Kommentar till Dalenmatchen

Vi förlorade stort för andra gången den här säsongen. Siffrorna sa som det var, Dalen var minst en klass bättre en oss.

För mig var det här den tråkigaste RIG-matchen någonsin. Jag håller det här laget högt och vill verkligen det allra bästa för våra spelare. Det är mitt jobb men också en passion. Lönechecken varje månad är betalningen för jobbet men alla stunder tillsammans med engagerade och spännande ungdomar på väg mot sina drömmar och mål är betalningen för passionen. Det är såklart det sistnämnda som driver mig och övriga ledare mer än allt annat. Ofta får jag anledning att vara stolt över "mina tjejer" men inte den här gången.

Jag hade redan på förhand bestämt att inför matchen ta ett snack om vårt beteende de sista matcherna. Egentligen har vi inte gjort några stora grejor men eftersom hela Sveriges innebandyögon alltid granskar oss lite extra har vi press på oss att försöka uppträda som föredömen. Nu är alla spelarna i laget verkligen kanonfina ambassadörer för RIG:et och innebandysporten, men så måste det också förbli. Det här är inget problem framöver men viktigt att både vi ledare och spelarna aktivt jobbar med en ödmjuk inställning och framtoning. Vi snackade om det här men fick lägga mer tid på nästa punkt vilka som skulle få spela matchen..!? Vi har en regel som säger att den som inte är i skolan under dagen ej heller får träna/spela på kvällen. Inför den här matchen blev det palaver kring detta och flera spelare hade satt sig i situationen att riskera missa en rolig match. När vi kollade frånvaron så visade det sig att ytterligare några andra inte borde tränat vid något av de senaste träningstillfällena. Jag blev mycket besviken att behöva hamna i den här situationen, då det inte var rigtigt solklara fall vilka som borde bänkas och vilka som borde spela. Låter kanske märkligt att ta en sådan grej på samling innan match men i min ledarfilosofi så är det viktigare att reda ut problem (samt att ha rätt uppförande på och vid sidan av planen) än att få bra resultat i enskilda matcher.

Nu redde vi ut det här med givetvis tog det både tid och kraft. Nu spelade alla, men det blev en kort uppvärmning medan jag la upp riktlinjerna. Genomgången blev stressig och vi kom ut rätt otaggade. Framförallt jag själv kände att det var en tråkig match. När dessutom Dalen var så pass mycket bättre än oss så strök det bara under det faktum att alla tidigare RIG-matcher varit roligare.

Om vi tar lärdom av den här händelsen så kanske ändå det här var en av de viktigaste? En stor idrottskarriär innebär att utövaren ibland måste prioritera idrotten före annat. Det betyder inte att man skiter i skola/arbete/träning o d. Människan i första hand, idrottsutövaren i andra - så når man framgångar.

Nu fick vårt lag en lektion av Dalen, men indivduellt fanns trots allt många glädjeämnen - men det får vi ta en annan gång...