Sydgym Cup 2016

Lördag 13/2 så reste ett nytt cupgäng ner till Skurup och SydGym Cup i en kylslagen Nils Holgersson hall. Vid avresan från Dösjöbro IP hade det snöat ganska ymnigt, och vi var lite nervösa huruvida vi skulle hinna fram i tid på de isiga vägarna. Men vi klarade det med en kvarts marginal.

Vi var lottade i en 5-lags grupp mot Sjöbo IF, Hörby FF, Blentarps BK och IFK Klagshamn.

Förutsättningarna för denna cup var inte någon favorit i laget. Den kallas för "futsal" cup, men spelas på konstgräs med dobbskor och 7-manna mål. Närmast som att spela smålagsspel. Vi minns med fasa den liknande Tomtecupen i Malmö från december, då vi åkte på 3 raka storförluster och åkte hem med sargat självförtroende.
Vi hade satt målet för denna cup att laget skulle visa på utveckling, ha kul och göra bättre ifrån sig än i Malmö.

Första matchen mot Sjöbo IF började dock som våra cuper brukar. Vi hängde med i 5 av matchens 13 minuter, gjorde ett mål och spelade jämnt. Sen trillade några enkla baklängesmål in, och luften gick ur spelarna som slutade kämpa. Slutade med en klar förlust.

Andra matchen mot Hörby FF skedde ungefär samma sak. De första minuterna hade vi några anfall och skott. Men med obefintligt passningsspel. Det verkade som om varje spelare ville klara matchen själv. I försvaret glömde de bort att hindra motståndaren från att komma till skott, vilket är mycket viktigt i denna typ av matcher. Även i denna match hängdes det med huvuden och slutade kämpas efter de första målen.

Därefter hade vi ett snack med killarna. Om att visa stolthet och moral. För oss själva och för laget. Att kämpa alla minuter i matchen, oavsett om vi leder, det är jämnt eller vi ligger under. Att vi hade fans på läktaren som hejade på oss, och att vi - oavsett hur matchen slutar - i alla fall skulle kunna visa dem att vi kämpade allt vi kunde.

Tredje matchen mot Blentarps visade killarna precis denna kämpaanda. Hemjobbet fungerade mycket bättre. Spelarna började hitta passningsspelet och ta löpningar för att hjälpa varandra. De hade kontroll på matchen, höll nollan och vann välförtjänt.

Nu var stämningen på topp, och killarna var väldigt nöjda över att ha kunnat visa hur bra de kan spela när samspelet fungerar.

Fjärde matchen var mot Klagshamn, som kryssat mot Hörby och spelat jämnt mot Sjöbo (som ju båda slog oss stort). Förhoppningarna var att spelarna ändå kunde visa moral och kämpa hela matchen. Dösjan körde på ganska offensivt i början, och hade några anfall med skott från distans. Sen blev matchen mycket jämn en stund, innan Klagshamn började ta över. Men denna gång kämpade spelarna hela vägen. De jobbade hem och stoppade anfall, och när de inte hann hem, så räddade Gustav i målet flera farliga skott. Sista minuterna så pressade Klagshamn väldigt hårt, men Gustav räddade oss och höll nollan med svettiga räddningar.
Med 10 sekunder kvar av matchen var vi glada för killarnas insats och oavgjort. Då bröt Emil en motståndare, dribblade förbi deras back, och hann före Klagshamns utrusande målvakt, och slog (med fel fot) in segermålet 1-0 stolpe in. Killarna var överlyckliga.

Med 2 segrar och 2 förluster blev det en 3:e plats i gruppen, och missat slutspel med 1 poäng. Men killarna var väldigt stolta och nöjda hur de lyckades avsluta detta gruppspel, med tanke på hur det började.

Sista matchen var en placeringsmatch om 8-9:e plats mot Oxie IF (Röd), som missat slutspel med ett enda ynka mål, och var väldigt revanschsugna. Killarna hade några lovande kombinationer och anfall som de lyckades förvalta 1 gång. Men Oxie visade sig alldeles för starka. De fick komma till skott alldeles för lätt och vi kunde inte riktigt stå emot, utan avslutade med en förlust.

Men målet var som sagt att se om killarna och laget utvecklats under vintern, och det har de absolut gjort! När de jobbar hårt för varandra, och håller humöret uppe, då kan de visa sin fina teknik och spela riktigt bra fotboll.