelösa hären.

Fälttåget skulle gå över historisk mark. Många hertigar, kungar och vikingar hade utkämpat många stora krig och sjöslag i trakten. Allt kunde läsas på runstenar och monument (skyltar) längs med rundan och armén utlovades också många viloplatser (bänkar) längs vägen.
Stridshornen ljöd och armén satte sig i rörelse. Uppför uppför uppför kämpade sig fotsoldaterna genom täta skogar med upprorsmän, stråtrövare och banditer som lurade i dunklet. Men inga vågade sig på den stora orangea hären.
Trotts att det genom historien utkämpats många slag i området så var inte en enda karta studerad så vägen o terrängen var helt okänd för soldaterna. Avstickande vändningar gjordes här och där för att förvirra motståndarna. Upp för backa, ner till källor och ut i skogen men det förvirrade mest den egna armén. Myteri var nära förestående men kunde lösas i vad som nu kallas ”den stora freden vid bommens vägskäl”.
Hären virrade vidare på sitt fälttåg på grusvägar och ibland in i skogen. Krigshornet (visselpipan) ljöd flera gånger och order om förflyttningar avlöste varandra utan att riktigt uppnå önskat resultat. Armén lyckades till slut samla ihop sig i stridsformation vid den skällande hundens vägskäl. Den perfekta positioneringen inför det avgörande anfallet. Med den sists kvarvarande kraften gjordes den sista avgörande framstöten nedför slätterna mot Fixsjön. Framstöten böljade vilt och tumultartat framåt nedåt och den täta fronten delade sig endast för den ärrade krigsfotografen och tycktes ostoppbar. Hur skulle det sluta!?

Ni som överlevde att berätta historien vet hur det slutade.
Vi tog ett svalkande dopp med hopp från flotten, inget direkt sjöslag.
Andra doppet blev med kakor från Joel ”Gille” Boberg i kaffe från Niclas och Johnny.

Ett historiskt dubbeldopp, tack o bock 😊
//Axel
Får inte till länk till bild så kanske kommer en uppdatering med det

axel stenhammar