Träningsrapport 19/7

Lördagens löparäventyr i Åsa – med svett, skratt och manetspaning

Det var en sån där lördagmorgon som nästan kändes för vacker för att vara sann. Solen smög sig upp över horisonten, fåglarna tjattrade som om de höll ett hemligt möte, och hela världen verkade ha tagit sovmorgon – förutom vi, förstås. Kroppen var lika matt som en överkokt spaghetti efter några dagar av tropisk hetta, men tanken på det där svalkande doppet efter löprundan var som en siren som lockade oss ur sängen.

Vi hoppade in i bilen, lurade oss själva med den sköna AC:n och låtsades att det var svalt ute. Men Åsa hade andra planer. Så fort bilen stängdes av slog värmen till som en bastudörr i ansiktet. Välkommen till västkustens egen grillfest!

Parkeringen vid Gårda Brygga var redan ett Tetris-spel av bilar, husbilar och badgäster. Marika, klok, tog ett dopp innan rundan – ett drag som senare skulle hyllas som dagens genidrag. Vi andra samlades, 33 löpare, poserade som om vi var med i en reklam för sportdryck, och med ett klick var vi igång.
Reklambilden

Efter bara 500 meter började värmen viska hotfullt i våra öron. Några hade vätska med sig – hjältar! Andra hade glömt sin i bilen – tragiskt. Vi sprang genom stigar, klippor och asfalt, och varje skuggfläck blev som en oas i öknen. Naturreservatet Näsbokrok bjöd på vyer som kunde få vilken semesterbroschyr som helst att rodna av avund. Björnbären såg ut att ha semester de med – de frodades som aldrig förr.

Svetten rann som om vi försökte konkurrera med havet, och samtalen flödade lika fritt. Husdjur, odlingar, solbränna, konserter – och såklart: var man hittar det perfekta kvällsdoppet. Själv insåg jag att kroppen behövde en paus, så jag vek av, drack mitt vatten vid bilen som om det vore heligt, och styrde stegen mot badet.

Men där väntade nästa utmaning: maneterna. De dansade runt som om de hade sin egen festival. Vi stod och spanade som badpoliser, och när dansgolvet verkade tomt, hoppade vi i – vissa med elegans, andra med tvekan, och någon stod kvar och höll utkik som en manetvakt.

Efteråt väntade frukosten – en riktig dunderfrukost! Tack Abbe för frallor som kunde väcka liv i en sten, och kaffe som smakade som belöningen efter ett maraton.

Så, kära löparvänner! Njut av värmen, bada klokt, drick vatten och glöm inte att skuggan är din bästa vän. Och om du ser en manet – fråga först om den har biljett till dansgolvet.

Kram
Fredrika








Skri

Fredrika Walters