Truppen mot SBK

Anton h Filip Emil o Robin h Figge Jimmy Tobbe Anton o Olle Drängen Albin Lasse Tagesson Martin Jonte G Samling 12.10 i Ysby eller 12.30 i skogaby Herrlaget 0kommentarer

GAIS - YBK 0-3 - Olsens sänkte GAIS

Att påstå att YBK varit inne i en tung period sen senaste segern mot Serbiska i våras är minst sagt ingen överdrift. De senaste månaderna har på många sätt varit hemska. Klubbens sjukstuga är mer välfylld än systembolaget dan innan midsommar. Förkylningar, knäskador, fotleder, brutna tummar och annat käckt har tärt på laget. Dessutom har två av lagets viktigaste spelare mystiskt försvunnit, Dennis Ljungberg har börjat sin handbollssäsong och till det alla de vanliga orsakerna till frånvaro i division sex som uppkörning, släktkalas, semestrar, pianolektioner och navelpilleri. Under denna period har förlusterna duggat tätt. Vissa har varit tappra och orättvisa (Örnia Hasslöv) medan andra har varit rent av förnedrande (0-9 mot Kurdiska). Målskyttet har varit tämligen bristfälligt och tränare Karlsson fick en smärre chock när han i tabellen, minuterna innan match, utläste att laget endast mäktat med 10 mål under säsongen. Inför matchen mot GAIS hade YBK skrapat ihop allt som fanns kvar av den tidigare så breda truppen. 14 tappra och träningsflitiga YBK:are hade tagits ut för bottenmötet. Det var ett gäng fyllt av förhoppningar om ljuva poäng som begav sig norrut mot seriens jumbolag Gullbrandstorps IS. Undertecknad drogs med skada i baksida lår och en ångest av Strindbergklass pga det sällsynta och betungande favoritskapet. Beslutet att spela matchen togs med motiveringen "idag jävlar gäller det". Vid förlust hade nog skribenten av denna text lagt in sig på St. Sigfrid snarare än gått till träning igen. YBK:arna lovade varandra att gå för seger. Spela lite enklare än vanligt. Mindre finlir och mer långa bollar fram mot en förhoppningsvis instabil GAIS - backlinje. Tillbaks till grunderna som det så fint heter. Matchen inleddes med nerverna utanpå tröjorna. Bollen behandlades som om den vore en handgranat, svetten i pannorna var nervositetssvett snarare än av ansträngning och vissa av lagets uppspel var lika felriktade som Nordkoreanska sateliter. Trots detta var det YBK som dominerade tillställningen. Målchanserna avlöste varandra och GAIS backlinje var emellanåt lika stabil som humöret hos en psykpatient. GAIS var ändock inte ofarliga. Några gånger ställde YBK till det för sig och med lite otur hade GAIS fått straff när Jimmy Ivarsson täckte bort ett skott med händerna. För en gångs skull undslapp vi ett domslut och kanske skulle detta bli vår dag. Tiden talade till YBK:s fördel. GAIS blev allt mer tillbakapressat och efter en halvtimme kunde unge Albin Olsen distansskjuta in 1-0. Känslan av glädje infann sig knappt. Målet var mer som en uppskjuten dödsdom, ångesten släppte lite men utan att för den skull ge plats för lycka. GAIS försökte nu flytta upp spelet och som en blixt från klar himmel drog den trixige centern tll med ett bombnedslag till skott som rammade Anton Hansson ribba. Nära ögat...Strax efteråt fick tränare Karlsson kasta in handduken. Den lilla sträckningen i baksida lår hade evolverat till en smärta av amputationskaliber. Emil Davidsson byttes in och Jimmy Ivarsson fick vikariera på mittbacken. Strax efteråt slog Olsen till igen. Nu var det den betydligt mer vana a-lagsspelaren Anton (broder till Albin) som löpte igenom och på klassiskt tråckelmaner fipplade bollen runt en rusande målvakt, för att sedan ur snäv vinkel trä in tvåan. Med målet började ångesten försvinna likt bakfyllan på söndagen. Sakta men ändå i stadig takt. I halvlek var YBK - tränaren inte särledes nöjd. Dålig koncentration, ponduslöst kroppsspråk och slarv, var brister som denne ville förändra. Ledningen till trots så hade faktiskt YBK varit illa ute och matchen var allt utom avgjord. Ett baklängesmål och ångesten hade förmodligen ätit upp de orutinerade YBK;arna. Andra halvlek inleddes med ett böljande spel. Kapten Ivarsson höll sin backlinje lågt för att undvika kontringar. Samtidigt öste mittfältet och de tre anfallarna på framåt för kung och fosterland, vilket skapade ett avlångt och något utspritt bortalag. Självklart satsade GAIS allt framåt och målchanser skapades åt båda håll. GAIS prickade ribban ytterligare två gånger och Anton Hansson i målet såg i det närmaste chockad ut när bollen inte slank in bakom honom. På andra sidan hade Olle Larsson det ena läget efter det andra och flera gånger fick YBK - spelare i stort sett fritt skottfält utan att lyckas överlista den duktige hemmakeepern. Nämnde Olle Larsson straffades också stenhårt för sin storlek. Domaren hade nämligen som policy at konstant blåsa frispark för den spelare som ramlade i en närkamp. Eftersom Olle är 240 cm lång och väger 100 kilo muskler så blåste domaren tvångsmässigt frispark mot Olle närhelst han gick in i en närkamp. Ny skada drabbade YBK när målskytt Albin Olsen fick kliva av. Den för stunden stekhete Lasse Hansson (mål senast i b - laget) fick chansen sista 20 minuterna och just Hansson var den som släckte lampan för GAIS då han stötte in returen på Tobias Johanssons Koemanfrispark. När domaren blåste av kampen hördes ett hett efterlängtat segervrål från YBK:spelarna. Mardrömssviten över! Favoritskapet höll! Tre poäng vilket betyder en summa av 12 poäng i kolumnen. Matchen var väl ingen höjdare. GAIS var förvisso förstärkta av ett antal spelare men höll för låg klass för att på allvar hota YBK. YBK å andra sidan uppträdde emellanåt nervöst och tafatt och kunde straffats för detta. Laget har presterat bättre i matcher som förlorats. Kasper P gjorde debut på backen och skötte sig med den äran. Anton H plockade inlägg som en bulgar plockar lingon och Tobias Johansson har börjat visa all den kapacitet som den gängliga kroppen innehåller. Överlag stort beröm för frejdigheten och viljan i laget. Att dessutom Lasse H fick göra sitt första mål i a-laget var grädde på moset. Det absolut bästa med kvällen var dock känslan av att inte förlora! För alla som spelar i vinnande lag måste det vara svårt att förstå hur man kan få hybris av en seger mot tokjumbon GAIS men tro mig när jag säger att förluster kan få den effekten. Kväll efter kväll åker man till match med hoppet levande. "Om bara vi håller tätt, om bara Anton gör någon tokräddning, om bara Olle sätter den, om bara vi kan få en studs med oss...." Alla dessa tankar och förhoppningar som så ofta grusas pga en innickad hörna, feldömda straffar, bakåtpassningar i gapet till motståndare, missade skott och andra mindre lyckade insatser, behöver emellanåt få näring. Inte mycket krävs men ändå, lite framgång då och då är ett måste för att man skall orka motivera sig. Likt den fattige ungen som gläds åt sin enda julklapp gläds också vi över våra segrar. En härlig, barnslig och skön känsla som eskalerar i YBK:s fyndiga segersång. Herrlaget 0kommentarer

YBK krossat....

Mannens röst var enorm! Hans hydda borgade förvisso för kraftig förmåga till decibell men ingen kunde föreställa sig hans enorma orala förmåga. KURDISKA, KURDISKA, KURDISKA ekade det över hela jävla Munkavallen när matchens store profil äntrade arenan. Ensam höll han matchen igenom ett oväsen likställt med bönderna på ståplats i Lindab arena. Nedan beskrivs mina känslor för denne supporter; Matchminut 3 = Mannen äntrar arenan. Börjar vråla. Känsla = hahaha, fan vilken skön snubbe. Matchminut 11 = Mannen låter högre än Loa Falkman i Symfonin. Känsla = Shit vilket tryck Matchminut 23 när 0-1 rullar in och mannen vrålar MÅL MÅL MÅL MÅL MÅL! Känsla = För helvete. Kan man skrika högre? Matchminut 39 när 0-2 rullar in och mannen ackompanjerar sina vrål med taktfasta applåder! Känsla = Men sluta nu.... Matchminut 55 när 0-5 är ett faktum och all kämparglöd är lika frånvarande som Jimmy Åkessons vilja att fira Ramadan. Mannen matar likt en besatt ut sitt budskap "KURDISKA KURDISKA KURDISKA"! Min känsla = Snart klipper jag honom... Matchminut 89 när YBK äntligen börjar tro på att skiten snart är över har mannen bytt budskap. Nu mässar han "TVÅSIFFRIGT TVÅSIFFRIGT TVÅSIFFRIGT"! Min känsla = Låt mig dö.... Hur sammanfattas matchen? Med hjälp av olika citat! 1) "For fuck sake, what the fuck do you want me to do with the fucking ball"? Sagt av Kurdiskas inbytte center som var något överladdad när han skulle in och styra upp matchen vid ställningen 7-0. 2) "Fy fan va tråkigt, nu skiter jag i det här"! Sagt av Ysbys Emil Olsen när 5-0 trillade in. 3) "Man måste göra mål på såna chanser". Sagt av Jimmy Ivarsson när tränare Karlsson bränner i friläge. 4) "Jag sa inte pucko. Jag sa spela ut bollen". Sagt av coach Malmström till en något uppretad kurdian. 5) "För helvete är du blind eller. Hur fan kan det vara offside hela jävla tiden?" Sagt av Kurdiskas center vid ställningen 9-0. Ledde såklart till ett mycket smart taget gult kort. 6) "Det här var det tråkigaste jag någonsin gjort. Jag hade fan hellre druckit bensin och pissat på en brasa än att spela om den här matchen". Sagt av en något uppgiven tränare efter matchen. Och till sist; vi förlorade med 9-0......vi kommer igen! YBK:s lag Vill helst inte ställa upp med namn.... Herrlaget 0kommentarer

Match mot Kurdiska

Truppen: Anton H Robin Hansson Tomas K Emil O Figge N Erik M Jimmy I Ehab EA Anton O Tobbe J Olle L Lasse H Kasper P Albin O Samling 12.20 Herrlaget 0kommentarer

Förlust mot Haverdal

Under den härliga bilresan till pittoreska Haverdal togs Ysbys startelva ut och resultatet blev en annorlunda uppställning med två forwards, tre centrala mittfältare och maestro Ivarsson som mittfältslibero. Skälen var att YBK saknade en hel drös spelare från tänkta matchtruppen (Olle, Ahmed, Figge, Nisse, Ibbe mf.) och att YBK i alla matcher satsat tämligen friskt framåt utan att blivit belönade. Matchgenomgången innehöll fraser som "spela tight", "hålla tätt i början", "parkera bussen framför mål" och så den klassiska "kan vi bara hålla nollan i inledningen så kan allt hända". 35 minuter efter matchgenomgången började matchen och den rödklädde domaren blåste avspark för Haverdal. 36 sekunder senare låg bollen bakom Anton Hansson i Ysbymålet..Avspark, attack, inlägg, täckning ut till hörna, hörna mot första stolpen, helt omarkerad spelare, boll i mål. Bajs! Efter målet repade dock YBK nytt mod. Haverdal styrde och ställde och skapade ett antal halvchanser men YBK;s backlinje höll bollen borta. Dessutom idkade de gulklädda ett fint kortpassningsspel när bollen var i egen ägo. Dock skapades inga målchanser och Haverdal kändes hela tiden tyngre och farligare. Som sig bör fick YBK straff mot sig. Denna gång tämligen komiskt eftersom ingen på planen fattade att det var straff. En anfallare dribblade mot Filip som täckte ut bollen till inspark. Anfallaren krokade in i Filips ben och Filip stöp till backen med anfallaren över sig i nästan erotisk pose. Domaren pekade på straffpunkten varav alla spelare i båda lagen trodde att han pekade på inspark. En forward hann till och med protestera; "men för helvete, ser du inte att det är hörna" vrålade han...Straffen missades dock. Den påminde om Baresis straff 94. Hög, lös och missriktad. Filip skadade sig sedermera och fick bäras ut. Ännu en skada som frestar på den numera ganska urvattnade truppen. Halvleken fortsatten ganska enahanda. Haverdal trummade på med sitt fina anfallsspel, YBK försvarade sig och paussignalen kom lika efterlängtat som vatten i öknen. YBK bestämde sig i paus för att korrigera mittfältet något. Stänga av ena kanten och att våga lite mer med bollen. Haverdal var nämligen inte jätteintresserade av att ta tillbaka bollen när man väl tappat den. Denna gång höll det i 37 sekunder. En felpassning från YBK;håll hamnade rakt hos en Haverdalare som enkelt tryckte in bollen bakom den chockade Anton Hansson, vars position var fel men helt beroende på att bollen var i YBK;s ägo. Det är i såna lägen som man skall göra något av följande;1) Knyta näven i fickan och kämpa ännu hårdare2) Bevisa att även om allt är emot laget så står man upp för varandra3) Vråla något käckt som "kom igen nu, det här sänker inte oss"!4) Vråla något självklart som "kom igen nu, det är 45 minuter kvar att spela"! Men.....det kändes inte riktigt aktuellt. Man skall inte tänka så, man får kanske inte ens säga det men jag tror att flera kände som undertecknad; "men för helvete, fy fan va tråkigt, nu är det kört, vafan är det 45 minuter kvar för? jag vill hem!". Efter målet avtog således YBK;s kamplusta något och Haverdal tog över taktpinnen. YBK jagade med tom blick den förbannade bolldjävulen och Haverdal rullade tålmodigt runt den. Trean var ett fint väggspel som sedan avslutades vackert bakom Anton. Fyran var en hörna som igen resulterade i baklängesmål och femman var ett mönsteranfall som till sist exekuterades av den skicklige centern. Om YBK i första halvlek kan liknas vid en aggressiv schäfer som bitandes och rytandes gjorde allt för att hålla inkräktaren borta så var samma YBK i andra halvlek mer likt en döende schäfer som lite förstrött viftar bort flugor med svansen och bara hoppas att skiten snart skall vara över. När matchen blåstes av hade Haverdal mycket rättvist vunnit med komfortabla fem mål mot noll. YBK skall ha heder för sin insats i första halvlek samt för sin vägran att tjonga fotboll. Bollen rullas längs med marken även i utsatta lägen. Mycket roligt att se på! Dock var det inget snack. Haverdal var tillsammans med Våxtorp det bästa laget vi mött i serien och segern var lika tydlig som nyheterna i P3;s klartext. Lite surt dock att YBK så tvångsmässigt skänker bort mål när laget i övrigt försvarar sig väl. Såväl ettan som tvåan är riktigta bjudningar från bortalagets sida. Bäst på plan var Haverdals Izok Priztovnik samt den evigt löpande mittfältaren med det härliga smeknamnet Sunken. I YBK gjorde alla en fin insats. Extra beröm till inhoppande Albin Olsen som med kvickhet och teknik skapade vissa besvär för de ca 30 år äldre Haverdalsbackarna.Trist nog blev även YBK;s spjutspets Robert Beckström skadad i andra halvlek och tvingades utgå med en befarad bruten tumme. Den vidriga bilresan hem gick såklart om McDonalds men inte ens en sådan kulinarisk höjdpunkt kunde hindra den tunga kvällen från att kännas vidrig ända in i själen. Det finns inte mycket tråkigare i livet än att vara förlorare. Man vänjer sig aldrig hur ofta det än sker. Hoppet innan match. Förväntningen om en lyckad prestation. Allt det positiva och roliga innan match ökar bara på förlustens bittra eftersmak. Nåväl, livet går vidare. YBK har träning ikväll, på lördag fyller YBK 60 år och imorgon, det är en annan dag.... YBK;s lag Anton H Robin H, Tomas K, Emil O, Filip N Jimmy ITobbe J, Erik M, Ehab E Anton O, Robban B Avb; Lasse H, Albin O, Alex B Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter