”Spelarna borde känna sig stolta över sin insats”

Får väl försöka mig på ett referat trots borttappade glasögon.
Lag: Alice stod i mål. I backlinjen alternerade Otto, Kajsa, Nora, Klara o Jennifer, på mittfältet alternerade Elli, Fanny, Håkan, Haglund, Andrea och Emma och i anfallet alternerade Eva, Liedman och Rebecka (vissa spelade nog hela tiden; Alice, Kajsa och Håkan).

Vi började ganska bra och därför var det tråkigt att Åkarp redan i den 6:e min tog ledningen på ett onödigt mål efter mindre bra insatser i försvaret. Vi började därefter dominera kraftigt och hade också en bra chans att kvittera när Liedman i den 14:e min på typiskt Liedmanskt vis stal bollen från dem och därmed skaffade sig ett bra skottläge. Skottet blev dock ganska lättfångat för målvakten. Vi fortsatte att dominera rätt kraftigt i ytterligare någon kvart men var rätt ineffektiva och kom till få avslut. När de sedan gjorde 2-0 i den 28:e min gick luften lite ur vårt spel och såg ut att hänga med huvuden och sista kvarten tog Åkarp över och hade i den 40:e min också en utmärkt chans att öka på sin ledning ytterligare men de missade och vi kom undan med ett tvåmålsunderläge. Ett underläge som dock inte riktigt ingav några större förhoppningar eftersom Åkarp spelade väldigt defensivt samtidigt där vi inte pressade som lag vilket gjorde att vi oftast var väldigt numerärt underlägsna när vi gick till anfall och passningsalternativen få för bollföraren. Dessutom skulle vi nu få motvind i andra.

Första kvarten av andra halvlek var väl ganska jämn utan några klara chanser åt något håll. Men därefter blev det som det ibland kan bli en lika TOTAL som plötslig scenförändring. Vi flyttade nu hela laget längre upp i banan vilket verkade chocka Åkarp som nu tappade allt sitt spel samtidigt som vi skapade den ena målchansen efter den andra. När jag tänker efter liknade det väldigt mycket en period i andra halvlek i vår förra matchen mot Las Presidentas.

I den 64:e min stal Liedman på nytt bollen men inte heller denna gång blev avslutet riktigt i paritet med den vakna bollstölden. Fem minuter senare hade Eva ett halvdistans skott från högerkanten som gick över målvakten och sedan ner i ribban innan Åkarpsspelarna med lite desperation fick undan bollen trots att vi hade flera spelare framför mål. Nu hann man lyckligtvis inte bli riktigt frustrerad för bara minuten senare gjorde vi verkligen ett reduceringsmål. Upptakten till målet gick genom en fin diagonal markboll från Klara på vänsterbacken, där Eva kom från offside vilket förvillade Åkarp och skapade en lucka så att bollen hamnade hos en fri Liedman och nu blev det tredje gången gillt med ett säkert avslut. Liedmans mål är alltid så välförtjänta. Hon stressar ständigt motståndarna och ger sig själv chanser som förr eller senare resulterar i ett mål.

Även här finns ju en likhet med förra matchen där Liedman först missade några bra lägen men sedan höll sig påpassligt framme på en retur och la in ett kvitteringsmål som ju då räddade en poäng. Så skulle det dessvärre inte bli nu trots ytterligare ett par öppna lägen från flera i laget, många skott tätt utanför och ett monumentalt spelövertag. Vår sista halvtimme var i alla avseenden utom avsluten strålande; fint passningsspel och en oerhörd kämpaglöd som gjorde att vi vann i stort sett varje närkamp och stal bollen från dem redan när de närmade sig mittlinjen.

Spelarna borde känna sig stolta över sin insats och gjorde säkert också så trots den lika försmädliga som ”orättvisa” förlusten. Det borde också ge råg i ryggen att vi så många gånger i höst avslutat matcherna så bra.

Statistik: (våra siffror först) Hörnor: 3-2 Avslut på mål: 7-4 Avslut utanför: 6-6

/Bengt