Stockholm Marathon 2014

Vi kom, vi såg, vi segrade. På våra sätt.

För några månader sedan var två av tre osäkra startande. Väl på plats startade alla tre och tog sig runt ett Stockholm som i år bjöd på bästa löparvädret. Lätta regnskurarar vid start men tillräckligt lätta så man kunde få skydd under träd. Vid första tillfället fick vi också stifta bekantskap med en dam som börjat springa vid 60 års ålder. Nu vid 63 och några maror senare såg hon ut att hålla sig vid god vigör. Löpning är bra mot åldrande helt enkelt :-)

Uppehåll i regnet och dags att gå in i startfållorna. Där var trion tvungna att skilja sig åt då Anneli hade en annan startgrupp. Linn och Stefan språkade vidare med ny löpare under nästa regnskydd. Själv kom jag knappt ihåg ett enda ord då det strax var dags för start. Och där var vi iväg!

Linn försvann snart med spring i benen och lämnade Stefan och Anneli bakom sig i vinddraget. Loppets första del gick bra för samtliga men sedan satte krånglande vader och magar käppar i hjulet för några av oss. Diverse stopp blev det men i mål kom vi.

Efter 30 km börjar maran på allvar. Då hjälper det inte att man har Kungliga Slottet till höger. Man har fullt sjå att fokusera och röra sig framåt. Soppa serverades vid 32 km och gav delvis nya krafter och det behövs för även om Västerbron kanske inte är sådär jätteelak så är det ändå uppför. Här gick det inte fort för minst en av oss. Bananer vid 35 km och cola och kaffe vid 36 fick oss att piggna till. En av oss träffade på en munter norrlänning vid 37 som fick vederbörande att öka takten. Det var dumt. För strax därefter började det sista egentliga uppförslutet. Han hann dock informera om att Kungliga Tekniska Högskolan var det som spelade och att de en gång stod tysta och räknade när de spelade ty de stackarna hade tappat bort violininsten och då blev solot lite därefter. Mycket man lär sig på en mara!

Odenplan närmar sig och svisch nerför backen. Benen känns stumma men det är så det ska vara. Konstigt annars. Nu är det nära! Och plötsligt är den där: Stockholms Stadion. Lika vacker som alltid. Och skön att beskåda.

Målgång och medalj. Stapplande steg och köande för att komma in på Östermalms IP igen. En lång vilostund för oss i gräset och därefter stapplande steg mot t-bana och pendeltåg. Lagom till pendeltåget fick en av oss syn på följebilen som eskorterade den sista löparen (eller gående) in i mål.

En natts sömn, lite mat och dryck och tjöt på tåget hem för två av oss och ett tidigt morgonflyg för den tredje och vips var vi hemma igen. Tur att man har medaljen så man vet att det hände :-) Ett extra stort grattis till Anneli som genomförde sin första mara. Härligt!

Några iaktagelser under årets lopp (se foton under DRT gruppen) :

- Tigrar kan springa
- Man kan se dubbelt utan att se dubbelt
- Tejp är bra
- Alla heter Glenn i Djurgården (Glenn Hysen manade på ute på Djurgården, inget foto tyvärr)

/Capital Run