DRT Skärsjön

Lördag morgon och DRT-gänget pockar på uppmärksamhet med en trailrunda vid Skärsjön som ligger några kilometer från Fjärås Bräcka. I dag var vi 27 stycken atleter som lyssnade förväntansfullt på Johnny när han beskrev rundan vi hade framför oss. Ord som backe nämndes flitigt men också orden “en liten backe till”. Vad menade karl? Nåja, det blir säkert inte så farligt tänkte i alla fall jag när vi begav oss iväg.

Redan i första backen fick vi smaka på vad som komma skulle, en brant rackare på några hundra meter som genast satte fart på pumparna och frustandet i gruppen. Riktigt skön start på rundan som fortsatte längs stigar, grusvägar runt de ståtliga vindkraftsnurror i skogsområdet.

Det är sannerligen ett gott gäng DRT, det är så trevligt att springa med er och det finns alltid någon att ta något spörsmål med. Varvet som närmar sig nämndes av flera, men också kantarellerna som dykt senaste veckan. Inför dagens runda berättade Magnus att DRT planerar en träningsresa till Alperna i september nästa år och många uttryckte redan i dag stort intresse för det evenemanget som kommer på bjuda på vacker, backig terräng med möjligheter till aktiviteter av olika slag (se separat meddelande i DRT-tråden).

Och just backar var ju som sagt något vi fick träna på i dag. Johnnys tal om backar var ingen skröna utan vi fick verkligen uppleva dem fullt ut. Värst, eller skönast beroende på vilken läggning man har, var väl kurviga backen som gick upp lite grann, som sen fortsatte lite till och sen fortsatte ännu lite grann. Herregud vad lång den var, men så skönt att komma upp till slut. Och så fortsatte rundan i den vackra terrängen. Upp och ned. På några platser blev det paus för fotografering av Skärsjön som låg långt nedanför. Så vackert. Rundan bjöd också på OS-inspirerade hästhinder, vilket var en utmaning för de trötta benen. Jag noterade också att rundan gillades av asfaltslöpare i sällskapet. Kul!

Vädret visade sig i dag från sin bästa sida, växlande molnighet med inslag av sol och inget regn. Mot slutet av rundan fick vi äntligen får belöning efter de många stigningarna, 500 meter i nedförsbacke mot samlingsplatsen. Någon spurtade mot mål. Så härligt och framför allt skönt att vara i mål!

Strax därefter blev det utlovat fika av Johnny, Axel och Fredrik. Det smakade verkligen mums, ja det var visst kärleksmums på menyn. Riktigt goda båda sorterna vi fick smaka. Tack för fikat, snyggt gjort av er! Flera lockades också ut i sjön och för dem blev det väl en angenäm överraskning när de en bit ut i vattnet fick känna av den mjuka leran i botten och det omslingrade sjögräset (på Varberg kurort kostar den spa-behandlingen några hundralappar, bara så ni vet). Kanske fanns det någon igel i krokarna också. Men skönt var det sannerligen.

Och till sist, under det uppskattade fikat skedde också ett sällsynt skådespel i vattnet strax intill då omkring 40-50 unga ankor hade hur kul som helst i vattnet. Kanske var det föräldrafritt för dem för första gången, för de hade helt klart lika lattjolajban som vi hade i dag, eller hur.

Vid pennan, Lars

Lars Johansson