Rapport Lerkil 12/7

Det börjar med ett djupt andetag. Saltstänkt luft fyller lungorna när skorna landar på asfalten ute i Lerkil. Framför dig breder havet ut sig – oändligt, levande, ständigt i rörelse. Den 11 kilometer långa löparrundan slingrar sig längs kusten, där klipporna reser sig som uråldriga väktare över landskapet.

Du springer förbi vindpinade buskar och mjuka hällar som formats av tid och väder. Under fötterna växlar underlaget mellan asfalt, grus, jord och släta klippblock – varje steg en ny känsla, varje meter en ny vy. Solen glittrar i vattenytan, måsarna ropar i fjärran, och vinden leker i håret.

Vid vissa inte så glamorösa partier stiger stigen brant uppåt, och benen får jobba. Men belöningen väntar där uppe – hejaropen från de andra i gruppen skapar lite extra skön energi till de stumma benen. Väl uppe stannar du kanske till en stund, låter pulsen sjunka och hjärtat fyllas av stillhet.

Sedan fortsätter du. Kroppen hittar sin rytm, tankarna rinner undan som tidvattnet. Det är bara du, kompisarna, naturen och stegen som bär dig framåt. När rundan närmar sig sitt slut, känns det som om du sprungit genom något större än bara en plats – du har sprungit genom ett stycke frihet. Frihet är också ett skönt avsvalkande havsbad jämte fiskebåtar, svart kaffe och nybakade kärleksmums.

DRT-gruppen välkomnar också Martin Ingerslev till våra poetiska tillställningar, redan nästa välkomnande lördag.

HQ bildpå 39 löpare + fotograf.

/ Bengt-Olof Qvist

Jan Erik (Jonte) Lind