Att göra är att våga

I torsdags sände jag ett e-mail till Hammarby "AIK kommer laddade". Det var bara förnamnet. Det var bara träningsmatcher men alla killarna spelade som om det gällde VM-guld. Kanske var det för att temat för dagen var att bara spela för laget och våga utföra spelmomenten så som vi tränat så mycket på.

AIK gjorde ungefär lika många mål som motståndarna i varje match. Jag räknande inte så noga. Men med tanke på att Hammarby är ett av Sveriges bästa 98:or så var insatsen strålande. Nästa alla våra mål var spelmål som AIK själva skapade. Ca hälften av målen AIK släppte in berodde på att jag och Bruno inte instruerat om positioner tillräckligt bra. AIK:s bollinnehav var mellan 70 % (enligt Luka) och 65 % (enligt Wiktor m.fl). I anfallen gick bollen gick runt medans killarna letade efter luckor. Så fort en lucka uppstod så var någon hetsporre där och stormade in.

Flera spelare skadades och fick bäras ut. Max som nyligen brutit några fingrar fick en smäll på samma hand. Han var dock snart uppe på fötterna. Det var nog ingen bland motsåndarna som trodde att detta var Max första handbollsmatch.

Bland utespelarna visade alla framfötterna, att göra är att våga.

Vi drabbades också av några helt riktiga utvisningar. Under dessa spelade vi säkert och lät tiden gå.

I varje halvlek ställde AIK om från 3-3 till man-man. Där finns litet att gnugga på. Effekten var dock stor och vi kontrade in flera mål.

Tack till Bruno som offrade bion för sista matchen och Annki i Hammarby som ordnade dessa träningsmatcher.

//Martin