Blå himlen blues

Lång dag på norra Öland idag. Match mot Böda borta. Alltid lurigt att åka dit. Ölänningar är en sorts folk som brinner likt brittiska idrottare. Alltid all in. Idag mötte vi ett ungt Böda med inslag av rutin. Bröderna Nilsson, Jonas och Pelle höll ihop sitt lag. Roine Nilsson stod i mål, en silverräv med rutin. Han kom att vara ett märkligt stop i vår väg mot nät. Han gjorde räddningar som bara icke målvakter gör, sk "idioträddningar". Resten av Bödalaget stred med allt de hade, spelade rakt utan krusiduller. Vi spelade tvärtom. Svårt, korta pass. Inga spelavstånd. Skolfotboll och naiva spelare gjorde det enkelt för motståndet långa stunder.
Vår första halvtimme är det sämsta vi presterat i år. Böda trycker ner oss md långa bollar och får många hörnor. Det är oro. 1-0 kommer då de slår en långboll som Sebbe missbedömer, den studsar över förbi och de rullar in bollen. Vi repar dock mod och gör 1-1 i slutet av första då Benjamin spelar in till Viktor som sätter den fint. Vi har sedan chanser att ta ledningen men fria 2 mot 1 är vi som ivriga unga hingstar. Kan ta 5 m på rätt sida offsiden men väljer att balansera i linje och blir då avblåsta(tänker på när Felix rättvänd kommer fri med Benjamin). Vi har ytterligare ett 2 mot 1 läge då Viktor och Ludde Edman kommer mot Jonas Nilsson. Viktor bollförare, Ludde ska diagonallöpa men lyckas i löpningen springa över den ensamme försvararen och det slutar i komedi. Frispark till Böda. Makalöst och signifikativt för oss just nu.

Vi gör några ändringar i halvtid. Charlie har en nattsvart dag och får byta, liksom Edman och Felix(skada). Vi rivstartar andra riktigt bra och skapar chanser igen. Nu mer kontrollerat känns det som. Får en straff som Benjamin sätter. Vi leder men det känns obehagligt oroligt utan att motståndare hotar eller skapar. De får en hörna som de sätter direkt i mål. Osannolikt. 2-2 i en match vi borde redan avgjort. Nu kommer ängslan. Vi försöker men halvhjärtat. De kontrar in 3-2 och vi har stolpe, ribbträffar gånger tre. Målvakten tokräddar, det touchar, det skjuts. Vi kommer inte ikapp. Inte alls logiskt att Böda vinner men de vinner rättvist för de sätter sina chanser. De försvarar sitt mål utom all logik och vinner. Alltså ridån går ner och vi står tomma kvar. Det är en resa vi börjat med detta unga lag och det kommer inte på en dag eller en vinterträning. Vi talar år. Vi ställer krav, vi försöker reda bot. Vi jobbar hårt. Det kommer vända pojkar/män. Vädret var minst sagt omtumlande idag, vi vill vara ett rött( som står för hjärtan för varandra) lag med okuvlig vilja och kunskap. Idag när vi åkte hem med bussen var himlen lömskt blå, hagel, snö och regn blandades. Tänkte helt omotiverat på 1985 då Imperiet släppte sin skiva "Blå himlen blues". Himlen var blå men våra inre röda av kärlek till laget vi har. Imperiet och Thåström står alltid upp för röda hjärtan. För ett tillsammans. Vi brakar inte ihop och gråter blåa menlösa tårar, vi tar tag i morgondagen. Stämplar in och spottar i nävarna. Tänker visa belackarna att vi visst kan/ska vända detta. Idag plussar vi extra för Emil Ströms match, pondus och resolut spel. Bra inhopp av Albin och Phille. Väljer att avsluta med hoppet. Fotot är på minisupportrarna Maja och Anna som var med på resan. Oförstörda spred de glädje och energi idag. Tisdag och torsdag tränar vi 18.30 sedan Ruda på lördag.