Ett enda mål från final i distriktscupen

Semifinal i distriktscupen. Hittills den största matchen i föreningens historia. Förlust på straffar. Närmare än så kommer man inte.
Att falla på målsnöret gör ont.
Rehabiliteringsfasen varierar. Vissa grämer sig över missade chanser, andra tar det med en klackspark och en annan skriver korta fotbollsnoveller.
Klyschan ”det är bara bryta ihop och komma igen” gillar jag inte. Jag tycker den är ytlig och ger inte mycket utrymme för utveckling. Istället väljer jag (klyschigt nog) att fokusera på det positiva.
För visst fanns det positiva saker att ta med sig från den här matchen. BK Ett Fyra står upp mot ett Div 1 lag. Laget krigar och vägrar ge upp, trots tunn trupp med flertalet spelare på skadelistan inför- och under matchen. Flera individuella insatser såsom Bereys orädda framfart som wingback, Jawads kaxiga spelstil eller Hassan Gaals intensiva presspel.
Men idag väljer jag att lägga fokus på annat håll. Jag riktar mina ögon och uppmärksamhet till publiken.
Utan exakt publiksiffra kan jag med självsäkerhet konstatera: Fullsatt och publikrekord. ?Denna kväll var något speciellt.
Om ni BK Ett Fyra fans undrar om ert stöd gjorde skillnad? Låt mig vara tydlig: Ni gav spelarna energi.
Ni gav spelarna självförtroende.
Ni gjorde att laget aldrig gav upp.
Ni hade en stor del i att laget var en straffläggning ifrån att motsätta alla odds.
”Utan er är vi ingenting” skrivs klyschan.
Men om jag ska fortsätta min trend att undvika klyschor så vill jag omformulera:
”Med er är BK Ett Fyra bättre”.
För så är det verkligen.
När man fått uppleva det. Så gör det plötsligt inte lika ont att falla på målsnöret.
Kärlek & respekt

Gabriel Stenström Ledamot