Träningsrapport 14/12

Bild HQ Foto: Jonte ... Härligt Camilla ... snyggaste DRT tjejen :-)

Johnnys Äventyrsresor

Vilken del i äventyret dagens runda landade i det vet vi inte, bara det fortsätter!
Denna hade allt förutom en torr sommaräng.

Vi tar det från början. Nästan ”Betty trött” denna morgon, kunde inte bestämma mig för val av skor för denna runda. Försökte läsa kartan för rundan, för att hitta input till mitt val av dojs, trots några decennier i ”byggda” så fattade jag inte riktigt hur vi skulle kunna löpa alla sträckor. Har ju löpt i krokarna många gånger men Johnny är sannerligen bättre på att springa vilse alternativt bara orientera sig där ingen annan tänker att där kan man nog springa. Väl framme vid samlingen hade jag med mig två par skor. Stängde av allt för att snabbt slå mig fram till den omåttligt populäre Johnny för att få råd om valet av skor. En fasansfullt tom blick fick jag till svar som följdes av ett ”-det spelar ingen roll vad du väljer”. Jag börjar ana oråd i mossen…

Samling för traditionsenlig bild. Ny go gubbe för dagen, Axel, hälsas varmt välkommen och vi hoppas du kommer tillbaka för nya äventyr i löpspåret! Innan paparazie-Lind snäpper dagens bilder så berättar Johnny om rundan som väntar oss. Man kommer alltid ihåg Johnnys rundor som äventyrliga så klart men också alltid en historieresa. Vem minns inte turerna till Äskhults by eller den galna klättringen i de halländska pyrotekniska bergen mellan Kungsbacka & Anneberg? Vi förstår alla snabbt att det kommer att vara mycket varierande underlag, en kompott utan dess like. Men vad gör då Cathrine här? När jag åkte hemifrån tidigare på morgonen lyste fullmånen min väg och jag förstod nu varför Cathrine var här, många blir ju lite kräjsy av fullmåne och så även Cathrine. Här någonstans informerar Johnny om minst två mördarhundar på turen men att vi idag inte skulle springa alltför nära? Nu startar det stora äventyret…

Redan några hundra meter in i forsskogarna hör vi varulven tjuta eller var det en mördarhund månne? Bleka och vettskrämda fick vi färgen i våra ansikten tillbaka när vi insåg att det var Matildas glädjetjut efter att ha gjort en ”burn out” i uppförsbacken, vilket rivjärn. Upp över kullen och ner mot Fogdegårdsvägen. Någonstans här blev jag informerad att skriva dagens rapport. Tror det var Joel som då briljerade med sann vetenskap och sa att killar kan göra två saker samtidigt. Jonte motbevisade snabbt genom att nästan gå omkull när han både tänkte och sprang samtidigt. Full av tankar i en för tight men skön löparmössa kommer ett gäng får som inte alls har hajat högerregeln. Med en bredsladd i nerförslut fick vi snabbt stanna för att snällt släppa över fåren. Får har alltid företräde i sin egna hage, det får får för fyr. Vi fortsätter över den glatta spången över Rolfsån och vi snackar lite Kungsbacka River som kan rekommenderas för er som ännu inte kantrat vid spegeldammen eller Gåsevadholms slott.

Hittills har vi nu testat asfalt, grus, makadam, skogsväg, terrängspår, spång, lera och vatten som underlag. Vi löper vidare mot Vassbacka där vi stöter på en möjlig mördarhund och en tant som hunden hade i ett snöre. Snabbt förbi och nu ut på en härlig leråker men som Johnny sa. ”-På sommaren är det riktigt bra att springa här!” 12 kilo lera under sulorna och väldigt utspridda, några försökte skogen men kom snabbt ut igen. Efter detta väntar lite utsträckt asfalt och förbi Gåsevadholm för att sedan ta in höger på en liten skogsväg. Här väntade oss en söt liten jaktstuga för Bilbo Bagger. Ett fik på Gåsevadholm och våffelstuga istället för jaktstuga önskades. Strax innan fik & våfflor snackades det om julmat, hur mycket man hade ätit, vad som är godast osv. När jag frågade Ola kom svaret snabbt & självklart. ”-Det är så klart scchhhnaaapsen!” Vuxen och rekorderlig man som han är ändrade han sig snabbt, även fast man inte får ändra sig, till att det är det kalla han gillar allra bäst. Alltså, scchhhnaaapsen ska vara kall!

Efter lite skogsväg väntade återigen en härlig åker. Trots milsvida öppna ytor lyckades ett gäng springa vilse vilket gav oss andra en härlig vändning på någon kilometer. Till slut ploppade några oranga löpare ut från skogen vid sidan av åkern. Perfekt, resan kan gå vidare mot nya äventyr. Några fegisar valde längre asfalt än nästa utmaning genom energiskogen över en sjukt blöt sommaräng, över ett stängsel, över en bäck. Kommentaren som föll vid bäcken om en spik och ett hål från en kvinnlig löparkompis har jag lovat, eller vågat, att inte nämna så jag skriver inget (mer) om det. Detta var egentligen den sista tuffa strapatsen för nu väntade grusvägen genom Forsgårdens golfbana som avslutning, den löpte på fint så att säga.

Tack Johnny för att du delar dina bästa äventyr med oss! Nu hem för en värmande kopp krut, sätta skorna i torken och ladda om för kvällens julbord. Vad gillar jag egentligen tänker jag? Jag håller nog med Ola, det kalla är bäst .
::
:-)
::
Nästa vecka Fjärås och Johanna :-)
::

Calle Johansson