En ikon ur tiden

Vill ägna några rader till min gamle tränare Willy Larsson som sorgligt och hastigt gått ur tiden efter kort tids sjukdom. Willy föddes 1945 och var en Ölandspojk ut i fingerspetsarna med en oerhörd inställning från födsel i allt han tog för sig. Mörbylånga var hans moderklubb och det var där han blev scoutad av Åtvidaberg som blev hans andra klubb i karriären. Men det var tufft att flytta som ung, till en liten lägenhet och stenhård träning/konkurrens. Det blev bara ett år där och inga matcher i A-laget. Men Blomstermåla IKs starke man, ordförande Carl- Erik Winnsäter hade tentaklarna i ordning och värvade Willy till BIK. Där skulle han blomstra och spela i många år under 70-talet. Willy var en vänsterback med fjäderlätt steg, stenhård och träningsvillig. Han blev en uppskattad lagkamrat och hade som sagt stora framgångar i BIK mot lag som IFK Göteborg och Kalmar FF under BIKs bästa år genom tiderna. Jag hann intervjua Willy inför BIKs 80-års jubileum och det var stort att få sitta ner med sin gamle tränare och höra hans historia.

Willy hann med att träna Mönsterås, Timmernabben, Ruda, Långemåla, Oskarshamns AIK och Lindsdals damer. Sedan BIKs ungdomslag under många år och han hann runda av med BIKs seniorlag 1998-99. Vi är så många som haft Willy som tränare. Alltid med starka grundläggande principer som att laget är allt. Att komma till varje träning och match, punkt slut. Inget annat fanns. Att alltid ge allt på varenda träning, skoningslöst smittade mig och många. Inget gnäll på domare eller motståndare. Utan hans klassiker var- Om du är irriterad, besviken, frustrerad på något/någon. Vänta på läget sedan tacklar du 110% rent och schysst. Inget gnäll sa han alltid. Hårt och schysst. Han var sådan, hård men med ett stort lag/ föreningshjärta. När jag pratar runt med spelare/ledare som haft Willy återkommer orden..snäll, hård, rättvis, föreningsmänniska, snabb, stark, senig, glad, skämtsam och jag kan bara skriva under. Han var en förebild för mig och många andra. Hans inställning har präglat mig och många.

Hans fotbollsfilosofi var stenhårt jobb med mycket boll i laget. Med boll på marken, mjuka fina fötter med fantasi och mod. Utan boll skulle laget vara krigare från helvetet. Jag minns hans sätt att driva in psykologi in i livet. Ta att plocka skrot på söndagsmorgonar för att få en belöning sedan. Man jobbade hårt ihop och fick sedan en upplevelse i en cup att åka på. Inget skulle vara för givet. Humorn ständigt närvarande. Skrattet. Kaffet. Cigaretterna. När han såg min bror som var smal som tusan var standardskämtet alltid- Vad jag blir sugen på kyckling när jag ser dig Klingen! Alltid nåt kul bakom leendet men ständigt pondus och närvaro som grund. Jag minns Willy och jag hör hans röst. Inställningen till laget, att alla är lika viktiga. Att individer ska få utvecklas och blomstra. Han gjorde så mycket möjligt för oss unga och många seniorer runtikring. Blickar upp och hör Willys röst han manar på oss, framåt, våga, vill. Jag är djupt tacksam att jag fick ha Willy som ledare och ledsagare i fotbollen och in i livet. Olle Ljungström skrev låten " En kaffe och en cigarett" kanske inte de två bästa hälsomedlen men Willy var ett levande bevis på att påverka oss alla som haft att göra med honom. Han levde och brann för sina medmänniskor/laglamrater/spelare. Vila i den bästa friden Willy. Tack för allt.