Tuffa tider

Bra träningsvecka med energi och engagemang gav tyvärr inte den effekt vi hoppades på. Varför? Ja analysen kallas självförtroende. Vi har varit där förr, i botten av tabellen och man bygger upp allt hopp i veckan. Försöker träna bra och packa ihop laget. Tron. Man börjar matchen som mot Torsås med ryggsäcken full av möjligheter men vi blir omgående straffade. På 1 min raseras mycket. En lång boll från deras backlinje, Jim går upp i duell. Nickar bollen bakåt, vi har lämnat ett stort hål där. De lyckas få hörna. Retur, distansskott och mål. Försvarsspelet som är upprinnelsen är emot allt vi pratar och pratar om. Backlinjen var utspridd som ballonger på blåsigt fält. Laget var långt. Men det är något som är konstigt när det låser sig så i allt vi egentligen kan i grunderna.

Det hade alltså gått bara någon minut så låg vi under. Men laget repar mod, hoppas och försöker verkligen i första. Torsås har ett stolpskott sedan ingenting mer i första, de ligger bara lågt och bevakar. Vi försöker. Tar oss speciellt fram med Tom och Charlie, där kommer inspel och inlägg men vi lyckas inte få dit bollen. Wesslund är ytterst nära att på bortre stöta in en kula men ett hårstrå till hade behövts på tån för att få dit den. Marginalerna är inte med. Rättvända kommer vi flera gånger men slarvar i löpningarna, feltajmade löper vi offside på offside. Besvikelse.

I andra hoppas vi givet fortsätta hålla i taktpinnen men ett nytt tidigt mål knäcker oss. Vi är på väg fram i omställning, tappar boll. De kilar in bollen centralt, den studsar runt innan en helt fristående spelare får stå i målområdet och rulla in 2-0 till Torsås. Bolltittare i eget straffområde igen. Vi räknar inte in markeringar, kollar inte faror vi tittar på bollen och vips så sveper Torsås undan mycket hopp. För luften går inte ur så direkt men vi blir nu stressade, vi vill snabbt nå deras mål. Vilket leder till en orgie i felpass och när vi passar rätt så är mottagen så kantiga att bollen far iväg konstant. Vi tar oss inte över mittlinjen. När vi slår långt är det håglösa löpningar på bollarna, vi vinner inte duellerna. Har vi kontroll på bollen spelar vi med för små marginaler och de bryter. Det är oerhört ledsamt som tränare att se när sitt lag sjunker ihop till något som vi gjorde i andra. Vi försökte ligga på högre med forwards och yttrar, gav tydliga order om detta men maxlöpen blir jogg och pressar dem aldrig. Vi trycker upp en extra mittfältare men det glöder inte. Vi förlorar med 2-0.

Vad gör vi tränare i denna svåra sits som vi är i? Vad har vi för roll? Vi lallar inte runt i veckorna. Vi brinner och planerar träningar, vad vi vill trycka på. Försöker pumpa i spelarna tron. Kan bara ta veckan som var. Spelarna saknade att vi höll bollen lite mer i laget. Vi tränade på detta, hade bra övningar som gick ut på pass/rörelse där också försvarsarbetet ingick med press/understöd. Direkt återerövring vid bolltapp. Det glödde i träningarna, snacket var där. Vi njöt av stämningen. Vi byggde upp hoppet. Det är inga tomma ord vi levererar, att när matchdagen kommer tror vi till 110% på det manskap vi har. Ger dem allt vårt förtroende. Sedan måste vi ha spelare som tar fram glädjen och hoppet, det stenhårda jobbet på planen när allt är motvind. Vi saknar ledartyperna av det rutinerade slaget just nu där. Det finns några som verkligen slet djuret sist men vi lyckas inte smitta helheten. Vi är mycket besvikna att just jobbet uteblev, att tekniken var så stel. Vi kan ju spela fotboll så bra, passa, ta emot mjukt, löpa. Om vi inte visste detta skulle vi säga det. Men just nu är det paralyserat .

Är vi ledare sänkta? Aldrig. Aldrig. Inte en chans. Man vässar klorna. Tänker framåt. Hungern är här. Vi ska krama vidare i truppen, väcka. Tro, kämpa. Likgiltigheten ska skrapas bort med tänderna. Vi vägrar ge oss. Nu ska vi träna på ett oerhört fokuserat sätt igen och ladda för Pukeberg borta. Hoppas att vi får tillbaka några från den galna sjuk och skadelistan vi har. 9 man var indisponibla sist men ändå hade vi en intakt trupp med 5 avbytare så stämningen är god. Vi har en jättefin grupp som vi tränar, som vi älskar att vara med. Men det är små skolpojkar nu i osäkra shorts men vi ska växa upp nu och skaffa och riktiga blåkläder i veckan. Gnugga, jobba som bävrar på jakt efter stockar. Blir vi knockade igen så reser vi oss, igen och igen men ska vi bli knockade ska det vara av övermäktiga motståndare inte av vår svaghet. Nu visar vi vad vi är gjorda av.Träning måndag och onsdag, onsdag kommer vi ha stor samling efter träningen med mat och allmänn info.