Malmömästerskapet: Husie – Barrikaden

Startelva: Alice – Otto, Kajsa, Elin, Jennifer – Ellinor, Ekdahl, Yrsa, Fanny N – Skans, Eva
Avbytare som alla kom in ungefär mitt i första halvlek var:
Felicia som spelade mittback
Saga som spelade ytterback
Håkan som innermittfältare
Fanny L som yttermittfältare
Moberg som anfallare, men spelade i andra halvlek innermittfältare i en 4-5-1-uppställning.

Vi låg förstås rätt lågt med laget och spelet fördes ju mest på vår planhalva i början. Dock lyckades vi med ett bra defensivt spel krympa deras ytor och när vi också stod upp rätt bra i närkamperna (vilket vi ju borde, vi var överlag större) så lyckades vi oftast hålla dem borta från de riktigt fina lägena. De hade en skaplig chans i 9:e min och ett par resultatlösa hörnor men sedan dröjde det till runt 20 minuter innan de kunde spräcka vår nolla. De hade precis haft en het chans som Ekdahl redde ut innan de gjorde ett turligt mål på ett skott som var en lös halvträff men som fick en mycket märklig bana och gick in tätt invid stolpen.

Efterhand fick vi till lite mer eget spel och en gång kändes det lite halvfarligt när målvakten tappade en boll framför Skans (tror jag det var). De kom mot slutet inte heller till mer än en bra chans innan paus. Det var i den 37:e min som Otto redde ut en situation i sista stund, 1-0 i paus alltså vilket kändes mycket bra så långt mot det duktiga, unga div 3-lag vi ställdes inför.

I slutet av första blev det så att Moberg hamnade allt längre ner så att det nästan blev 4-5-1 och i andra gick vi även uttalat över till det med Eva lite bakom det övriga mittfältet. Det kändes som en bra idé men det blev inte så. De första minuterna var dock riktigt bra. Vi vågade hålla i bollen och hade några bra ansatser att ta oss igenom deras försvar samtidigt som de inte hade minsta tendens till farlighet och man började då känna att siffrorna kanske inte skulle behöva rasa iväg så där mycket som man på ett sätt kunde befara eftersom vi ju säkert överlag skulle bli tröttare än de som var vana vid ett högre tempo.

Men alldeles tvärt var det just rasade det gjorde. Efter två bra målchanser precis innan ökade de i den 54:e min på sin ledning. Sedan följde tätt ytterligare fyra mål i den 56:e, 58:e, 61:a och 67:e min och plötsligt stod det 6-0. På nästan alla målen hade vi helt tappat alla markeringar och de kom väldigt nära vårt mål med många spelare. Två eller tre av målen borde nog dock blåsts av i ett tidigare moment. 3-0-målet och 6-0-målet såg i alla fall från min position – och där fick jag medhåll av ett par närstående – ut som klar offside och vid 5-0-målet var bollen odiskutabelt över sidlinjen (vilket förstås alltid svårt att se för en ensam domare) innan den spelades in till målskytten.

I vanlig ordning lät vi oss inte nedslås utan kämpade på lika oförtrutet som innan vilket imponerade på en del av publiken. Efter den här målorgien lyckades vi faktiskt för en period lugna ner oss och hitta våra positioner bättre både defensivt och offensivt och vågade hålla i bollen. Vi lyckades korta stunder bita oss fast en bit in på deras planhalva och hade ett par bra målchanser, den ena sedan målvakten på ett snarlikt sätt som i första halvlek tappade bollen men vi inte hade någon tillräckligt nära för att vinna den och den andra var följden av ett riktigt drömanfall med 4-5 spelare inblandade i uppbyggnaden som slutade med att Skans kom fri men där skottet inte blev jättebra utan relativt enkelt kunde räddas av målvakten.

Husie skulle dock göra ytterligare två mål i den 81:a och 84:e min och därmed fastställa slutresultatet till 8-0, vilket är samma resultat som vid mötet ifjol i MM. Precis innan slutsignalen hade vi dock en bra reduceringschans.
Siffrorna talar förstås sitt tydliga språk – även om som sagt minst ett par mål borde dömts bort – och de var precis som de borde totalt sett överlägsna, rörde sig mycket, var rätt tekniska, en del var väldigt snabba när de sprang i djupled, en såg till och med ut att vara snabbare än Jennifer och det säger ju inte lite. Hon är ju ruskigt snabb och måste vara den klart snabbaste damspelare vi någonsin haft. Inte minst var de väldigt skottvilliga och en mycket hög procent av skotten gick på mål.

Själv tror jag att en av anledningarna till att vår defensiv över hela planen var så dålig i andra var att det började lite för bra och vi blev lite övermodiga, en annan en viss ovana att spela med en sådan här uppställning och en tredje och den allra viktigaste var att de med sitt högre tempo helt enkelt ”malde ner oss”. Vi orkade inte följa våra spelare och blev väldigt odistinkta i backlinjen.

Statistik: Hörnor: 0-6 Avslut på mål: 2-23 Avslut utanför: 1-5

/Bengt