Mer bittert än någonting annat!

Att sammanfatta det som nyss hände är helt omöjligt. Det var en match i division sju men det var också ett drama, ett 90 minuter långt slag som förlorades av hemmalaget på värsta tänkbara sätt. Utan humor men med sorg. Här kommer matchen. Laguppställningen stark. Endast undertecknad saknades. Att mina ben är friska är numera generellt lika ovanligt som att en bäver delar ut posten. Motståndet respektingivande. Ramadani, Besart och alla Laholmskanoner som skall skjuta skogsfolket till division sex. Ysby underdog. Matchinledningen lovande. Jämnt spel. Sen kommer första smällen. YBK tveksamma i försvaret efter en tappad boll och bortaledning. Ändå visst hopp. Hemmaspelarna taggade. Därefter årets mest sportsliga gest då Besart skänker bort en frispark då han menar att han snubblat och ingen rört honom. Osannolikt nog ställde Ysby till det med bollen i egen ägo och skänkte tillbaka den tämligen omgående. 0 – 2 och ett mål lika onödigt som vinterdäck i Kenya. Jag hann tänka att 70 minuters helvete väntade. Det gjorde det också – men inte på det sätt jag förutspådde. Hörna för YBK. Axelsson nickstarkast i Skandinavien och reducerat. Sen började kaoset. Emil Olsen – mittback och kapten - tvingas byta med sträckning. Med mig inräknat två backar borta. Fem minuter kvar. Axelsson drar baksidan av låret. SBK utnyttjar och sätter trean. Axelsson haltar av. Tre backar borta varav två i samma match. Paus. Tunga huvuden. Helt orättvist att ligga under med två bollar. Vi lovade varandra att ge det en chans. Möblerade om i laget. Kasper och Svensson nya mittbackar. William ovan ytterback och Dorlind kvar på högerbacken. I fem minuter. Sen linkade Dorlind av. Sträckning. Fyra av fem försvarare borta. TRE försvarsskador i samma match. Har det någonsin hänt? Debut för Axel Nilsson på ytterbacken. Inga avbytare kvar. På bänken satt tre spelare med lindade lår, hamburgare i trynet och i stort behov av antidepressiva medel. YBK slet som djur. Började ta över matchen. Teo allt mer aktiv. Pålsson rapp. Kalle livsfarlig. Kasper heroisk i backlinjen med glidtacklingar av världsklass. William duktig och Jimmy Ivarsson totalt orädd och galet kämpande på mitten. Reducering. Fint anfall och Gunnarsson smeker fjäderlätt fram en passning till Kalle som sätter tvåan. Kliniskt som ett snitt med skalpell. Jubel. 25 kvar och hopp. Kort därefter. Kasper missar med en millimeter att nå en boll. Besart obeveklig. 4-2 och ridån ner för det decimerade och trötta hemmalaget. Trodde alla. YBK gick till anfall igen. Låg på och vägrade dö. Pålsson jagade efter en boll. Fälldes och straff. Säkert förvaltad av samma Pålsson. Ett måls underläge och euforisk stämning på Munkavallen. Publiken frustade, vrålade och hejade. SBK skärrat. Tappra YBK jagandes som hundar med vittring. Pålsson blir fri. Helt osannolik offsideblåsning! Ville släppa ett cementblock över domaren. Fem meter på rätt sida. Hur fan kan man se så fel? SBK kontrar – gör mål – domaren blåser igen. Helt osannolik offside. Bollen inte ens slagen framåt. Ville kyssa domaren. Svensson toknära att kvittera. Bollen på mållinjen men vill inte in. Plötsligt från ingenstans. Bollen på handen hos försvarande bortaspelare. Ny straff. Pålsson igen. Jag satte mig i Emil Olsens famn och blundade. Skönt med en tränare som står pall. Pålsson sköt. Missade. Jag dog nästan. Matchen slut. Det var så nära. Så jävla nära. Det hade varit så rättvist. Så himla rättvist. Vi var inte sämre än SBK. Inte på något sätt. Hade lika många målchanser, sjuk otur med skador och med bara lite lite lite tur – hade vi haft en pinne. Omklädningsrummet som en likvaka. Eller kanske som en grav. Själv var jag helt oförmögen att trösta, peppa eller säga något smart. Pålsson bad om ursäkt. Svensson såg helt tom ut i blicken. William låg kvar i gräset och Ivarsson var nära till tårarna. En fantastisk match. En av de bästa jag varit med om som Ysbytränare. Högdramatiskt men utan det vackra slutet. Vi har minst sagt tunga skador i truppen, förlorade på grymmast möjliga sätt och att ta nya tag känns inte helt aktuellt. Att titta framåt är menlöst. Att ta med sig det positiva lika omöjligt som att lära en grävling räkna till 100. Nu lägger jag mig och gråter. Kämpa Ysby Herrlaget 0kommentarer

Mer bittert än någonting annat!

Att sammanfatta det som nyss hände är helt omöjligt. Det var en match i division sju men det var också ett drama, ett 90 minuter långt slag som förlorades av hemmalaget på värsta tänkbara sätt. Utan humor men med sorg. Här kommer matchen. Laguppställningen stark. Endast undertecknad saknades. Att mina ben är friska är numera generellt lika ovanligt som att en bäver delar ut posten. Motståndet respektingivande. Ramadani, Besart och alla Laholmskanoner som skall skjuta skogsfolket till division sex. Ysby underdog. Matchinledningen lovande. Jämnt spel. Sen kommer första smällen. YBK tveksamma i försvaret efter en tappad boll och bortaledning. Ändå visst hopp. Hemmaspelarna taggade. Därefter årets mest sportsliga gest då Besart skänker bort en frispark då han menar att han snubblat och ingen rört honom. Osannolikt nog ställde Ysby till det med bollen i egen ägo och skänkte tillbaka den tämligen omgående. 0 – 2 och ett mål lika onödigt som vinterdäck i Kenya. Jag hann tänka att 70 minuters helvete väntade. Det gjorde det också – men inte på det sätt jag förutspådde. Hörna för YBK. Axelsson nickstarkast i Skandinavien och reducerat. Sen började kaoset. Emil Olsen – mittback och kapten - tvingas byta med sträckning. Med mig inräknat två backar borta. Fem minuter kvar. Axelsson drar baksidan av låret. SBK utnyttjar och sätter trean. Axelsson haltar av. Tre backar borta varav två i samma match. Paus. Tunga huvuden. Helt orättvist att ligga under med två bollar. Vi lovade varandra att ge det en chans. Möblerade om i laget. Kasper och Svensson nya mittbackar. William ovan ytterback och Dorlind kvar på högerbacken. I fem minuter. Sen linkade Dorlind av. Sträckning. Fyra av fem försvarare borta. TRE försvarsskador i samma match. Har det någonsin hänt? Debut för Axel Nilsson på ytterbacken. Inga avbytare kvar. På bänken satt tre spelare med lindade lår, hamburgare i trynet och i stort behov av antidepressiva medel. YBK slet som djur. Började ta över matchen. Teo allt mer aktiv. Pålsson rapp. Kalle livsfarlig. Kasper heroisk i backlinjen med glidtacklingar av världsklass. William duktig och Jimmy Ivarsson totalt orädd och galet kämpande på mitten. Reducering. Fint anfall och Gunnarsson smeker fjäderlätt fram en passning till Kalle som sätter tvåan. Kliniskt som ett snitt med skalpell. Jubel. 25 kvar och hopp. Kort därefter. Kasper missar med en millimeter att nå en boll. Besart obeveklig. 4-2 och ridån ner för det decimerade och trötta hemmalaget. Trodde alla. YBK gick till anfall igen. Låg på och vägrade dö. Pålsson jagade efter en boll. Fälldes och straff. Säkert förvaltad av samma Pålsson. Ett måls underläge och euforisk stämning på Munkavallen. Publiken frustade, vrålade och hejade. SBK skärrat. Tappra YBK jagandes som hundar med vittring. Pålsson blir fri. Helt osannolik offsideblåsning! Ville släppa ett cementblock över domaren. Fem meter på rätt sida. Hur fan kan man se så fel? SBK kontrar – gör mål – domaren blåser igen. Helt osannolik offside. Bollen inte ens slagen framåt. Ville kyssa domaren. Svensson toknära att kvittera. Bollen på mållinjen men vill inte in. Plötsligt från ingenstans. Bollen på handen hos försvarande bortaspelare. Ny straff. Pålsson igen. Jag satte mig i Emil Olsens famn och blundade. Skönt med en tränare som står pall. Pålsson sköt. Missade. Jag dog nästan. Matchen slut. Det var så nära. Så jävla nära. Det hade varit så rättvist. Så himla rättvist. Vi var inte sämre än SBK. Inte på något sätt. Hade lika många målchanser, sjuk otur med skador och med bara lite lite lite tur – hade vi haft en pinne. Omklädningsrummet som en likvaka. Eller kanske som en grav. Själv var jag helt oförmögen att trösta, peppa eller säga något smart. Pålsson bad om ursäkt. Svensson såg helt tom ut i blicken. William låg kvar i gräset och Ivarsson var nära till tårarna. En fantastisk match. En av de bästa jag varit med om som Ysbytränare. Högdramatiskt men utan det vackra slutet. Vi har minst sagt tunga skador i truppen, förlorade på grymmast möjliga sätt och att ta nya tag känns inte helt aktuellt. Att titta framåt är menlöst. Att ta med sig det positiva lika omöjligt som att lära en grävling räkna till 100. Nu lägger jag mig och gråter. Kämpa Ysby Herrlaget 0kommentarer

Ysby skrällde på Sperlingsholms IP

Det var ett taggat Ysby som for till den fullständigt icke idylliska idrottsplatsen i Sperlingsholm. Axelsson fick spela mittback istället för skadad undertecknad. Dorlind fortsatte på ytterbacken och på bänken fanns nyss hemkomne Kalle Karlsson och comebackande Oscar Färe. William var tillbaka från avstängning och tog plats på bänken också han. Vi hade förberett oss under veckan genom att prata om Skuggans fysiska spel, tränat på att hålla intensiteten uppe och fokuserat på kampmomentet. Under försnacket fokuserade vi åter på detta. Det viktigaste var att hålla intensiteten uppe, inte vika oss för Skuggans hårda spel och att vinna mittfältet. Vi vrålade som dårar och gick ut för att möta laget som tillsammans med Skottorp förmodligen får anses vara våra största rivaler. Skottorp har vi haft ganska lätt för de senaste åren och önskar att de låg i vår serie igen men mot Skuggan har det alltid varit jämna bataljer med ofta dramatiska slut. För två år sen sjöng Otto när han satte 3-2 på straff i slutsekunden. I premiären ifjol var vi utspelade och i 2017 års sista match gjorde Pålsson segermålet på säsongens sista spark. När Mourinho håller sitt försnack inför ett derby mot City kan man tänka sig att i alla fall majoriteten av budskapet blir till verklighet. Om två eller tre instruktioner missas kan man också tänka sig att Mourinho blir galen. Vårt snack blev till 0% verklighet. Vi var lika intensiva som en komapatient. Lika fysiska som schackspelare och lika kampvilliga som en pacifist (alla ni i Hasslöv – det betyder antivåldsbejakare) med vit flagga och vattenpipa. Skuggan sprang. VI gick. Skuggan passade. Vi sparkade. Skuggan tacklade. Vi blundade. Det var inte bara ganska dåligt. Det var jättedåligt. Som tur var så hade Ysbys backlinje vaknat på rätt sida. Kasper var het som ett strykjärn, Axelsson var överallt, Olsen kvick som en vessla och Dorlind iskall som Peter Forsberg vid straffen. Dennis räddade, Skuggan missade och YBK var inte ens nära. Därför kom Ysbys ledningsmål oerhört oväntat. Svensson drog på från 30 meter. Ett skitskott. Bollen nådde inte fram men studsade en meter från målvakten och plötsligt var planens kullar det bästa jag visste. Bollen ändrade helt riktning och ställde hemmamålvakten. Stort jubel och kramkalas! Dock blev det inte bättre och det var endast tur och Skuggans oförmåga att hänga dit bollen som räddade Ysby. I paus skällde jag och Snoddas. Det är inte ofta det händer men nu fanns det inget positivt att säga. Ordern var enkel. Spring för helvete! Andra halvlek blev också bättre. Ysby började kämpa. Axelsson var helt dominant. Han var inte en back i division sju. Han var en arg Andreas Granquist. Rusht som hela tiden slitit hårt vann mer och mer boll och var Ysbys nyttigaste spelare. Jonte började röra på sig och Hjelm kom in på kanten och hade ett farligt inlägg. Kvitteringen från Skuggan kom via ett fint inlägg och kändes grymt. Att se offside som ensam domare är svårt men frågan är om inte Stevie Wonder sett att Skuggans spelare var minst två meter på fel sida. Snöpligt minst sagt. Ysby gick för segern och skickade in både Färe och Kalle. Kalle fick pingislunga efter två minuter men lyckades mirakulöst nog hitta nya krafter. Det var som om fyra månaders strandliv och alkohol i Asien aldrig hänt och YBK etablerade visst tryck. Jonte kom nära med en volley men det svängde fram och tillbaka. Skuggan lite bättre men YBK inte längre passiva. Färe tacklades och Rusht begav sig ut på sin tredje löpmil i jakt på ett segermål. Coach Karlsson fattade ett snabbt beslut och bytte ut Hjelm mot Ivarsson som efter en tuff match blivit utbytt långt tidigare. Detta för att få Färe långt fram i banan och utnyttja hans huvudspel. Det blev ett lyckodrag när Färe med sex minuter kvar nickade in ledningsmålet. Karlsson myste åt sin egen förträfflighet. Fem minuter senare myste han inte längre. Ivarsson som bytts in med ordern ”skydda backlinjen” vann bollen 35 meter från mål. Det som hände sen vet ingen. Inte ens Ivarsson. Helt obevakad satte han en lös bredsida hemåt mot egen målvakt. Det fanns bara två problem med detta. Ett; bakom honom fanns tre desperata hemmaspelare som inte orkat jobba hem. Två; passningen var extremt exakt och mjukt slagen. Precis på läppen till en av de tre. Jag trodde jag skulle dö. Satte mig på knä och skrek på ett något omoget sätt ”manligtkönIvarsson”. Den helt friställde anfallaren närmade sig Dennis och sköt förbi honom. Bollen rullade i stolpen. Chockade hemmaspelare rensade undan. Ivarsson ruskade av sig traumat och gnetade vidare med en fin brytning och sen var matchen slut. Hemmalagets tränare kastade flaggan i desperation och besvikelse. Vi jublade. Tackade domaren extra mycket eftersom hörnan på vilken Färe gjorde mål var helt feldömd och gjorde kullerbytta mot publiken. En fantastiskt skön seger. Inte helt rättvist men det skiter vi i. Vi har sex poäng och har den bästa starten i en serie sedan 2010 då jag tog över som tränare. I omklädningsrummet kramade vi Färe, tråkade Ivarsson och hyllade Dennis och Axelsson för deras insatser. Dorlind hade kramp överallt, Bosse saknade en jacka och Kalle lät hälsa att löpträningen börjar på söndag med minst fem intervaller mellan baren och toaletten på Mårtensson. Kämpa Ysby Herrlaget 0kommentarer

Omorganisering runt träningarna

Ny organisation kring träningarna! För att höja kvaliteten och för att alla ska få den träning de behöver kommer vi lansera nytt upplägg med start nästa vecka. Tisdagar- vanlig träning 18.15 som vanligt. Torsdagar - bildas två grupper. En mer betonad med spelare från A-lagets match och en med folk från reservlagets matcher. Emil Axelsson och Tomas Karlsson håller som vanligt i tisdagens träning samt i torsdagens À-träning, Sven Åke Åkesson håller i den andra gruppens träning. Torsdagar samlas vi alla ombytta och klara i omklädningsrummet för att dela in träningsgrupper. Vilka som är med i respektive grupp kommer variera från gång till gång. I Emil och Tomas grupp kommer fokus ligga på tempo, spelövningar och intensitet I Åkessons grupp kommer fokus ligga på teknik, bollbehandling och passningsspel. Gällande matchcoachningen turas vi ledare om med att hålla i reservlaget medan Emil, Tomas och Snoddas som vanligt coachar/spelar i À-laget. Seger för reservlaget och seger för À-laget i veckan samt mycket folk på alla träningar. Riktigt bra! Herrlaget 0kommentarer

Seger i hemmapremiären och publikjubel!

Ett Ysby utan avstängde Hjelm och bortreste Kasper Persson samlades till efterlängtad hemmapremiär mot Sennan. Dorlind ersatte Kasper och Rusht Massad flyttades in centralt i banan för att ge laget bättre stabilitet. Uppvärmningen var samlad och fokuserad. Axelsson såg ut som en bålgeting med aggressionsproblem, Theo hade ont i hälarna och Pålsson ägnade en halvtimme åt att byta skosnöre i sin ena sko men i övrigt var det bra tryck under dojorna på hemmaspelarna. När matchen blåstes igång var det just blåsten som hamnade i centrum. YBK hade medvind och bollen piskades av vinden ner mot Sennans strafformåde. Det var inte orkan men defintivit inte heller mild bris. Det tjöt i öronen och att spela fotboll på ett vackert och strukturerat sätt var lika omöjligt som att kamma mittbena på Reinfeldt. YBK tog såklart taktpinnen - men utan att spela bra. Theo dribllade och Jonte hade några inlägg men matchens kvalitet var inledningsvis extremt låg och totalt händelselös. Undertecknad fick kasta in handduken efter kvart med en skada och in kom Persson. Det innebar att bålgetingen Axelsson flyttade ner på backen och gamle Ivarsson ersatte på mittfältet. Halvleken fortsatte på liknande sätt och de tappra åskådarna började nog så smått tänka på kvällens aktiviteter istället för det som utspelade sig framför dem. Då plötsligt hände det. Sennans högerback fick helt plötsligt någon form av hjärnsläpp och fällde helt omotiverat Theo som i sin tur knappt hade koll på vare sig boll eller fötter. Domaren trodde nog inte sina ögon för det tog minst fyra sekunder innan han blåste en helt soklar straff. Ysby tackade och tog emot och Pålsson var stensäker från elva meter. I paus pratade vi om att vi måste våga spela mer. Inte låta vinden vara en nackdel utan snarare en fördel. Vårt eget spel hade så långt varit helt obefintligt och nu skulle det krävas bättring om poäng skulle bärgas. Argast av alla var Pålsson som med hjälp av avancerad matematik förklarade för oss hur många bolltapp respektive spelare hade haft och vad det innebar för laget. Axelsson satt och tuggade på sin tröja och Filip Svensson verkade mest trött. Ivarsson hade nickat fem gånger under halvleken och såg förvirrad ut. Andra halvlek blev också mycket bättre. Rusht Massad tog tag i Ysbys spel. Vann boll, fördelade och drev spelet framåt. Ivarsson fällde spelare efter spelare och tilläts som genom ett mirakel hela tiden bara komma undan med tillsägningar istället för även ett andra gult kort. Theo fick ett friläge efter att Gunnarsson och Rusht spelat honom fri men tyvärr missade den flinke yttern. Pålsson fick matchens läge på ett inspel från höger men målvakten hann inte undan och fick bollen på sig. Dessutom hade YBK i stort sett allt spel och Sennan skapade på det stora inte hela inte någonting alls av värde. I slutet fick inbytte Persson kramp i ljumskarna och Edvin Franzen hoppade in på ytterbacken. När domaren blåste av matchen var det stor glädje bland hemmaspelarna. Spelet hade mer att önska men tre poäng är alltid tre poäng. Rusht Massad bäst i hemmalaget. Stort plus också till Dorlind som åter visade vilken stabil ytterback han är. Sennan var tunga och arbetsföra men saknade kreativiten för att hota ett för dagen samlat YBK. Bosse vankade av och an för att hitta alla bortskjutna bollar men övriga delen av publiken applåderade fram det svartklädda hemmalaget till den klassiska kullerbyttan. Svensson bröt nästan höften och tröstade sig med två liter cola i omklädningsrummet. Sången sjöngs och nu var Pålsson lite gladare. Föreningens säkerhetsansvarige hade fullt upp att hålla publiken borta från omklädningsrummet när alla helt plötsligt ville vara med och fira. Till nästa match på ljuvliga Sperlingsholms arena är Kasper förmodligen hemkommen från sin sponsorresa och Kalle har landat åter i Sverige efter 4 månader på Bali. Vi har tre poäng efter två omgångar. Ifjol hade vi ett efter tre omgångar. Nu ska vi bara fixa hälinlägg till Theo, ljumskskydd till Persson och femton timmars massage åt tränarens vad så kan det nog bli ytterligare några jubel under 2018. Det tar sig sa pyromanen! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter