Ludvika - Enköping 24/2

Det var lördag, solen sken och Mike tuggade tuggummi… alltså var det dags för match. Läktaren var välfylld av diverse människor och det kändes bra. Ingen tid att förlora. Domaren satte pipan i munnen och blåste igång. Ludvika VS Enköping.

Fem minuter in och Enköping hade fortfarande inte riktigt rört bollen. En fenomenal start av Ludvika som hade bra fart och rörelse samtidigt som bollen rullade fint. Den i mål vikarierande Susanna Kippo hade det lugnt och skönt… men så SMACK! En boll rätt i nyllet och nu var även hon vaken. Första perioden blev sedan jämnare där Enköpings press satte Ludvika i trångmål ju längre perioden led… men 0-0 efter 20 minuter spelade.

Ut till andra perioden där Mathilda gör det varje spelare i en bollsport älskar att göra. Tunnla motståndaren. Tyvärr missade hon bollen när hon skulle skjuta därefter, men vad gör väl det… hon gjorde ju en tunnel. Enköping fortsatte ändå att pressa, tunneln till trots, och tvingade ”Suss” i målet att göra flera kvalificerade räddningar. Ludvika drabbades sedan av en utvisning efter att Frida Smeds glömde bort att innebandy spelas ståendes. Paus i spelet och när det sedan skulle sättas igång var det problem med klockan. Någon i sekretariatet verkade inte fatta hur man gör. Jag tittade dit. Jaha, Lill-Johan… jaja det förklarade ju saken. Stefan verkade i alla fall ta över så klockan kunde börja ticka igen… och ticka, det gjorde den… ända upp till 14 minuter då första målet äntligen skulle komma. Eller ja… äntligen är ju egentligen helt fel ord att använda, för det var ju Enköping som gjorde målet… men vad gör det när spelare som Sofia Björk finns. En felpass från Enköping rätt till en sopren Fia som kunde slänga in bollen i maskorna. 1-1 och fortsatt jämnt inför den sista perioden.

Enköping fortsatte pressa och låg närmast ett ledningsmål. Det dröjde dryga fem minuter innan Ludvikas första chans skulle komma. Kajsa Grund bröt och satte fart… skott… strax utanför. Kort därefter, Kickis som hugger framför målet… och bollen går i måååå…. eller nehe… bortdömt för jag vet inte vad. Skit. Men nu då… Johanna Södersten får bollen från sin Borlänge-kollega Petra Pettersson… Johanna smyger in från kanten och drar till med ett markskott som går tätt intill första stolpen… mål!! 2-1 Ludvika med 15 minuter kvar att spela. Viktigt! Enköping behövde nu svara… och tre sekunder senare var de nära… ett stolpskott ifrån att sätta kvitteringen. Puh. Ludvika fick nu arbeta hårt i försvaret. Frida slet, Diana täckte skott, och Suss tog lyror som ingenting. (Om jag någon gång startar ett brännbolls-lag ska jag ha med Suss i mitt lag.) Pressen från Enköping fortsatte och nu började det bli så där nervöst igen. Skott från Enköping strax utanför, Linn sätter en boll i djupled till en fri Malin som provar en backhand… räddning, Frida täcker skott igen, Johanna Södersten är inte nöjd med domarens domslut och ger honom dödens blick… jaja han såg det inte så han fortsatte ju att leva. Fem minuter kvar och jag slutade nu att titta. Mikes tuggummi-smaskande blev dock för irriterande så till slut öppnade jag ögonen igen… shit bara en minut kvar att spela… Ludvika ser ut att klara det… men vad händer… en Enköpingsspelare skjuter ett höstlöv… i mål… 2-2 och matchen skulle avgöras i Sudden Death. Skit… jag som var så hungrig. Nå väl, fem minuter kvar då.

Sudden fortsatte som tidigare perioder. Fram och tillbaka, spelare som flög hit och spelare som flög dit. 30 sekunder kvar innan straffavgörande får Ludvika ett frislag. Linn petar till Mathilda som driver in och skjuter men målvakten räddar… men en svinarg Malin grötar och… trycker in den i mål!! 3-2 Ludvika och återigen står de som segrare. Vilken match och vilket avslut! Hela hallen jublar och till och med Malin börjar le lite.

Notiser
En match där Ludvika inte kom upp i högsta nivå men ändå lyckades vinna. Starkt!

Lill-Johan betalade Stefan en platta öl för att ta över i sekretariatet

Blåmärket på Dianas ben kommer sitta kvar till midsommar

Det var allt för i dag. Herrarna lirade match i dag… får se när det kommer ut… kanske aldrig… eller i morgon. Det står och väger. Redaktionen ska överlägga över ett glas rött.

På återseende

Chris Mand
Hanzons dagblad 25/2-18

Christoffer Mandell