Referat: SKANDAL SKANDAL EN DOMARSKANDAL!!!

Den 8/12 är en dag som kommer gå till historien som en av rinkbandy-Sveriges största domarskandaler…


Hällbom fick lämna återbud efter att ha spenderat timmar på akuten med dottern, som råkat ut för en befarad och sedermera bekräftad lunginflammation. Vi skickar all värme och omtänksamhet och hoppas att hon snart är på fötter igen. Frasse hade ingen bekräftad lunginflammation, men var ändå inte helt kry. I samråd med det sportsliga fysiologiska teamet beslutades därför att även han skulle vila denna match.

Och om det var någon match man skulle vila, så var det just denna. För plötsligt verkar det som att ringarna på vattnet börjat att föröka sig. Kanske var det Hebrants gästspel senast som lockat nya intressenter? För Gilljam (med två L) önskade nytt förtroende i ytterligare en match och fick det. Felix Nyman ville dra på sig tröjan igen, och dessutom fanns en debutant som ville skriva in sig i historieböckerna: Carl ”Calle” Lindberg. Känd som ursprungsfadern till podden Bajen Idag och en ständig tyckare och bidragare till det grönvita emblemet.
I övrigt var alla övriga stjärnor på plats…


Matchen kommer inte beskrivas i alltför detaljerade ordalag när det gäller individuella prestationer. Fokus kommer i stället hamna på domarinsatsen och efterspelet som fått hela rinkbandy-Sverige att undra om Korpen är riggat och korrupt.


Men med det sagt kan man fråga sig om Bajen Fans valde att spela utan skridskoskenor eller inställning ikväll? Det var nämligen en usel insats från början till slut. Visst fanns glimtar av briljans och målchanser, men sett till hur mycket man släppte till bakåt är det snudd på oförskämt mot Kenneth att ens prata om anfallsspel och enstaka uppspel.
Bajen Fans kom till spel med tre roterande backar och två fullskaliga kedjor. På pappret en perfekt balans. Utfallet blev dock något helt annat. Backarna verkade inte veta om de spelade höger- eller vänsterback och allt som oftast hamnade de på samma ytor, vilket lämnade främre eller bortre stolpen omarkerad gång efter annan. Clarkson’s Apostlar fick därmed ta returer på sina egna returer tills Kenneth inte längre kunde mota bollarna.

I anfallsspelet såg det stundtals bra ut, för att direkt i nästa byte vara helt oorganiserat. Det defensiva hemjobbet från forwards var återigen slentrianmässigt. Det var tydligen skönare att glida på en skridsko mot båset och signalera personligt byte än att jobba som en terrier för att stoppa motståndarnas kontringar. (Däremot ska Peter ha enorm eloge för ett hemjobb som bevisade att man kan, om man vill.) När laget väl var nere i egen zon var försvarsspelet helt utan markering och präglat av bolltittande, vilket resulterade i farliga avslut helt utan press.

Målmässigt var matchen som en boxningsmatch från början till slut. Clarksons Apostlar tar ledningen, Bajen kvitterar, Clarkson’s utökar, Bajen kvitterar. Så såg det ut stora delar av matchen. Calle visade sig vara som en spårhund när det gällde att hitta rena ytor i offensiv zon, men när det kom till avsluten påminde han mer om en tandlös kobra: mycket väsen, men inget bett…


Vid ställningen 3–3 får Bajen Fans en straff som Hagbo iskallt lägger mellan benen på keepern. För första gången i matchen är Bajen nu i ledning. Kort därefter ökas ledningen ytterligare, och man börjar tänka att matchen nu kan spelas av. Men icke…

Maskineriet som tidigare hackat väljer plötsligt att lägga av helt. Man låter motståndarna styra och ställa trots att deras taktik var glasklar, antingen en lång boll på deras forward som låg och fiskade vid mål, eller så gav man bollen till deras inlånade spelare ”Stevens”, som stod för 95% av deras mål. Det hade varit tämligen enkelt att försvara emot, men fokus, koncentration, vilja och positionsspel var uppenbarligen inte prioriterat hos de grönvita. Om det inte är spel med boll, så är det inte så kul. Till en minst sagt vansinnig kaptens förtret stod det nu 6–6 på tavlan och slutvisslan närmade sig med stormsteg.

Men Bajen gör det som man kanske inte var värda, eller förtjänade. Felix Nyman sätter dit sitt andra mål för kvällen och skriver siffrorna till 7–6-mål med mindre än en minut kvar. De sista sekunderna går åt till att spela av matchen med ett minst sagt grisigt tidsfördröjande. Men allt för en seger…


Dick sätter pipan i munnen och den femte raka segern är, eller åtminstone skulle vara, ett faktum. Och det är här korruptionen och osportsligheten visar sitt fula tryne.

När lagen ställer upp för att tacka varandra frågar Clarkson’s spelare domare Dick: ”Blev det 6–6?”. Dick svarar: ”Ja, 6–6!”. De grönvita skrattar först, i tron att Dick skämtar. Men han är säker i sin bedömning att slutresultatet är just 6–6. Clarkson’s Apostlar börjar skratta lite extra brett när Bajenspelarna inser att Dick inte skämtat och irritationen växer.
Clarksons spelare räknar sina mål och kommer fram till sex stycken. När Bajen räknar sina målskyttar får man ihop sju, vilket även var det resultat alla i grönt och vitt, samt publik, uppfattat. Om en eller två spelare räknat fel må vara hänt, men när ett helt lag är överens och alla individuella målprotokoll, oberoende av varandra, landar på sju… då vet man att det är lurendrejeri. Eller nej, korruption!

En olustig stämning uppstår på isen och Dick tvingas till slut sätta ner foten. När det lugnat sig något åker han över till lagkapten Nordin för ett lugnande snack. Nordin förklarar att det är mänskligt att fela och i detta fall är Dick just mänsklig, dvs felande. Dick står på sig och säger att han är 100 % säker på att han gjort en notering i blocket vid varje mål. Nordin kontrar:

-Kan det varit så att du glömde notera målet i samband med straffen då målet inte uppkom i samband med spel och således gav lite andra rutiner?

Dick stelnar till, blir tyst en stund och säger att…

-ja... fan... så kan det kanske ha varit!?

Han säger samtidigt att han inte kan ändra resultatet i efterhand, men medger att det är fullt möjligt att detta var fallet. Besvikelsen är enorm i det grönvita lägret, men samtidigt kan man inte kölhala någon som visar ånger och ber om ursäkt, om än indirekt.


Men när idrottshistorien skrivs om 100 år så kommer man prata om Guds hand (Maradona), Det fjärde bytet (Jonas Kling) och Rånet på Zinken.

Med detta resultat kan seriesegern bli svår att nå. Men spelar man som ikväll ska man vara glada om man ens hamnar på övre halvan. Men gladast av alla ska nog Dick och Clarksons Apostlar vara att Hällbom hade allt sitt fokus på dottern. Annars hade nog ”Dråpförsök på Zinken” kunnat varit löpet på diverse kvällstidningar idag.

Michael Nordin Försvarare