Första förlusten, bu...

Så kom då vår första förlust i årets serie - min första någonsin i div 1! Det var våra trätosystrar IKSU Ungdom som blev för svåra och därmed tog revansch för JSM-urträdet tidigare i höst. Matchen var en mycket rolig och underhållande historia med tre helt olika perioder:

Den första var mest ett ställningskrig där bägge lagen samlade ihop sitt försvar på egen planhalva. Lite nervositet hos spelarna i bägge lagen bidrog till att intensiteten inte riktigt ville infinna sig. Det krävdes ett powerplay från vår sida för att kunna spräcka nollan och målet kom genom Emelie Wibron, efter ett fint diagonalpass från Anna Wiman. IKSU utjämnade på en frislagsvariant och sedan stod matchen still igen. I slutet av perioden tog vi åter ledningen, nu genom Emma Hellberg, för att i samma byte åter se Ungdom kvittera på ett vackert konstskott.

Till andra lät vi Anna Wijk dubbla och klev upp tydligt högre i forecheckingen med alla femmorna. Detta gav effekt direkt och vi fick fart på både ben och boll. I den här perioden spelade vi riktigt bra anfallsinnebandy och skapade mängder med chanser mot Ungdomsmålet. Bollen ville dock inte riktigt gå in utan antingen räddade målvakten eller så tog stolpar eller ben mot våra avslut. Det krävdes ett påpassligt men tursamt mål från Moa Schilström för att vi skulle få in bollen i mål. Moa var utvisad och precis när hon kom in så lyckades hon knipa bollen mellan Ungdomsbackarna och fri med målvakten stänkte hon upp den i krysset på typiskt Moa-vis. För att understryka detta så gjorde Moa en kopia på sitt mål lite senare i perioden fri från kanten - en stänkare i x:et. I det här läget hängde IKSU:iterna på fallrepet. Visst vaskade även de fram chanser, men absolut inte lika många och klara som vi. När vi äntligen fick utdelning så började huvuden tendera att hänga hos våra motståndare. Då klev IKSU Ungdoms bäste spelare Emelie Nordlinder fram. Hon tog tag i bollen och rann igenom vårt försvar innan hon satte ett kantskott fram till 4-3. Just när matchen var på väg att glida IKSU ur händerna klev hon fram och visade mod och stort kunnande. Vi satte dit 5-3 genom Wijk efter ett makalöst fint anfall med två klara chanser innan målet, men sedan tappade vi vårt spel lite och fick fullt sjå att inte släppa fram Nordlinder i banan. Tyvärr lyckades hon med ytterligare ett liknande mål bara minuten från slutet, vilket kändes otroligt snöpligt. Med 9s kvar av perioden gjorde dock Sandra Larsson ett viktigt 6-4, fint framspelad av Ida Linné. Två måls överläge inför sista. Bra, men kunde utan tvekan varit något fler...

Pausen till sista tror jag blev det som avgjorde matchen. Mer om det i slutet...

Redan från starten av den tredje fick Ungdom fast oss i sin energiska forechecking. Det gav dem energi och fick oss passiva - initiativet vi hade i den andra perioden gick nu över till dem. Det är ett otäckt fenomen detta, men så fort man hamnar i den passiviteten (då man leder med några mål) och motståndarna får mer och mer utrymme då sitter man fast i det tillståndet så in i bomben. Det gjorde vi. Vi kom knappt över mittlinjen med bollen under kontroll och av forecheckingen syntes därmed inte mycket. IKSU börjar lägga in bollar på mål och får utdelning på ett sådant försök efter 6 minuter. Deras kvittering kom efter drygt 12 min och var på ett av alla deras power play. Vi skapade några kontringar under den här delen av matchen. Inte jättemånga, men de gav oss några jättechanser att avgöra. Nu var inte detta vår period och närmare än nära kom vi aldrig (jo, kanske i slutet - men inte såå mycket närmare att bollen ville in). 17.28 tar IKSU ledningen för första gången i matchen. Det efter en fin frislagskombination. Vi försöker lyfta upp laget och få till en kvittering och har en trippelchans sista 15 sekundrarna men när signalen ljuder står vi där utan poäng att bokföra. Fantastiskt stark sistaperiod av IKSU Ungdom som därmed tar en välförtjänt serieledning så här långt.

För vår del kändes det som om förlusten var... OK... faktiskt... Vi skapar grymt många klara chanser i spelet och gör som lag en relativt stark försvarsinsats. Vi gjorde mål på vårt enda powerplay och klarade "nästan" alla deras (4st) - vi släppte in ett mål med 15s kvar av ett pp. Vi gör 5 spelmål på seriens starkaste försvar med bud på betydligt fler och släpper in fyra. Ingen hade protesterat om vi vunnit matchen rent spelmässigt även om nu IKSU:s sista period gjorde dem till de rättmätiga segrarna. Varför förlorade vi då?

- Ja, dels släppte vi in fyra mål på individuella missar i försvarsspelet. Såna missar görs men den här gången blev det för många.
- Det var en del av våra spelare som hängde med huvudet under matchen på ett sätt som inte höjer laget. Inte många, men de som gjorde det är viktiga spelare som då skickar fel signaler. Några gjorde det i stort sett hela matchen och någon bara i slutet. (Jag nämner inga namn här med kommer att prata enskilt med de som jag syftar på så att ingen ska känna sig oskyldigt utpekad...) Vi får lära oss att ge upp matchen när den är slut - INTE medan den pågår! En lätt sak att åtgärda i teorin. I praktiken är det vad som skiljer segrar från förluster, så jag hoppas det är relativt lätt där också...

Den största orsaken var nog trots allt dålig coachning! Ju mer jag analyserar matchen desto tydligare framgår det vilka enkla men viktiga misstag jag själv gjorde den här matchen. Tänker inte redovisa alla här, det är inte så intressant, men mitt huvud var inte riktigt med den här gången. "Glömde bort" att instruera hur vi skulle spela oss ur Ungdoms press i sista - trots att vi tränade på det sista träningen. Hade några fler liknande taktiska bortglömningar samt en rörig matchning av laget i sista perioden. Den viktigaste missen kom dock i andra pausen. Det är i efterhand enkelt att se att redan i slutet av andra började vi tappa lite av strukturen. Eftersom jag sett Ungdom göra rejäla forceringar i underlägen tidigare och vet att man är sårbar som ledare inför sista perioden mot jämbördiga lags forceringar borde jag ha förberett laget på vad som komma skulle. Nu blev den genomgången lite oorganiserat flummig och det var fel upplägg.

Kan man ju undra varför jag redovisar detta? Genom hela min innebandykarriär har målet varit att utveckla mig så jag kan nå resultat. Framför allt vid motgångar har jag sniffat upp sådant som jag kan förbättra. Det här har lett till att jag nått de flesta av mina uppsatta mål (både som spelare och ledare). När vi nu förlorade mot Ungdom så går vi från att ha ledat till att jaga. Ska vi hinna ikapp så måste vi förbättra oss i det vi kan. Jag vet nu vad jag ska lägga fokus på och om alla spelare och ledare i laget tänker lika här så kommer vi alla att höja oss en smula - och laget som sådant höjer sig en sockerkaka. Kvalitativt tänkande med fokus på utveckling i framtiden. Den här matchen är förlorad, men vi kan påverka de 10 som återstår...

Slutligen, överbetygen går idag till våra nyss U19-uttagna!