Sargvakten: "ÅBY AWAY" - del 1

Stefan "Sargvakten" Wikström har skrivit en text om helgen som var och Åby och Kalix som du finner här nedan.
Tack Stefan för att vi får ta del av dina reflektioner här på vår hemsida!
Läs och njut gott folk!


Innan match
Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå.
Men det kan va’ svårt att tro när man inte ser den.

Det sägs även att bandyn uppfanns i England nångång under mitten av 1800-talet.
Det är omöjligt att tro när man varit till Åby, två mil norr om Växjö vackert beläget vid Helgasjöns strand.
Har man varit där vet man att bandyn uppfanns där.
Det måste vara så.

Kalla mig fånig nostalgiker eller tjurig bakåtsträvare (för det är jag) men den äkta bandyn finns på Konstisbanan i Åby.
Vackert inbäddad i den mörka småländska skogen.
Fur och gran på tre sidor av arenan.
Så långt från flärd och lyx man kan komma.
Tack och lov.
Visst, jag inser att bandyn måste hänga med och utvecklas och att därför hallarna är ett måste.
Inte minst för spelarna.
De ska ha tillgång till de allra bästa förhållandena varje gång de kliver ut på isen.
Och när regn, snö eller griskyla tar över vädret är det ju rätt trevligt att kliva inomhus.
Men.
Träsarg.
Träsarg.
Jag blir knäsvag av ljudet när bollen studsar i en träsarg.
Repen som avgränsar publiken för att kliva in på isen.
En doft av stekheta matcher på Nyborgsvallen.
Vad är öltält mot en trång lokal med kaffe och, femstjärnigt, hembakt som ges gratis för att det var gårdagens?
Vad är handklappor och dunka-dunka vid mål mot bandyapplåder med tjocka handskar?
Restauranger med oxfilé och vinglas mot en kokt med bröd och en läsk?
Skrikande speaker mot en som kallar Kalix Bandy för Kalix/Nyborg?
En matchklocka som visar hela minuter och inga andra resultat än matchens.
En hängiven publik som byter läktare i halvlek för att se sitt gula lag göra mål.
Vilket det gula laget gör allt som oftast.
Massor av luvor med klubbmärket (hrrm publiken i Kalix…).
Massor av gula tröjor (hrrm publiken i Kalix….).

Lägg därtill att hemmalaget byter om i en gammal skola, som idag också tjänar som klubbstuga, 100 meter från arean.
En trappa upp i denna lokal fanns även ett bandymuseum som gör en man som mig alldeles lyrisk.
Jösses, vilken historia som visades upp på väggar och skyltdockor.
Jag tappade andan.
Wow!
Stort TACK till Curt Einarsson som med glädje och stolthet visade oss runt bland skolminnen, bandyhistoria och andra små historier.
Ett minne för livet.

Det andades en gemytlig stämning runt isen och än en gång bevisades att vi bandyvänner är ett väldigt trevligt folk.
Oavsett färg på mössa och halsduk.

Jag befann mig på denna underbara plats i världen under två dagar.
Jag var en i rekordpubliken mot AIK.
Nästan dubbelt så många på läktarna än de drygt 400 som bor i byn.
Jag var en i den stora publiken mot Kalix.
Där var alla dryga 400 på plats.

Halvlek I
Då tar vi väl söndagens match då.
Den osannolika matchen.
Den galna matchen.

När mitt sällskap satte oss i bilen utanför hotellet i Växjö kom det snö.
Blötsnö.
Lite känsla av julafton så där på tjugondag knut.
Snön föll ibland lite mer, ibland lite mindre.
Men inte av någon kraftigare dignitet.
Isen kunde plogas utan större besvär för de flinka vaktisarna.
En halvtimme innan avslag gick det över i regn och känslan av jul försvann ut över Helgasjön.

På den lite annorlunda starttiden 11:30 satte domaren, som hette Andreas Rönnbäck, sin pipa i munnen och blåste till kamp.
Minuten senare kom matchens första skott.
Vår hårdskjutande Jimmy Berglund skjuter från håll.
Högst troligt att vi alla fyrahundrafemtio runt isen hade räddat.
Med förbundna ögon.

Minuten efter skickar ”Tony” Voronchikhin bollen högt över målman Birgersson målbur.
Men de röda visar att idag skall det avlossas projektiler.

Regnet tilltar litegrann nu.
Det spelar ingen roll det ty Johan hittar nät i en lite tilltrasslad situation framför Birgerssons bur.
0-1.
Minut 8.
Det står, som sagt, inga sekunder på tavlan.
Men vem bryr sig om det?

Jag såg Åby vinna mot, toppkonkurrenten, AIK dagen innan och var lite orolig för de gulas snabba anfallspel.
Det går undan där de kommer stormande.
Smålands husarer.
Kvitteringen kom snabbare än så.
Jag står med näsan ner mot mitt block och noterar Kalix mål då publiken runt mig brister ut i glädjefnatt.
Nu på den där tavlan.
Målskytten heter Pontus Nordström.

När klockan visar 13.
Jimmy står beredd på ett frislag.
Gormar lite över den plockpotatisen han skickade iväg i matchinledningen.
Olle petar.
Nu jäklar är det ingen liten potatis.
Nu är det en kanonkula.
Från tjugo meter.
Lågt till vänster om målisen.
1-2.

Minuten efteråt provar han igen.
Nu blir det varken potatis eller kanonkula.
Nu blir det en satellit som letar sig ut rymden över skogarna mot Växjö till.
Dagens höjdare.

Regnet har minskat men isen är knottrig och inget skönspel tillåts.
Långbollar.
Målvakterna lär ha haft träningsvärk i kastarmen då måndagen randades.

Vi långbollar oss fram till minuten tjugotvå.
Nu blir det många tvåor.
Minut 22.
2-2.
Passning från #22.
Målskytt #24.
Den nyss tillkomne ryssen Kirill Popelayev jublar.
Publiken också.
Jag muttrar.

FORTSÄTTNING HÄR