Kom och ta oss

Direkt efter träningen drog vi till Hacksta. Efter en kortare konferens kom vi överens med matchvärden och domaren att ändra spelschema. I den första matchen mötte vi Åkersberga i stället för Upsala.

Åkersberga spelade med ett snabbt lag. Några möjligheter till snabba kontringar gavs inte. Dessutom var de snabba framåt. Vi hade dock ett kompakt försvar som var fysiskt jobbigt att möta. Denna dag hade vi dessutom en av AIK-fotbolls bästa målvakter i buren. Max murade helt enkelt igen. Framåt lyckades vi med att finna luckor i Åkersbergas försvarsmur. När vi väl kom igenom så satt bollarna. Vi vann första halvlek med 7-1.

I den andra halvlek kom ett taggat Åkersberga in på banan. Målfesten var över för vår del och nu lyckades hemma laget överlista oss ett par gånger. Vi vann dock halvleken med 4-3 vilket gav slutresultatet 11-4. Åkersberga är ett lag att se upp med när de väl kommer igång.

Upsala hade litet strul på vägen hit och inleder matchen mot oss med endast fyra utespelare. Trots det håller Upsala emot och vi har endast 2-1 efter fem minuter då resterande spelare börjar strömma in. Nu vänder matchbilden och vi går till halvtidsvila men 4-5 i baken. Det kunde varit betydligt mer om inte Max storspelat igen, bland annat med en straffräddning.

Vi vann andra halvlek med 7-6, matchen slutade 11-11. Vi ledde med två mål i slutminutrarna men Upsala gav aldrig upp. Trots att AIK packade ihop sig effektivt så kunde Upsala bryta igenom. Dessutom har de två mycket bra skyttar som stod för hela nio mål tillsammans. Det var små marginaler denna gång så bägge lagen var nog nöjda med oavgjort.


Varför vann vi inte ?
Vi gjorde väldigt få slarvfel men då det hände var Upsala snabba att utnyttja våra misstag. Slarviga passningar och ouppmärksamhet var dyrbart. Mot lag med starka och stora skyttar måste muren vara kompakt, hela tiden. Även anfallen går sakta. En del avslut var uttryck för den starka viljan att vinna, tyvärr räcker det inte med att önska in bollen i mål. Ibland saknas kylan.

Varför förlorade vi inte ?
En trevligare fråga. Viljan att vinna var som sagt mycket stark. Trots underläge med ett par mål så haglade uppåtpuffarna. Försvarsmuren var oftast välpackad och i det närmaste ogenomtränglig. Samarbetet i anfallet fungerar bra. Bollen rullar runt tills vi finner en lucka eller någon bryter rätt igenom. Vi är starka, vi har en bra teknik och en bra taktik.

Jobbigt ?
Halva laget var på benen konstant mellan tio på förmiddagen och sex på kvällen. Det verkade inte beröra någon förutom mig nämnvärt. Tvärt om hade killarna farten uppe i den inledande matchen.

Nu är det bara att hålla tummarna för våra 99:or.

//Martin