Coach inför: Innebandyfesten

Vi är på väg, vi är på gång och riktigt laddade. Årets utmaning men också kanske den omöjligaste!!.

Här är coachs tankar inför utmaningen:

Inför Innebandyfesten

Nu är den här: helgen då man våndas, helgen då man hoppas, helgen då de bästa av innebandyns juniorlag blir historiska - och helgen då vi kan bli legendariska!

För första gången har man på damsidan haft en juniorallsvenska för 17-åringar, som nu renderar i ett mastigt slutspel. Åtta lag i två fyralags grupper spelar gruppspel (två matcher på fredag, en på lördag morgon, 2x 20min effektiv tid) där de två bästa lagen går till semifinal på lördag kväll. På söndagen avslutas det med medaljmatcher. Semin och medaljmatcherna spelas över 3x 20min rullande tid. Alla lag, även de som inte går vidare till semifinal, kommer spela placeringsmatcher och vi har således fem fighter att ta sig igenom. Vår grupp innehåller Nacka, Pixbo och Stanstad. I den andra återfinns Karlstad, Rönnby, Lindome och Huddinge. Pixbo, Karlstad och Rönnby ser jag som de som tillsammans med oss har störst chans på guldet.

Som om inte fem matcher vore nog så är vi också kvalificerade i 18-årsklassen. En tuff semifinal väntar på lördagen, mot Rönnby (som vi möter i semifinal för tredje året i rad...). Där är matcherna fullvärdiga 3x 20min effektiv tid. Således har vår trupp 7st tuffa matcher på tre dagar! I den andra semifinalen spelar Warberg mot Bele Barkarby.

Innan jag redogör för vad vi tänker inför helgen måste jag bara få påpeka att jag är mycket tveksam till det här upplägget. Med den kända historiken av ofta förekommande knäskador inom daminnebandyn känns det nästan provocerande att man avslutar säsongen med ett slutspel för 17-åringar över fem matcher på tre dagar. Att det blir sju matcher för oss (och även för Rönnby som också kvalat in dubbelt) är ju liksom på egen förskyllan, men ändå inte helt överraskande eftersom det på damsidan bara skiljer ett år mellan klasserna. Jag hoppas det går bra, men tror att vi kommer få uppleva ett antal skador under helgen. Hoppas jag har fel. Har jag rätt hoppas jag att det blir den mildare sorten. Vi har försökt tänka till och kommer jämna ut belastningen så mycket det går. Det tillsammans med att vi är genomtränade är det vi kan göra för att förebygga värre skador.

Så till det sportsliga. Vi hade först tänkt prioritera 18-årsklassen. Men när vi nu kvalat in till bägge och med en historisk fullpottare i serien i bagaget - så känner vi att vi borde testa konceptet att gå för två guld. Inte så att jag tror det är realistiskt, det hade varit tufft nog att bara tävla i den ena eller den andra klassen, mera så att vi med det kanske starkaste RIG-laget genom tiderna testar att löpa linan ut. Bränner vi ut oss i den ena eller andra klassen (eller bägge) p g a att vi inte orkar, så kommer vi inte i framtiden ha större chanser heller - och får då tänka igenom huruvida vi satsar vidare i två klasser eller inte framledes.

Den största chansen har vi nog i DJ18. Vi möter i och för sig tuffast möjliga motstånd i semifinalen. Rönnby är ett lag med starkt försvar, effektiva kontringar och spetsiga profiler. Men likt oss spelar de i två klasser, så matchen blir fair i förberedelsehänseende. Jag tror att Sveriges bästa juniorlag koras i den här matchen. Bele Barkarby och Warberg är starka lag och något av dem kan mycket väl ta guldet, inte minst tack vare deras mycket mildare matchschema. Men kapacitetsmässigt tror jag de står en klass under Rönnby och jag ser matchen mot dem som helgens stora nyckel. Vinnaren får en tuff utmaning; att i sin sjunde match för helgen tävla mot en motståndare som spelar sin andra. Då står det ärorikaste guldet för damjuniorer på spel. Kan vi ta oss dit är det starkt. Kan vi vinna guld är det enormt!

I 17-årsklassen är det en lurigare väg fram till guldet. Det går faktiskt att förlora en match, med tur till och med två, och ändå stå med guldmedalj om halsen efter helgen. Det medger lite mera gambling. För att vinna guld MÅSTE man vinna de två sista matcherna, semifinalen och finalen, det är förutsättningarna. Så hellre att vara pigga där och att vi tar en förlust i gruppspelet än att vi kör slut på oss på vägen till en semifinal - för att sedan gå på knäna i bägge klassernas avgörande matcher. Går vi till semifinal väntar två tuffa matcher. De bästa lagen i den här klassen är jämna och små marginaler kommer avgöra. Hur vi får dem med oss samtidigt som vi tävlar om 18-medaljerna står skrivet i stjärnorna, men finalplats här är en ännu större bedrift än i 18-klassen... och ett guld känns närmast osannolikt svårt.

Vi har förberett oss, både spelare och ledare, för de olika scenarion som kan uppstå. Vi har stor ödmjukhet inför uppgiften, både sett till de motståndare vi möter och den påfrestning vi har framför oss. Sova/äta/dricka kommer vara lika viktigt som kampvilja/taktik/lagsammanhållning.

Vi ledare har en större påverkan en sådan här helg än normalt. Vilka ben behöver vilas? Hur spelar Rönnby boxplay? Vilket resultat krävs mot Stanstad för att vi tar oss till semifinal? När kan vi vila Ellen? Vilken målvakt står om det går till straffar? När tar vi ut målvakten..?

Efter en nationellt historisk serieseger står vi nu ändå inför den enskilt tuffaste utmaningen i RIG:s historia. Tar vi guld för 18:åringar kan vi med fog säga att vi är Sveriges bästa juniorlag. Skulle vi istället ta guld i 17-klassen blir vi historiska igen - som första JAS17-mästare.

Men vi nöjer oss inte med det. V går för det omöjliga. Vi går för dubbla guld.
Vi går för att bli LEGENDARISKA!

Hjälp oss att ge allt nu. Det ni ser den här helgen, det lovar jag er
- ÄR VÅRA 100%!!!
/Peter

Nu ger vi allt - oavsett vad så ger vi oss chansen.

No regrets!!

/admin