Huvuden högt

Torsdagens match mot Torsås borta såg vi fram emot likt alla andra matcher. Senast jag var här med ett seniorlag var 1992, då stod en viss Petter Wastå i målet i Torsås. Johan Elmgren satte en straff i sista minuten för oss, då blev det 2-2. Nu var vi tillbaka på fina idrottsplatsen Torshammar. Vi fick denna gång åka buss, det är såklart lyxigt och avkopplande. Spelarna sorlade och skrattade ihop, vi satt fram vi ledare och gnuggade lite inför matchen. Väl framme strulade det lite med strumporna, vi fick byta. Uppvärmningen lite avbruten men laget kändes fokuserat när vi värmde upp, taktiken var klar. Spelet rullade igång.

Likt Mörbylånga matchen tar vi tag i spelet, ligger på dem högt och stör. Vi har lite problem först när de hittar in centralt med bollar men löser det med att flytta upp Albin i ytan. Han stänger den dörren mycket bra. Vi kör på, skapar återigen chanser. Albin spelar, dribblar sig fram. Vågar, utmanar och skjuter. Många avslut blir det från herr Strand men tyvärr inget i mål, några på mål som räddas, några över/utanför. Vi får en hörna, Grille klipper till ett Roberto Carlos skott som smäller i stolpen. Mycket nära. Torsås är likt Mörby farliga i djupled, kvicka och utmanar i fart när läge ges. De skapar också några farligheter. Emil lobbar över Sebbe i trängt läge och Mats räddar på mållinjen. Sebbe räddar sedan oss två gånger innan de gör 1-0. Ett inlägg/skott susar förbi 3 man och på bortre stöter deras ytter in 1-0. Segt att inte få betalt för alla våra chanser, de är mer effektiva.

Andra halvlek börjar och vi har ju hopp/tro på detta men 2 min in så får de en frispark från mittplan. En lyftning in i box, en halvträff på volley bågar över Sebbe. 2-0, riktigt tungt såklart. Uppförsbacken är inte som Avenyns lilla lutning, den är som predikstolens vinkel i elljusspåret i B-måla. Men ger laget upp? Nej vi kämpar, vi försöker. Vill så mycket. Albin och Jim har varsin nick i mycket fina rena lägen över tyvärr. Grille kommer fri men målvakt räddar, Svante kommer också i friläge men skjuter strax utanför. Torsås gör 3-0 på hockeymanèr när vi ligger på. Sista 10 minuterna fortsätter vi ändå att visa, skapa ryggrad med att alltid ge allt. Oavsett vad tavlan säger, vi går alltid " all in". 90 minuter gäller. Mer om det behövs. Torsås skapar också, har självförtroendet och kör på. Offrar sig bra i närkamperna men vi står upp. Men vi har det motigt nu, finns inget att skylla på. Bara att fortsätta jobba hårt, hårt och tro, tro på det vi pratar om, tränar på.

Det är mycket besvikelse efteråt, tyst, hängigt. Spelarna ger allt men får inga resultat med sig. Vi har skapat massor i dessa tre matcher. Mer än vi gjort på alla träningsmatcher sammanlagt. Sätter inte chanserna, släpper inte till så mycket men blir hårt straffade. Detta kommer vända. Viktigast är ju att ge spelarna hopp, mod och tro. De ser kanske idag lättare vad vi såg igår. Kampen de stod upp i, att aldrig ångra insatsen är ett av våra mål. Att det ska kännas över linjerna ett annat. Igår kan vi inte ångra insatsen, det kändes att laget ville och de kämpade. Detta tar vi med oss.

Extra kul igår var att några gjorde fantastiskt starka 90 min. Grille, Svante, Jim och Phille gjorde sina första 90 min på mycket länge. Viktigt och kul att se att vi orkade hela matchen så orken har vi. Albin en gigant på mitten tillsammans med Asp som nu hittade tillbaka. Axel Karlsson, denna yngling kom in och spelade klokt. Grille visade enorm tåga, var löpvillig och hela tiden het. Hans bästa match i år.
Tufft dock med Mats skada som gör att han inte kan gå för fullt, han vill så mycket. Men är hämmad, helt klart. Men vi hoppas på rehabilitering nu i helgen.

Vi ska spetsa på träningarna i veckan, mer vinnarmentalitet, mer intensivt. Pumpa in tron, jobba stenhårt och ha riktigt kul ihop. För laget är ett riktigt lag. Det spricker inte nu när resultaten är usla, inget gnäll på varandra. Men för den skull inte likgiltighet, deras ögon i bussen igår sade allt. Besvikelsen var monumental men det brann en hunger, en revanschlusta i ögonen redan på vägen hem. Frustration och ilska såklart, varför inte vi får något med oss. Men som sagt detta är ett lag, kamrater som tar kulor i bröstet för varandra. Som tar skit för varandra, sliter för att få blomstra offensivt. För att nå dit vi vill. Vi spelar fin fotboll, föll inte in i långa lycka till bollar igår. Visade mod och tålamod. Det kommer ge resultat, utveckling.

Eldkvarn( ett svenskt fantastiskt band för er som inte har koll) gjorde 1999 en låt som heter " Huvudet högt". En låt om att visa vem man är , hela livet. I familj, i yrken, i intressen, i inställning. Att hålla huvudet högt kan man alltid om man ger allt, mer kan ingen begära. Laget kan bära huvuden högt idag, vi ska nu ladda om. Vi ska följa våra hjärtan som är våra ledstjärnor, de kommer leda oss. Pumpande hjärtan, för att ta ord av Thåström. Hjärtan som alltid har rätt, hjärtan som stinker blod och svett. Jag får gåshud av Thåströms ord, får gåshud när jag tänker på vårt lag. Hur de kämpar. Blomstermåla IK , vårt lag. Kamrater i ur och skur.