Ett världsmästerskap av yppersta klass - del 1

Egentligen ska det gå en liten tid innan en mer omfattande krönika skrivs så att känslor inte påverkar stringensen i analysen, men det är svårt att hålla fingrarna borta från tangenterna. Jag vill med denna text sammanfatta och belysa vår härliga förening och det fantastiska världsmästerskap som vi har genomfört tillsammans med Växjö kommun. Krönikan är av utrymmesskäl uppdelad i fyra, så att läsare som undrar inte ska tro att slutet blev abrupt.

Förarbetet
Allt tog sin början i julas när Janson och skinka stod på bordet hos många av oss. Ett telefonsamtal som väckte funderingar. Tillsammans med Växjö kommun och Svenska Bandyförbundet följde flera sittningar och möten i mellandagarna. Viss skepsis fanns hos oss som var tillfrågade att arrangera då tiden var knapp, ja tre månader bort är inte mycket i dessa sammanhang. Vetskapen om det stora förarbete som skulle krävas ihop med själva genomförandet och efterarbetet gjorde att det inte var helt glasklart att tacka ja. Från föreningens sida hade vi vissa grundkrav som uppfylldes, och när kommunen kunde addera mer resurser via fantastiska Växjö & Co så tog vi beslutet att köra.

Resten är nästan historia, men jag vill ta er med på hela resan för att delge och bevara fantastiska minnen. En styrgrupp bildades med representanter från varje deltagande part. Ansvarsområden utkristalliserades mellan Svenska Bandyförbundet, Växjö kommun och ÅTIF. Vissa saker där en part skötte allt, andra saker där både två och tre parter var delaktiga. Åbys primära ansvar skulle ligga i att sköta allt inom och runtomkring själva matcharrangemanget. Där kände vi oss trygga med den sedan tidigare goda erfarenheten av arrangemang vi haft, även om omfattningen varit mindre. Ty det är en sak att ordna något över en helg, en helt annan att vara värd för en fest som varar i en hel vecka.

Att saker skulle dyka upp av oförberedd karaktär var bara att ta för givet. De första veckorna handlade mycket om att hantera covidsituationen och reglementen där, såväl nationella som internationella krav. I ett första skede var upp till 13 nationer aktuella, och tre föll bort tidigt av reserestriktioner. När covidsituationen snabbt förbättrades kom nästa fokusområde när Ryssland invaderade Ukraina. Ryssland meddelade att de inte tänkte komma vilket underlättade säkerhetsarbetet markant. Ukraina led av andra tråkigheter och spelarna gick inte att nå. Kvar var nu åtta nationer och spelschemat var tvunget att göras om.

Styrelsen jobbade fram olika grupperingar efter de ansvarsområden vi hade att ta oss an. Evenemangstillstånd och säkerhet/sjukvård, sponsorarbete och intäktsmöjligheter, städ och omklädning, media och kommunikation, kiosk- och matförsäljning, biljetter och föreningserbjudanden, arena och isvård, sekretariat och prisutdelning var huvudgrupperna att bemanna. Varje område hade sin sektionschef och styrelsen hade veckovisa avstämningsmöten för att rapportera arbetets fortskridande och frågor som uppstod. Ja det var ju det här med spelschemat, den vanligast förekommande frågan i alla grupper. Till slut kom det, innan det fick göras om…

Förberedelser – turneringen närmar sig
Finland kom tidigt för att förbereda sig på bästa sätt. Just på bästa sätt, för att skapa optimala förutsättningar för tätt spelande och matchande, hade gruppen med vår underbara plankommitté och ismaskinister förberett sig. Jonas Erixon tog ett förnämligt ansvar i dialog med styrgrupp och Svenska Bandyförbundet och ordnade med kort varsel en tredje ismaskin, något som visade sig vara ett krav både att ha en maskin i reserv och att spolning skulle kunna gå fortare. Utbildningar inom isvård hölls och jag tror att många fick lära sig en del nytt. Isen har skötts exemplariskt såväl inför turneringsstart med träningar som under själva matchandet. Den är viktig för spelarnas upplevelse
och vi har fått enormt mycket lovord från spelare, ledare och delegater. Det vill jag härmed förmedla till er ännu en gång, ni är fantastiska och har gjort ett superjobb!

Dags för invigning och glädjande nog kunde det bli en öppen invigning enligt plan utan risk för demonstrationer och tråkigheter. Staden var sedan en vecka pyntad med bandyattiraljer, tävlingar hade hållits och elever från AMB i Tingsryd hade med kort varsel skrivit en unik VM-låt. En trivsam parad genom stan med många från ÅTIF närvarade och mästerskapet invigdes med tal av landshövdingen och borgmästaren.

Turneringen
Spelet drog igång med matcher i A-grupp och B-grupp. Matcher under hela dagarna med semifinaler och finaler. Och ja, till slut stod Sverige som segrare och guldmedaljörer i Eriksson Arena. Mer än så tänker jag inte skriva om själva spelet, det finns att läsa på annat håll. Istället tänker jag fylla spalterna med människor. Alla ni ljuvliga, underbara medlemmar som gjorde detta världsmästerskap möjligt.

..krönikan fortsätter i del 2