Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om DRT Kungsbacka Löpning
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från DRT Kungsbacka Löpning .
Löpning
Följ oss för uppdateringar
Så blev det lördag till slut.
Denna fantastiska helgmorgon som man kommer på sig att man
längtar efter redan på lördag klockan 11.
Liksom ett litet vakuum. Måtte det bli ny lördag snart.
Samlingen skedde, som bestämt, på Vittraskolans parkering.
Jag måste säga att det alltid är lite tomt när inte Calles skratt ekar över vidderna.
Men det funkade ändå. Uppradade och fina fastnade vi på kort än en gång.
Jag undrar när den svarta deltagaren med mjuk och krulligt hår skall få sina pinnar på listan.
Jag menar, han är ju verkligen en flitig deltagare som kanske inte gör sig hörd men finns där
lite som en DRT maskot. Frågan är väl bara vad som händer den dagen när slutspurtfighten
om årets pinnvinnare står mellan svarte maskoten och vår flitiga Camilla.
Kommer hon att lämna honom hemma då?
Turen blev som utlovat. Första 50 % av rundan var stig och ibland knixig sådan.
Det som uteblev var pölarna och vätan. Dessvärre inte för att gentlemännen la sig på
mage för oss kvinnor utan för att nattens minusgrader gjorde marken hård.
Kanske lika bra det. Vem vill ha lunginflammation och såriga näsor på sitt samvete.
Jag tycker att vi höll ihop gruppen bra. Ingen kom vilse vad jag vet och ingen kom heller för tidigt
till Klarinetten och stal bullar…
Väl ute på grusvägen kunde vissa växla upp och springa av sig överbliven energi,
läs en av Håkorna. Vi tog oss förbi Hammargårdens gigantiska stall, det är vackert.
Men det är nog en tidsfråga innan skylten:
Löpare gör sig icke besvär, dyker upp. Ingen gång jag har passerat har jag fått svar på mitt, "Hej"!
Om skylten dyker upp har vi en pakt, eller hur. Den hamnar för alltid i buskarna.
Reningsverket gjorde det som utlovat.
Lämnade ifrån sig en odör som kan få vem som helst att känna sig kräkfärdig.
Som en vägg slår den emot en.
Det blev en tuff runda. En och annan blev rejält trött så det var gott att ta sista jordbacken
upp till toppen för att få kaffe, kaka och varma bullar.
Någon hade skämtsamt ställt fram öl, men den förblev orörd. Utom en burk då förstås…
som intogs vid senare tillfälle. I say no name.
Tack för idag. Ni är alla bäst och ni är också godhjärtade.
Syns nästa lördag.
--
Run Weekend Run :-)
--
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera