BIKs meste genom tiderna!

För någon vecka sedan gjorde jag något jag velat göra länge. Intervjua BIKs meste spelare genom tiderna. Historian som finns i denna by är enorm och med tiden försvinner historierna. Jag ville inte missa Göran " Uttan" Adolfsson. Min cykel styrde mot Berns väg 3 där familjen Adolfsson bott sedan länge länge. Nu tar Eivor emot, Göran är ute och går. Vi pratar en stund innan Uttan dyker upp med säkra bestämda steg ser vi honom närma sig huset. Han hälsar glatt, jag har bara ringt till Eivor innan så Göran vet inte att jag ska besöka. Mitt syfte presenterar jag så artigt jag kan. Göran ställer upp och berättar på. Han föddes 1937 och har hela sitt liv bott i Blomstermåla. Fotboll var det som gällde omedelbart då det samlades ungdomar vid gräsplättar varje kväll för spontanfotboll. I unga år spelade BIK i Sandbäckshult på en grusplan. BIK hade sitt första div 2 lag 1945, då var det gruset i Sandbäckshult som väntade motståndarna. Idrottsplatsen som vi har idag lades 1953 och den matta vi springer på idag är samma som lades 53. Med andra ord ett makalöst hantverk, jag älskar att läsa om historiken bakom idrottsplatsen. Alla som hjälpte till att ösa jord, med skottkärror kördes tusentals lass med jord. Det sägs att det är nästan 70 cm matjord som ligger under gräset.

De första ungdomsåren minns han inte så väl, vilka tränare mm han hade men minns en match borta mot Timmernabben då laget cyklade ner för att möta antagonisterna. Göran började som springpojke direkt efter skolan på Norba och jobbade där hela livet. Han blev kontorist och var företaget troget som sagt hela livet. Fotbollen hade greppet om Görans fritid. Han träffade Eivor i unga år och hon har alltid varit vid Uttans sida. BIK spelade under 50 och början av 60-talet i div 4. Han fick spela centralt, som forward. Liten till växten men en rackare på huvudet med timing och spänst. En målskytt och bollspelare. Träning då var enformig på vintern med mest löpning, bandy och hockey om ismöjligheterna fanns. Fotbollen kom inte fram förrän vårkanten så det var efterlängtat när man kunde kicka lädret. Det började gå riktigt bra för BIK i mitten av 60-talet, cupåret 1967 var enormt stort. Man avancerade i svenska cupen. Vann mot Bromölla och Kalmar FF i början, då var Uttan med men bröt käken och missade cupknallen då BIK slog IFK Göteborg hemma med 3-1 inför över 3000 pers!! Trist för Göran med skadan men han fick spela massor av matcher senare som också var fantastiska. BIK vinner div 3 1968 och nu väntar div 2, då var det serien under allsvenskan. Man fattar ju inte hur stort det var. BIK åkte lite jojo under dessa år fram till 1975 då man åkte ur div 2 för sista gången. Men Göran minns IFK Göteborg borta, 16 000 på läktarna. Kalmar FF matcherna med enormt tryck på läktarna. BIK slog KFF hemma med 3-1 en gång också inför 3000 pers. Så Uttan spelade under storhetstiden massor av matcher man bara kan drömma om idag. Då var det verklighet men Göran minns också alla resor, all träning, alla matcher med lite vemod då familjelivet hemma endast fick skötas av Eivor. -Man missade mycket när de var små säger han. För två söner kom. Joakim född 1967 och Jonas 1972. Båda spelade boll i BIK i sin ungdom men det blev inget seniorspel för Jonas. Joakim gjorde några A-lags matcher men lade sedan av.

De bästa Uttan spelade med var Janne Gerdes, Gunder Frick, Egon Sunesson, Per- Erik Nyberg och Nisse Andersson. Bästa matcherna var givet de stora kamperna men en match som han minns med enorm glädje var när man vann med 1-0 hemma mot Husqvarna i sista matchen och klarade kontraktet. Han hade många bra tränare. Gösta Carlsson, Curt Sundlöv, Egon Sunesson, Sigge Vits, Jeppe Olsson. Ett kul minne från 70-talet var när det fd proffset Inge Danielsson kom hem till div 2 och Bromölla. Uttan hade i uppgift att ta hand om Inge, han var så närgången att han trampade skon av Inge som svarade med att slänga skon efter Uttan som fick ducka. Det blev en lång lång karriär i BIK som sagt, hela 640 matcher och 297 mål. Det är han överlägset i topp på genom tiderna. Det blev Långemåla någon säsong efter BIK och veteranlaget i många år innan skorna lades på hyllan strax innan han fyllde 50 år..makalöst imponerande!! Det är stort att ha fått sitta ner och lyssna på det som var, hur det var. Svårt att med ord beskriva men Uttans ord, de genuina orden värmer om en tid i ett samhälle då industrier blomstrade, fotbollen stod i full prakt . Samhället växte, det byggdes. Familjer grävde ner rötter. Vi tar med historien, försöker förvalta det svartvita arvet in i vår tid. Vi kämpar också idag, blickar framåt och längtar till nästa träning och match. BIK lever och tack vare Göran och många många med honom har vi den fina historiken. Arvet att förvalta till något gott och levande.