Intervju med Olek!

Ysby är lokalt berömda för sin globala approcah till fotbollen. Syrianer, Danskar, Stockholmare, Jemens bäste fotbollsspelare och Thailändare har alla lirat i den svartgula dressen. Dock hade aldrig en ukrainare tidigare satt sin fot på Munkavallen förrän han dök upp - Ysbys störste profil Olek "Scheva" Iakymets. En dag i februari kom han och frågade om han fick vara med. Eftersom vi har lika ont om spelare som Feministiskt initivativ har väljare fick han såklart hoppa in. Och som han hoppade in. Ysbys i alla kategorier mest populära spelare - vår hjälte från Krimhalvön - Olek! Han springer, han sparkar ner folk på träning och han gjorde årets mål mot Våxtorp. Dessutom har han en fantastisk fru som lyckats filma hela säsongen utom just sin makes mål! Ett speciellt minne av Olek är en tråkig träning i augusti. Han flänger runt, coach Karlsson har bollen. Stannar upp och gör en fint. Olek trampar förbi. Lyckas sätta alla sina 73 kilo på Karlssons tå som bryts i fyrtiosju olika delar. "JAG RÖRDE HONOM INTE" vrålar Olek. Träningen efter. Karlsson går på typ kryckor. Leder smålagsspelet. Coach Junefalk gör en tvåstegsfint på planen. Olek mördar honom med en stämpling. Junefalk faller till marken. Till synes livlös. "INTE MITT FEL" vrålar Olek. Ysbys fanclub fick tag på Olek som befinner sig Coronaisolerad i väntan på ny säsong och fick tillfälle att ställa några frågor. Hur ser du pa° lagets sa¨song? Det kändes mycket bättre nu efter två seger på rad. Vi har vunnit mot våra närmaste konkurrenter och visade bra fotboll mot Skogaby och Ränneslövs. Där hade vi hade möjligheterna att få poäng där men fick vi ingen. Tyvärr. Efter det var det bara mörket. Jättebesviken. Vad ka¨nner du kring din egen insats? Jag är inte helt nöjd med mitt spel kan jag säga. Innan säsongen drömde jag att jag ska göra några vackra eller fula mål för Ysby men det blev bara ett. Men just nu kan jag bara erbjuda kämpa och kriga. Jag är lycklig när någon efter matchen säger: ”Bra jobb Olek!”. Men jag vill inte bara jobba bra, utan jag vill spela fotboll bättre. Vad tycker du a¨r lagets stora utmaning framo¨ver? Vi måste ha positivt humör och ha frisk och stark upp till säsongens slut. Helt enkelt vara redo för krig redan i februari. Vad a¨r grejen med Ysby? Varfo¨r ska man spela da¨r? Ysby är rock’n’roll. Det är aldrig tråkigt här. Vi har en tränare med stor fotbollserfarenhet. Våfflor från Bosse och lagfest. Och ”Cavaboll”!! Enda plats på jorden där denna underbara tävling spelas. Fantastiskt helt enkelt. 5 Vem eller vilka har varit lagets viktigaste spelare? Hela Ysby laget är viktigt. Den sista matchen mot KHFF visade det. Det är viktigt att ha stark startelva och bred bänk. Alla försöker göra allt möjligt och omöjligt på planen. Jag vill säga Emil Davidsson. Han är kungen av straffområdet och ger Ysby chansen att vinna i varje match. Emil är oumbärlig spelare för oss. Jag försöker att inte tackla honom på träningen. Hur ser du pa° ysbys framtid? Jag drömmer om Champions League efter tre år. Först måste vi vinna Svenska Cupen. Sen - Europa League. Det beror på våra unga spelare och evigt unga Tomas och Jimmy. Till sist - vem a¨r din favorit lagkamrat i Ysby och varfo¨r? Aha. Jag vet inte vad kan jag svara. På träningen mår jag skönt med alla. Alla har något speciellt. Jag vill nämna Rushd. Vi spelade några matcher på samma kant, vi samarbetar mycket. Jag hoppas att vi kan spela även bättre. Och Albin, jag hatar spela mot honom på träningen, föredrar spela med honom. Där lämnar vi Ysbys Ukrainske hjälte för nu och hoppas såklart på återseende 2021 när Corona lättat, solen tittar fram och Oleks fru lyckas filma nästa kasse som maken hänger. Tack för att du kom till oss! Olek! Herrlaget 0kommentarer

Säsongen 2020. Covid, mörker och misär. Finns det hopp?

Det var den märkligaste säsongen någonsin. Efter 2019 års stora fiasko då vi topptippade i serien floppade helt, var vi revanschsugna, om än något vingklippta. Själv var jag taggad som aldrig förr. Hoppade häck, körde med hantlar och masade mig runt varv efter varv i kvarteren i Skummeslöv. Förhoppningarna var stora. June var kvar och hade gjort 30 mål året innan. Stommen fanns där och Lillleffe från LFK imponerade som nyförvärv. Dessutom hade Olek dykt upp. En ukrainsk slugger med enorm fysisk kapacitet, gott humör och fina fötter. Svanen såg pigg ut, Svensson var på alerten och Emil Davidsson var magisk i kassen. Egentligen började misären redan i februari. Vi satt i omklädningsrummet på Glänninge. Utomhus var det minusgrader, snålblåst och all möjlig typ av nederbörd. Klockan var 21.00 och vi skulle ut och träna. Som vanligt fick vi sämsta träningstiderna eftersom ingen jävel orkar fylla i blanketten och önska tider. Just denna mörka tisdag var det larm i tidningarna om något som hette Corona. Nån Kines hade kokat soppa på en fladdermus men inte orkat vänta på att sörjan skulle nå 100 grader och helt plötsligt hotades världen av en annalkande pandemi. Vi var molokna, lite frågande och tveksamma. Skulle det bli någon fotboll? Som i ett vakuum gnetade vi oss fram i mörkret. Själv tränade jag på med skygglappar mot omvärlden men snart stod det klart. Det blir ingen fotboll! Sjukt tungt. Säsongen sattes på halt. Eleverna på jobbet gick hem och vi tränade på. Höll avstånd, höll oss friska och läste tidningarna. På nåt sätt blev fotbollen totalt oviktig i en värld där flockimmunitet, Tegnell, pandemi och social distansering fyllde vår vardag. På ett annat sätt blev fotbollen viktigare än någonsin. Världen i brand men i kylan på Ysby idrottsplats fann vi trygghet och mening i att spela kvadrat, köra idioten och dra kassa skämt om Ivarssons sexliv. Till sist kom beskedet. Enkelserie. Ingen publik. Duscha för fan inte efter träning eller match! Vi körde igång med bortamöte mot SNFF. De kom trea i serien. Vi torskade med 2-1 i en jämn match. Mest uppseendeväckande var att matchen bara var 87 minuter lång. Detta eftersom vi hade två vattenpauser och då menade domaren att man skulle dra bort tid. Ungefär lika logiskt som att lägga till fem bitar i godispåsen för att sänka priset. Misären hade bara börjat. Förvisso slog vi KHFF tämligen enkelt men sen var det mest moll i melodin. Två sjuka besvikelser har naglat sig fast. Hemma mot Trönninge torskade vi med 10-0. Jag tror jag rörde bollen tre gånger på hela matchen varav minst två av de tillfällena var i halvlek. Matchen mot Skogaby var också en sjuk besvikelse. Mår dåligt bara jag tänker på den. Jag fick i uppdrag att punktmarkera Besart. Seriens bäste spelare. Det gick okej. Jagade honom över hela planen och han var frustrerad som en kleptoman i ett tomt rum. Med två minuter kvar haltade jag ut. Hade kramp i hela kroppen. En minut senare gjorde Besart 3-2. Fysiskt fanns det vid just det ögonblicket komapatienter som var piggare än mig och då mådde ändå kroppen tre miljoner gånger bättre än psyket. Till sist lyckades vi vinna. Knäred borta efter en tafflig insats gav tre poäng. Fyrtionioårige Lasse Pettersson spelade vänsterback och gjorde det med bravur. Junefalk gjorde mål såklart. Tre matcher återstod. Vi kämpade på men inget ville sig. Och så kom såklart det för 2020 så typiska slutet. Vi låg under med 4-0 mot Våxtorp med 20 minuter kvar. Med två minuter kvar hade vi hämtat upp till 4-3. Till och med Olek hade hängt en kasse. Svanen blev fri i straffområdet. Vi var en ren vristträff från jubel och ett i alla fall, skönt slut på en vidrig säsong. Lika självklart som Åkesson skyller på invandringen, lika uppenbart som att solen går upp och lika givet som att Tegnell säger tvätta händerna – så missade såklart Svanen. Det var en perfekt sammanfattning av 2020. Bollen utanför. Matchen slut. Jag föll ihop. June satte sig på huk. Jag tittade ut över idrottsplatsen och bestämde mig. Dojorna satte jag på mittpunkten. Körde hem och sket i allt. Svenne den jäveln. Satte dojorna tillbaka på min plats. 2021 tar vi nya tag. Nu ligger Munkavallen tyst, öde och mörk. Viruset är mer smittsamt än någonsin. Fotbollen ligger i träda och julen står för dörren. I bollrummet ligger bollarna hårda och i oordning. Västarna är säkert fuktiga och ingen doft av Bosses våfflor går att förnimma. Men. Efter mörkret kommer ljuset. Efter virus kommer vaccin. Om mycket vet vi lite. Men om lite vet vi mycket. Bosse kommer stå där med hatt på huvudet och missnöje i blicken när Ivarsson och gänget spelar boll igen. Svanen kommer springa. Svensson kommer vara sur. Själv kommer jag vara äldre. Men huvudsaken är att vi kommer vara där. Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Tomas stannar i Ysby

När det totalt misslyckade året tog slut bestämde jag mig för att sluta både som spelare och tränare i YBK. Jag var trött på alla förluster och allt runtomkring som strulade. June sa upp sig och massor av nya spelare ser inte ut att plötsligt ramla ner från himlen. Jimmy Ivarsson har sedan dess tjatat på mig om att stanna kvar och andra ur styrelsen har hörts av. Min motivation har dock varit noll och ingen. Sen har det börjat hända lite andra saker. Jag hade ett roligt erbjudande att ta ställning till men tackade nej. Flera spelare i laget har gång på gång hörts av och frågat och försökt övertala. Kasper Persson har kollat läget, Lars Pettersson har erbjudit sig ta lagledarrollen, Filip Svensson har pushat och Simon Svanberg har varit en klippa och jättestöttande. Så sakta har motivationen kommit. Dels att träna själv och undvika att bli gubbe men också att fortsätta i YBK. Därför beslöt jag mig - helt och hållet tack vare stödet från er spelare - för att tacka ja till YBK:s kontrakt. Alltså är jag huvudtränare för Ysby BK 2021 och det ska bli skitkul! Stort tack för allt stöd och allt engagemang. Följande gäller nu Jag är Ysbys huvudtränare 2021 och Lars Pettersson är lagledare och matchcoach. Tar Lars Pettersson plats i laget så får någon annan coacha. Min ambition är att spela - det gick ändå okej i år - men är jag för kass eller för skadad så är jag bara tränare. Ett antal spelare har aviserat att de är sugna på YBK nästa år. Här behöver vi hjälp av er! Det är ni spelare som kan locka folk till oss. Allt och alla är välkomna och vi kan locka med bra stämning och Bosses våfflor! Litar helt och hållet på att ni gör allt ni kan för att skaffa nyförvärv. Jimmy Ivarsson jagar vidare på sitt håll. Kan vi få in en ledare till vore det grymt och Jimmy har inte gett upp. Filip Svensson jagar träningsläger och jag hoppas att ett glatt stort gäng kan åka och käka buffé på Scandic! Efter frimånaden vet vi hur laget ser ut men oavsett om vi har fått in noll eller hundra nya spelare så kör vi på för fullt när det är dags. Många i laget är unga och kan bli mycket bättre. Vi ska se positivt på framtiden. Till sist - när Coronan tillåter samlar vi ihop oss och lägger upp lite planer för träning, upplägg etc. Stort tack till er alla för ert förtroende! Herrlaget 1kommentar

Fredagsintervju - Rushd Massad, Ysbys Rolle Nilsson

Ysby BK:s högerback Rushd Massad har i år tagit klivet från ”in och utspelare” till mer eller mindre given på högerbacken i YBK:s fyrbackslinje. Den alltjämt unge och lovande Massad gör sin tredje säsong i YBK och är sin ringa ålder till trots redan en veteran i föreningen. Redaktionen fick en pratstund med Massad som var mitt uppe i att koka fyra kilo makaroner som energiboozt inför helgens drabbning mot Skottorp. Vad tycker du om säsongen såhär långt? ”Både bra och dålig. Vi borde haft fler poäng men samtidigt så har vi ju spelat katastrof i vissa halvlekar. Men tabellen ljuger aldrig och vi är där vi är och det känns inte så jättebra. Två vinster i rad nu hade dock räddat upp säsongen en del” Din egen insats då? ”Är ganska nöjd faktiskt, känns som jag gör en skillnad för laget på högerbacken, speciellt när jag kliver upp för att ta en hörna. Då är det alltid garanterat målchans. Att jag inte fått ta hörnorna tidigare är ju ett sjukt tjänstefel av tränarna”. Vad är lagets stora utmaning framöver? ”Att spela en bra första halvlek. Fattar inte hur det kan gå från att 11 stycken spelare är taggade till tusen på uppvärmningen och i omklädningsrummet till att vi blir 11 pensionärer på planen när domaren blåser igång matchen”. Nu när Ysby ligger i botten av tabellen och mörkret lägger sig över Munkavallen – varför i hela världen ska man spela i Ysby? ”Varför inte är egentligen frågan. Finns inte en enda anledning till att inte spela här. Gemenskapen, antalet spelare på träningarna, Bosse och Cavaboll hittar du inte någon annanstans”. Några spelare som utmärkt sig extra under året? ”Filip Svensson och Davidsson. De har varit något utöver det vanliga. Skillnaden som de har gjort på backlinjen är enorm. Tomas insats detta år är också värt att nämna, finns ingen bättre på att punktmarkera en motståndare än Tomas”. Framtiden då – ser den ljus ut? ”Jo men den ser ljus ut skulle jag säga. Unga spelare fortsätter att komma in år för år, vi tackar LFK:s ledning för detta. Spelare som Laith Almasri, Hampus Einarsson och Linus Mannemyr är ett tydligt tecken på att framtiden ser ljus ut”. Hur ser du på kommande matchen mot Skottorp då? ”Det blir svårt, men vår backlinje ger oss chans i varenda match (förutom den jävla Trönninge matchen) så om vi får in något mål i början har vi chans på poäng. Till sist – vem är din favoritmedspelare i truppen? ”Utan tvekan Olek. Har lärt mig 47 nya svordomar på ukrainska tack vare Olek. På uppvärmningarna ser han ut som den sämsta spelaren på plan varje träning, sen kommer han igång och köttar på som ett djur. Det bästa med Olek är dock hans fru som lyckas filma varenda mål som vi gör”. Med de orden tackar vi Ysbys högerback Rushd Massad för pratstunden och önskar lycka till såväl på lördag som i framtiden. Herrlaget 0kommentarer

Öhrnen sänkte Ysby

Med en halvtimme kvar slog Jesper Öhrn dagens sämsta passning. Jag hånade honom med orden; ”det var fan den sämsta passningen jag sett”. Med en kvart kvar vandrade samma Öhrn hemåt efter en hörna. Jag joggade upp för att helt oprovocerat fälla honom bakifrån. Han svarade att sånt inte biter på honom. I alla fall inte från mig. Nej jag håller med. Vi förlorade med 5-2. Vår målvakt var vår bäste spelare. Vi ledde med ett noll men poäng var aldrig ens nära. Just Öhrnjäveln är allt vi inte är. Han är aktiv som fan och ettrig som en kåt pudel. Dessutom hela tiden i rörelse och ständigt på hugget. Att skriva ett referat om matchen känns meningslöst. Våxtorp rullade runt bollen fint. Vi tittade mest på. När vi väl kom in i det så var det för lite och för kortvarigt. Lite som den svenska sommaren. Lite gulligt att Våxingarna kallade oss motståndare vid förnamn. Fick höra flera gånger meningar som ”jag tar Tomas” eller ”markera June”. Själv vrålade jag till min vänsterback att han skulle ”markera den jäveln nu för fan” samtidigt som jag pekade på en motståndare som var ungefär hälften som gammal som mig, dubbelt så snabb och dubbelt så bra. När så Svanen tog ett helt nödvändigt gult kort och därmed är avstängd nästa match var det fem minuter kvar att spela. Fem väldigt roliga minuter för oss. Lite som sista stegen på the green mile. Domaren blåste av. Han var sjukt duktig och tydlig. Vi vandrade moloket in i omklädningsrummet. Svenne skakade på huvudet. Tyckte förmodligen vi var en skam för byn. Bosse ångrade nog att han tagit sig hela 27 meter från trädgården till läktaren och min dotter gav mig en kram som tröst. Jesper Öhrn är jätteduktig och jättetrevlig på alla sätt i världen. Jag önskar honom allt gott och bla bla bla. Men nästa gång skickar vi över någon på uppvärmningen som hoppar på hans stortå. Såg honom i korvkön efter matchen. Hoppas korven var slut. Grattis Våxtorp. Ni var fantastiskt skickliga och tempostarka men jag kommer aldrig mer gå på Våxtorps marknad, tanka på macken i rondellen eller ens plocka svamp i er skog. Vi ses kanske Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter