Referat: Lindeborg FF 1948 - AIF Barrikaden

I den underbara ljumma kvällen (tills solen gick bakom husen) mönstrade vi för dagen följande lag: I målet stod som förra gången Erica Hansson medan vi som utespelare hade Ebba Eriksson, Josefin Landahl, Giulia Cresta, Emma Flotow, Matilda Blomgren, Wera Westerlind Müllerström, Julia Jörnbo, Ellinor Ekholm, Heidi Eriksson, Olivia Bons, Mathilda Johansson, Malin Fält, Maria Jonsson, Agnes Lindquist.

Tyvärr hade våra supporters för dagen krympt till ett femtontal men här torde väl en sen skärtorsdagskväll spela sin roll. Spelarna verkade dock lika taggade som tidigare och lät sig inte nedslås av ett tidigt baklängesmål - en välavvägd lobb i den 4:e min.

Det märktes ganska snart att Lindeborg hade ett mer komplett spel i sig än förra veckans motståndare Lilla Beddinge. Visst, de sistnämnda höll precis som Lindeborg Erica ordentligt sysselsatt mest hela tiden men oftast på precis samma sätt varje gång; genom djupledsbollar centralt där Beddingespelarna helt enkelt sprang ifrån vårt försvar medan Lindeborg utnyttjade planens bredd på ett helt annat sätt. Man sköt också mycket mer utifrån vilket dock när jag tänker efter tack vare massor av fina räddningar av Erica inte resulterade i så mycket som ett enda mål.

Tre minuter efter det första målet såg det ut att bli ett nytt men i en trasslig situation räddade Matilda B (var det väl) förtjänstfullt bollen på mållinjen och därefter var det till en början ett oupphörligt flöde av målchanser för Lindeborg, väldigt många sedan deras mycket duktiga högerbreddare Stephanie Mellhammar tog sig ner till kortlinjen och spelade snett inåt bakåt. Mycket tack vare Erica skulle det dock dröja till den 40:e minuten innan någon av dessa inspel från högerkanten resulterade i ett mål när bollen nådde Carla Serini Sosa som vid bortre stolpen kunde peta in bollen från 1 meters håll. Det hela upprepades på ett reprisaktigt sätt några förargliga sekunder före paus – samma inlägg från samma spelare och där Carla – med ett förflutet i Barrikadens damlag för närmare ett decennium och kusin med tre andra legendariska Barrikadenprofiler – hade den dåliga smaken att åter vara på rätt ställe för att peta in bollen.

Om någon nu drar slutsatsen att vi bara släppte in 3 mål den första halvleken måste jag dessvärre ta er ur den villfarelsen eftersom jag inte alltid refererar händelserna helt kronologiskt och så inte heller nu. De hade innan de två sistnämnda målen gjort två andra; ett i den 16:e min i en tilltrasslad situation efter en hörna och ett på straff i den 36:e min där skytten gick på kraft och närmast bombade in bollen.

Det stod alltså 5-0 i paus och om det rättvisa i detta finns verkligen inte mycket att säga. Det kunde stått mer utan Ericas många fina räddningar. Vad som däremot kunde noteras var att vi på nästan precis samma sätt som mot Lilla Beddinge nästan tog över spelet de sista 10-15 minuterna även om det inte heller den här gången ledde till några direkta målchanser. Det närmaste var väl de tre hörnor som alla var bra slagna, två väldigt bra, som ledde till lite ”flipperspel” framför mål, där bollen med lite tur kunde trillat in, innan Lindeborgsspelarna fick undan den.

Precis som i förra matchen tätade vi till betydligt bättre bakåt i andra halvlek och det var ytterst när att vi för första gången hållit nollan i en halvlek. Bara 1 minut före slutsignalen kom det retfulla målet som fastställde slutresultatet till 6-0. Dock bör väl i ärlighetens namn nämnas att vi hade lite änglavakt vid ett par tillfällen tidigare med ett ribbskott och ett tvivelaktigt bortdömt mål.

Halvleken var annars inte gammal när man upptäckte att till Ericas alla andra förtjänster som målvakt nu också kan läggas magnetism. I den 48:e min hamnade Erica efter ett ingripande på rygg på marken medan bollen gick åt rakt motsatt håll, d.v.s. högt upp emot himlen men just som man förberedde sig på att den på sin branta nerfärd skulle kunde landa i stort sett var som helst, inte minst inne i målet, så till synes sögs den istället rakt ner i Ericas famn.

Vårt nu lite kompaktare försvar kunde inte hindra Lindeborg från att till att börja med i andra halvlek skapa ytterligare ett antal klara målchanser där Erica vid ett par tillfällen, utöver den ovan nämnda något udda räddningen, fick visa sig på styva linan ännu några gånger.

Därefter vidtog en period där vi lyckades jämna ut spelet och inte bjöd på några nämnvärda chanser bakåt. Efter långskottet i ribban i den 75:e min återkom målchanskavalkaden för Lindeborg men det skulle alltså dröja tills de i den sista minuten fastställde slutresultatet till 6-0.

Sammanfattningsvis var Lindeborg som framgår väldigt mycket bättre än vi och hade ett par riktigt vassa offensiva spelare i nämnda Stephanie Mellhammar , Madeleine Bengtsson och också redan nämnda Carla Serini Sosa som hade näsa för var hon skulle befinna sig när inspelen kom.

Inte minst med tanke på att Eva Solér, som i tidigare matcher med sin rutin styrt upp spelet och gett det lite större trygghet, saknades tycker jag att insatsen från vårt fortfarande orutinerade lag med många orutinerade spelare får godkänt. Inte minst godkänt får moralen och kämpaglöden. Precis som mot Lilla Beddinge vann vi många närkamper och lät oss inte nerslås av de tidiga baklängesmålen.

Med tanke på de ohyggligt många avslut Lindeborg hade kunde siffrorna blivit större om inte Erica varit så fantasiskt bra i målet. Ebbas följsamma och resoluta försvarsspel spel där hon oftast var rätt positionerad var en annan bidragande orsak till att Lindeborg inte gjorde fler mål. Hennes insats gjorde att Lindeborg inte alls skapade så väldigt många frilägen centralt som Lilla Beddinge tilläts göra förra veckan.

Framåt hade vi oerhört svårt att skapa något mycket beroende på att vi med undantag för Matildha J ofta var allt för oegoistiska och istället för att själv försöka utmana framåt eller slå lite längre bollar för anfallarna att springa på, för att tvinga försvararna att röra sig lite mer, istället nästan innan vi hunnit få bollen passade vidare till någon i närheten utan att vinna någon mark alls. Det känns lite extra irriterande eftersom det kändes som att deras kraftiga försvarare som var placeringssäkra och skickliga med boll däremot inte var särskilt snabba.

Sammanfattningsvis var vi inte särskilt nära att klara målsättningen att göra mål och baklängesmålen blev ju fler än i förra matchen men motståndet var bättre och det vi kan ta med oss är att vår defensiv blev bättre ju längre matchen led.

Statistik: Hörnor 4-7 Avslut på mål: 1-25 Avslut utanför: 1-12

Bengt Månsson Administrationsansv.