Sammanfattning säsongen 2013

Lite över en vecka har passerat sedan portarna till Järna IP kedjades igen. Nu är det cirka 2 månader till försäsongen börjar och 4.5 månader tills man får snöra på sig fotbollsskor igen.

Vandringen genom division 4 år 2013 blev en väldigt rolig och framgångsrik sådan. Laget slutade på en tredjeplats, endast en poäng från andraplatsen, efter en något skakig inledning. Den darriga inledningen var ändå väntad med tanke på saker som att mot slutet av försäsongen blev det strul med träningsmatcher så laget gick utan matchträning på över en månad.

Säsongsinledningen speglar detta då vi samlade ihop 4 poäng på 6 matcher och en målskillnad på 5 – 10. Därefter förlorade inte Järna förrän 3 månader senare och hade då 11 matcher i rad utan förlust (10 vinster 1 oavgjord) och en målskillnad (de elva matcherna) på 32 – 6.

Med 10 vinster och 1 förlust blev man höstens lag och sett över hela säsongen släppte man in näst minst mål.
Slutsiffrorna skriver vi till 47 poäng på 22 matcher, varav 15 vinster 2 oavgjorda och 5 förluster med 48 gjorda mål och 22 insläppta.

En av anledningarna till detta var att vi fick för första gången på ett flertal år behålla ungefär samma trupp som föregående år. Omsättningen på spelare de senaste fyra-fem åren har varit väldigt hög, med minst 5-10 förändringar i truppen från år till år. I en liten kommun där fyra A-lag i någon mån delar på samma spelarunderlag blir det kännbart varje gång någon legend går i pension, och inte helt ovanligt är det att flera spelartapp samtidigt kan leda till nedflyttning.

Men säsongen 2013 blev, som sagt, omsättningen inte fullt lika hög.

Joel Granberg lånades ut till Falu FK och Mikael Persson skrev över sig till Vånga IF.

Från Hulåns IF kom Fredrik ”knivmördaren” Bäck och tog snabbt ordinarie plats som den klassiska ”destroyern” på innermittfältet som 4-4-2 är väldigt beroende av. Skaggen pensionerade sig från fotbollen efter en säsong i Hulån för att fokusera på filosofi och sin frimärkssamling. Men när gräset grönskade så kom han tillbaka och blev med sin gränslösa erfarenhet en viktig truppspelare.

Unga Johan ”Jolle” Gezelius lämnade Hulån och gjorde flera bra matcher och inhopp. Mot slutet av säsongen tog han dock den ökända ”pausen” som så ofta kvinnligt umgänge kan innebära.

Marcus Blom och Oskar Bergsman gjorde sin första A-lagssäsong i den blåvita tröjan och gjorde det väldigt bra.

Utöver det så behöll man samma gäng från året innan. Spelare som har deltagit sporadiskt är Josef Berg (trappat ner) Leon Pehrs (korsbandskada i slutet av försäsongen), Elias Persson (spelat med axelskada i evigheter) och Timmie Aspelin (rehabiliterat korsband efter operation).

En annan viktig faktor har varit kontinuitet på tränarsidan. För första gången på väldigt många år har Järna haft en tränarduo från trakten. Innan dess har man hämtat huvudtränaren från andra håll vilket i sig inte är någon dålig tanke då man fått in kompetens utifrån som kan utbilda spelarna. I praktiken har det visat sig problematiskt då tränare som ofta haft 10 mil enkel resa helt enkelt inte kunnat delta på träning lika mycket som lokala förmågor kan.

Vi kan konstatera att en av effekterna har varit högre genomsnittligt deltagande i träningar än det varit de sista åren.

Spelmässigt då? En noterbar skillnad är ett kompaktare försvarsspel där lagdelarna har varit väldigt tighta. Säsongen 2012 släppte man in 33 mål att jämföra med årets 22. En minskning med 33 %. Det har helt enkelt varit väldigt svårt att göra mål på Järna efter att tunnelseendet från inomhusfotbollen släppt. I perioder har vi spelat med väldigt bra press (Bra exempel: VAIK och Forssa hemma) vilket har den fina effekten att man försvarar sig plus att man har möjlighet till snabb omställning offensivt när man vinner boll snabbt.

Åt andra hållet gör vi 48 mål mot förra årets 45 mål där Boston har dragit det tyngsta lasset med 18 mål (slutar på andraplats i skytteligan). Det är framförallt fasta situationer och kontringsspelet som Järna är som farligast på. Mot slutet av säsongen blev vi aningen mer bekväma med att hålla i bollen och spela oss upp i planen och hittade fina instick som vi gjorde mål på. Och även en del fint kantspel med bra inlägg. Variationen i anfallsspelet finns där. Men det viktigaste har varit hårt jobb åt båda hållen och att flytta fram mycket folk när vi ställer om.

Det var inte så att alla vinstmatcher var superbra och förlusterna var heller inte alltid helt ”rättvisa”. Men överlag gör man en väldigt bra säsong med mycket hårt jobb och hjärta. Det var få gånger som vi såg riktigt vilsna ut under säsongen och det hände oftast tidigt under säsongen.

Järna har nog aldrig varit ett lag med bländande teknik eller taktik, det som kännetecknat laget är snarare väldigt mycket hjärta och som Carles Puyol kan bekräfta så kommer man väldigt långt på det.

Vad minns vi från säsongen?
- Elsies segerglass efter hemmavinst mot VAIK (se artikelns bild)
- Addes ”inkast”
- Bostons målfirande i derbyt mot VAIK
- Raksos häxpipa till skott mot Östansbo borta
- Skaggens monsterinlägg mot Ludvika i sista matchen
- Albinssonarnas släkting som gick rakt över planen mitt i matchen
- Anton Åhls cykelTRÄBENsparkförsök mot Ludvika hemma
- Dubbla derbyvinster
- Kalabalik i festkommittén

Vad hade man betalat extra för att få se?
- Jankens obekymrade min när han kör i fel körriktning på motorvägen

Stort tack till sponsorer, publiken och alla oersättliga personer inom organisationen som bidragit under säsongen. Såväl styrelsen, sektionen, sportkommittén, tränarstab, materialare, fys- och medicinskt ansvariga och alla ni andra fantastiska personer som helt ideellt och helt osjälviskt bidrar till att detta alls går att genomföra!