Referat: Tågarps AIK - Vejby IF

Ännu en lördag. Ännu en viktig match (ja det är väl bara sånna kvar nu... och jävlar vad det är kul).

Nästan nio månader har gått sedan vi startade upp försäsongen i en svettig gympahall i Vejbystrand. Jäklar vad tiden går snabbt. Under året har vi gett oss möjigheten att spela viktiga matcher nästan hela vägen in i oktober. Så även denna lördag, då Tågarps AIK stod för motståndet. Denna match gick av stapeln på den något pittoreska idrottsplatsen någonstans söder om Helsingborg (ja, hade inte foderfabriken dundrat på även på helgerna hade den fått starka 4+ i betyg). De som startade för Vejbystrandarna var:

Hugo
Konrad - Ljunggren - Ljung - Martinsson
Fille - Joppe - Zeyn - Möller
Mario - Stephan

Avbytare: Nisse, Dennis, Adam, Batres, Dansken

På förhand en lurig match, mot ett Tågarp som vi visste var framförallt offensivt skickliga, men med tydliga brister bakåt. Något som även målskillnaden 42-46 vittnade om. Samtidigt som vi visste att Tågarp krigade på i botten av tabellen så har vår form inte varit 100% på senaste. Två förlusten sedan omstarten har kanske fått någon att tveka, dock finns det ett trygg grundspel att falla tillbaka på. Det var ännu en gång dags att visa att föregående poängtapp var en tillfällighet.

inledningen av matchen var ganska jämn. Inget av lagen tog ett tydligt grepp om matchen, även om det var Vejby som ägde bollen mest. Tågarp hotade genom snabba omställningar, som ofta icensattes av en lång boll upp på en stor, ensam anfallare. Tågarp fick sätta denna bollen lite för ofta den första halvtimmen, något som inte föll Vejby helt i smaken. Detta berodde främst på att anfallen inte avslutades ordentligt och att passningsspelet inte såg helt koncentrerat ut. Ur detta delvis haffsiga spel kom ändå 0-1 ganska tidigt. Efter 26 minuters spel ställde Konrad upp för att skjuta frispark. 25-26 m ut, lite till vänster. Hårt och skruvat, stolpe in. Tack så mycket! Reaktion? Njaaa, spelet kanske rättade upp sig lite. Det blev lite mindre oro, lite tryggare bollinnehav. Dock fortsatte Tågarp att sticka upp. Visst, vi skapade målchanser samtidigt, men fokuset var nu att stänga ner Tågarp. När domaren blåste för kaffepaus var läget oförändrat. Lagen lunkade den dryga halvmilen till omklädningsrummet, ingen riktigt nöjd.

Snacket: Upp med koncentrationen, gör allt 100%, så vinner vi.
100% blev det nog aldrig idag. Även om siffrorna tillslut sprang iväg. Innan detta hände var dock Tågarp nära att kvittera. Under de inledande 15 mintuerna tvingades Hugo att plocka fram sitt A-game. Både två och tre gånger. Den största chansen för Tågarp kom genom ett skott från nära håll, vars retur även den ställde till problem. Hugo gjorde sig så stor han kunde och kunde avstyra med mage/skrev. Detta gav oss en chans till att stänga matchen. Denna gången tog vi vara på den. Mario fick tag i bollen innan för straffområdet. Specialavslutet användes (förmodligen något han och Robban har tränat mycket på), bollen hamnade i bortre, 0-2 var ett faktum. SKÖNT! Nu kändes det lugnare igen. Vi bytte några spelare, ännu mer energi kom in. Dansken, Batres, Dennis och Adam klev på. När allt kändes trygg och avslappnat kom också ketchupeffekten som ett brev på posten. Grabbarna i Tågarp verkade uppgivna och trötta. Något som ledde till en hörna i minut 68. Hörnan från höger skarvdes av Konrad och hamnade mitt på Batres huvud. Han hann inte flytta sig och råkade nicka in 0-3. Perfekt! Bara 7 minuter senare var det dags för Batres igen. Efter en upprullning kom han i fritt läge från vänster. Med ett "Finess-skott" (ni som vet ni vet) placerades bollen in i bortre. 0-4. Nu var matchen över, det var tre poäng in på kontot. Med detta i ryggen släpptes ett mål in, men två gjordes framåt. 1-6 stod det på tavlan när det hela var över.

Jaha, hur summerar vi upp det här då? Ingen superinsats även om resultatet sprang iväg. Lite för mycket slarv och lite för "osäkert" fram till 0-2 kommer. Sanningen är ju faktiskt den att ett mål på någon av de många Tågarpschanserna i början av andra hade ställt till det rejält. Det vi tar med oss är att vi inte behöver stressa, då vi vet att motståndarna förr eller senare kommer tröttna sålänge vi håller uppe tempot i passningsspelet och springer mer än motståndarna.

Notis 1: Hjälmen gick till Andy Ljung, han var stabil matchen igenom.
Notis 2: Åstorp och Råå lyckades inte förvalta läget och tappade båda 3 poäng. Nu är det återigen Klippan som skuggar närmast bakom. 5 poäng skiljer lagen åt. Sammanfattning: SUPERLÄGE!

Nu gäller det att ta en sak i taget. Skånekurd hemma den 3/9. Ett lag som vi hade problem med på bortaplan. Det krävs en bättre genomförd match än då för att det ska kännas riktigt tryggt.

Tack och bock. Vi hörs!

Jacob Arvidsson Mittfältare