Rapport från Barrikaden Cup

Igår spelade vi årets upplaga av Barrikaden Cup där vi ju blandar dam- och herrlagsspelare samt nu aktiva och tidigare spelare och delar in dem i lag med målsättningen att de ska bli så jämna som möjligt. Dessa spelar sedan en serie i 7-manna följda av en final mellan de två första lagen i denna serie som i år, precis som de senaste åren bestod av fem lag. Det totala antalet deltagare var 46.

Vi hade – som oftast faktiskt – tur med vädret. Inget regn, ytterst måttlig vind och 10 grader är väl betydligt bättre än vad man kan begära så här års.

Målsättningen med turneringen är dels att odla de kontakter mellan dam- och herrlagen som så lätt försummas under året, dels få träna en del före detta spelare (vissa väldigt långt före😊) vilket leder till många kära och ibland oväntade återseenden, och ger turneringen en känsla av klubbhistoria. Att odla klubbkänslan helt enkelt.

Denna målsättning verkar såvitt jag kunde bedöma ha uppfyllts. Alla tog turneringen för vad den är tänkt att vara. Alla spelade med den tanke i huvudet som med få undantagsfall varit gällande genom åren att man förstås går in för att vinna sina matcher men samtidigt inser att det inte handlar om liv och död. Och alla bytte så att spelarna i laget fick ungefär lika mycket speltid. De kära och ibland för vissa ytterst överraskande återseendena (vissa känner ju igen och har spelat med nästan alla generationer spelare😊) fanns det en hel del av. Och inte bara under matcherna utan också före, efter och i pauser utnyttjades de chanser till mingel som efterhand kom att omfatta också anhöriga och andra hangarounds till vår förening, inte minst de som kommer att vara stommen i 2048 års lag även om de ännu så länge var lite för små för att själva förstå detta. En stor eloge bör i detta sammanhang ges till Markus Ahlgren som skötte all grillning och försäljning under dagen.

Ska vi gå över till det rent sportsliga kan det konstateras att undertecknad inte lyckats helt med lagindelningen – det lyckas lyckas förstås aldrig någonsin för någon – men jag får väl vara snäll mot mig själv och tycka att det ändå gick hyfsat. Det i vitt skrudade laget såg visserligen oövervinnligt ut i början när de tog tre säkra segrar efter ett par sena vändningar av underlägen men det var innan lag Gul slog till mot dem och tog en 4-3-seger i en svängig och spännande match. Lag Blå smög då på målskillnad förbi lag Vit och tog förstaplatsen i serien efter att ha gjort hela 9 mål i de två sista matcherna. Det var mer i andra änden av tabellen indelningen kändes lite som ett misslyckande med ambitionen att skapa så jämna lag som möjligt när lag Vinröd bara tog en poäng och det i den sista matchen men av det jag såg så var det delvis frukten av ett fullkomligt sanslöst sumpande av lägen där de gång på gång var bollförande ett par meter från mållinjen utan att få in bollen.

Det innebar final mellan lag Vit och lag Blå som flertalet var kvar och följde trots att prognosen att vi skulle vara klara kl. 15 inte riktigt hölls. Precis som ifjol gick matchen till förlängning efter 2-2 vid ordinarie tid. Fem minuters förlängning vidtog och ungefär halvvägs in i den gjorde lag Blå det 3-2-mål som skulle bli avgörande.
Det vinnande laget lånade in Adrian från lag Röd som målvakt eftersom detta lag inte hade någon som normalt är målvakt sedan vi bara lyckats hitta fyra sådana till de fem lagen. Utespelarna i lag B var Matte, Alfons, f.d. spelare, Ghafur, Lovisa, Liedman, Pontus, Anyelo, Paa f.d. spelare och Siseko.

Lagfoto togs förstås men om man vill se det får jag hänvisa till någon annan. Finns säkert någon i det segrande laget som har tillgång till det och spridit det.

Skulle någon till äventyrs vara intresserad av att se alla som var med så kan jag maila hela lagindelningen.

Bengt Månsson Administrationsansv.