Ett mästerskap av yttersta klass – del 3

Sekretariatet – vilket härligt gäng! Ordinarie samt vikarierande personal som gick i skift under långa pass. Enda stället i hallen där det är riktigt varmt och inte konstigt att finskorna frekventerade botbänken granne med sekretariatet för att få lite hemkänsla. En riktlinje till en sida med officiella nationalsånger hade delgivits, som visade sig inte fungera alls och såg i ärlighetens namn ut att härstamma från när Internet var ungt. Spellista skapades och allt flöt på väl, och i de ”nyrenoverade” högtalarna hörs det numera riktigt bra. Språket blev aldrig något problem, lite humor hör alltid till när ”ten minutes, slashing, for nummer nitton” ropades ut. Detta löste ni galant mina damer och herrar, många tack till er alla!

Media och kommunikation – här skapades en separat grupp med ÅTIF, Växjö & Co och SBF. Lite tungrott och många oklarheter hängde länge i vad vi skulle göra och inte göra. TV—sändningarna var en sak, tre matcher visades i SVT och Eriksson Arena fick mycket beröm, ”Sveriges vackraste och kallaste bandyhall” citerades. 220 000 såg finalen! Programblad, laguppställningar, hemsidor och sociala medier – ett stort genomslag på Instagram och mycket beröm från SBF där Linda Himsel använde sin profession på bästa sätt. Tidigt hade vi ställt frågan om övriga matcher än enbart Sveriges skulle filmas, inget besked kom från FIB. Två dagar innan turneringsstart kom frågan, eller snarare önskemålet, att vi skulle filma. Djupa suckar och tröstlöshet vändes till knuten näve för sportens skull av den plikttrogne bandyälskaren Patrik Sjölund som i match efter match rattade kameran som möjliggjorde för andra bandyälskare att se övriga matcher via streaming. Endast ett kort avbrott för att åka till västkusten för att köpa bil lördag morgon avbröt Patriks hököga på hyllan innan han var tillbaka.

Säkerhet och sjukvård – med Ryssland som frånvarande sjönk garden hos oss i styrgruppen, men inte hos bandyförbundets säkerhetsansvarige. Martin Greén bombarderades med frågor om allt möjligt och till slut ringde han mig med orden ”vad är detta, jag har ju inte svaren på allt som händer runt mästerskapet”. Säkerhetsansvarige på SBF höll sedan en lägre profil och en av turneringens dagar stod han utanför arenan. Trevlig och med betydligt mindre avancerade frågor än roten ur ballistiken för ett straffslag. Ett annat snårigt arbete var att få ihop personal till akutsjukvård om något allvarligt skulle hända. Det var många och långa dagar, men Anna-Lena Aronsson sydde ihop lyckligtvis inga spelare men däremot detta schema på ett förträffligt sätt! Addera pass i kiosken och fint arbete i klubbens egna sociala medier så förstår ni att paletten är bred hos denna kvinna. Tusen tack till all sjukvårdspersonal som ställde upp!

Marknad och sponsring – här var turerna många, fram och tillbaka. När möjligheten att låna Östers IF:s LED-ramp från Visma Arena dök upp tog vi chansen att för en vecka modernisera vår arena med levande reklam. Transport förbereddes och vi blev av SBF erbjudna en tjänst med införsäljning och programmering mot kickback till någon kille i Stockholm vi aldrig fick namnet på. Envist och ambitiöst blev svaret att vi testar själva. En programmerare som åtog sig att transportera anlitades och efter flera turer med både försäkringsbolag och 62 ramper x 2 meter = 124 meter reklamyta stod den på plats. Med Jonas Anderssons och Magnus Lundstedts heroiska jagande, insäljande och bärande nådde vi en ny plattform och nya kontaktytor som föreningen tidigare inte nått. Ett otroligt bra jobb som gav en stor nettointäkt är värd allas vår beundran, och icke ska glömmas de gentlemän med starka nypor som kånkade, bar och rullade skärmarna. Även ett antal ungdomar som hjälpte till med returen.

Biljetter och föreningserbjudanden – inget mästerskap utan publik, och publik kom det från alla håll och kanter, mer än vad vi vågat hoppas på. Intensivt och med kort varsel, vidvinkelseende att få till både våra egna kvalmatcher och VM-upplägg på en och samma gång var en utmaning inte bara för oss utan även vår biljettleverantör. Peter Johansson åkte nästan till Sydostasien för att ändra sin dygnsrytm i syfte att matcha leverantörens dito och till slut var allt på plats. Ackompanjerad av frun och ett flertal till med flinka fingrar blev biljettkön aldrig ett problem. Ett föreningserbjudande skapades och nära 150 ungdomar och ledare nappade på erbjudandet med finaldagsbiljett och köttfärssås från Kungsmadskolans restaurangprogram. Ett utspisningsschema var gjort för ätande i klubbstugan men hungriga ungdomar bryr sig sällan om scheman. Snabbt och stabilt ÅTIF-folk såg till att magarna inte längre kurrade. Det var förresten inte bara ungdomar, busschaufförer också där en stack ut lite extra. Han sade att han hade tänkt ta en löptur och undrade var han kunde duscha efteråt, föreslog själv domarrummet och trodde sig kanske antingen få VM-finalen eller autografer. Där blev det såklart nej, men busschauffören såg vältränad ut och klarade säkert söndagen utan motion.

... krönikan fortsätter i del 4