Tack för allt Emil Axelsson!

Ysbys mittback, innermittfältare och assisterande tränare Emil Axelsson lämnar efter ett antal framångsrika säsonger föreningen och spelar vidare i danska ligan. Emil har under åren varit en fantastisk tillgång för Ysby BK. På planen och utanför den. Alla minns vi de många nickmålen, de stenhårda tacklingarna och den ofantliga offerviljan. Men vi minns också alla jackor du stulit och alla tröjor som bara råkat hamna i din väska. Självklart minns vi också den klockrena tacklingen mot LFK som domaren helt felbedömde och din knuff mot domare Ström som sjukligt nog inte ledde till någonting alls. I tre år har du varit ett föredöme för Ysby BK och för alla som verkat i föreningen. En fantastisk fotbollsspelare men en ännu mer fantastisk kamrat. Självklart kommer du att vara saknad. Skulle den vita älgen vilja simma över sundet så har du alltid din plats kvar här på Munkavallen bredvid rabarberodlaren Olsen. Ett stort tack och ett stort lycka till från alla oss i Ysby BK. Hälsningar Tomas Karlsson, Ysby BK och hela jävla Munkavallen med omnejd! Herrlaget 0kommentarer

Vacker avslutning på säsongen

Höstavslutningen har varit tung. Mot Unnaryd var vi nära men tåget mot division sex gick utan oss ombord. Mot Ränneslöv hade vi otur och mot Våxtorp var vi sämre fokuserade än dementa på rastgård. Nu var det serieledande Örnia som väntade på bortaplan i årets sista match. Undertecknad var skadad, Olsen sjuk, William sjuk och Pålsson ska träna Walldia. Vi satte allt på ett kort. Snoddas Karlsson – Ysbys evige lagledare och 53 år ung – fick spela på topp med sonen Kalle. Rushd gick som högerback och Ivarsson tog kaptensbindeln. I mittlåset gjorde Emil Axelsson även han sin sista match för YBK då han flyttar till Danmark för kontinental kärlek. Det var avspänt i omklädningsrummet. Nästan lite vemodigt. Vi vet inte mycket om nästa år men oavsett vad blir Snoddas och Emil saknade och det är alltid lite speciellt när en säsong ska ta slut. Med bestämd röst lovade vi varandra att ge allt i 90 minuter. Och som vi kämpade. Spelskickliga Örnia hade förvisso mer boll än bortalaget men de svartklädda var skickliga på att hålla i bollen och rappa i omställningarna. I backlinjen dominerade Axelsson och övriga försvarade med den äran. Örnia kom ack så nära vid två tillfällen. Ena gången seglade bollen precis utanför och i momentet efteråt viftade Dennis med armarna som en fluga för att freda sin linje. Ysby var absolut inte ofarliga. Snoddas var något orörlig men totalt iskall med bollen och hittade passningar av hög svårighetsgrad med samma självklarhet som en bartender häller upp en stor stark. Axelsson nickade i ribban, Svensson var nära och Jakob pricksköt mitt på den gigantiske hemmakeepern. I paus var vi nöjda med resultat och spel och det kändes lång väg att det skulle vara svårt att slå Ysby idag. Vi tvingade ut Snoddas för ytterligare några minuter och ignorerade såklart Rushts önskan att få slippa ytterbacken. Efter tio minuter kom ledningsmålet. Axelsson flög som en stare över ett plåtskjul och nickade ner bollen till just Rusht som dunkade in sitt första mål för året. Nu började krisen, kaoset och kalabaliken. Och det som kunde gått så illa, slutade så underbart. En efter en gick YBK:arna sönder. Ett tag var vi så illa ute att Filip som dragit ledbandet i knäet tvingades in på planen för att kunna skarva lite bollar. Snoddas var döende på bänken, Jakob hade astma och Almoodi nära rött kort. Vi gick inte på knäna. Vi gick på tandköttet och slogs för livet. Ivarsson täckte skott, Kasper var helt jävla galen och Axelsson totalt hänsynslös. Kalle sprang för livet, skällde på pappa som skällde tillbaka och sprang lite till. Örnia hade allt spel och YBK slog ifrån sig. Gång på gång var det nära kvittering men på något sätt höll bortalaget undan. Med två minuter kvar skedde miraklet. Axelssons sista ingripande. Bollen in i straffområdet. En Örnian först på bollen. Bollen förbi Dennis och mot tom kasse. På mållinjen dyker Axelsson upp. Drar till med en karatespark 170 cm från marken och lyckas på nåt sjukt sätt få bollen över målet och inte i det. Förmodligen Axelssons bästa ingripande någonsin på en fotbollsplan. Även hörnan rensades undan och YBK jublade när domaren äntligen blåste av matchen. Extremt trötta men mycket lyckliga spelare sjöng segerdängan för sista gången denna säsong. Kramarna var lite längre, leendena lite bredare och ingen hade direkt bråttom hem. Vi ville njuta ett tag. Snoddas fick sitt sagoslut. Seger och på planen samtidigt som sin evigt löpande påg. Axelsson kommer aldrig glömma sin räddning och Kasper skulle hem och äta smörgåstårta. Rushd som lovat att raka av sin kalufs om han inte gjorde mål denna säsong försökte sno med sig matchbollen hem och Bosse dubbelkollade som vanligt att alla västar och koner kommit med hem. Vad som händer nu vet vi inte ännu. I veckan får vi veta. Men oavsett vad. I Ysby finns bra människor. Sunda värderingar. Glädje. Passion. Inget annat lag som jag spelat i har kunnat konsten att kämpa, slita och slåss för varandra lika väl som pågarna i Ysby BK. I tider när galenskapen sprider sig, när rätt eller fel spelat ut sin roll och massor med saker är helt åt skogen i samhället finns Ysby BK som en motvikt. Här skjutsar vi varje vecka våra unga och nyanlända till och från träning utan att gnälla. Här hoppar skadade spelare in och offrar liv och lem för tre poäng och här köper Kappe 1 kilo Haloumi till träningen eftersom det bara är en sak som vi gör. Vi spelar Cavaboll, Tageboll och är nästan alltid lite sura på varandra. Svensson skäller på tyska, Kalle gnäller på sin far och Persson är alltid orättvist behandlad av domaren. Om framtiden vet vi som sagt inte mycket. Men om idag är det ingen tvekan. Vi är Ysby BK. Vi är vackrast. Alla andra kan gå hem. Herrlaget 0kommentarer

Världen är en ond plats

Derbyt mot Ränneslöv innehåller allt som fotbollen i division sju kan erbjuda. Byafejd, hatkärlek, profilstarka spelare, kamp, vilja och mycket prestige. Så även denna gång. Ysby saknade undertecknad och Abdullah som via sina tre gula kort var förvisad till kiosktjänst. Ränneslöv kom med stark elva och hade monstret Gunther Hansen på topp och Fredrik Johnsson på mitten. Domaren kom sent till matchen, vinden pinade idrottsplatsen och själv hade jag så mycket kläder på mig att jag förmodligen överlevt en istid. Matchen som sådan var ett ställningskrig. Inget skönspel och inget att skriva en novell om. Men ändock dramatisk och spännande. Vi summerar matchen med några känslor, tankar och ord som både värmde och kylde mina 82 kilo muskler under 9,2 kilo dunjackor. ”Hoppas han inte blir arg” – var tanken när Axelsson klippte ner Hansen. Denne anfallare är någon form av urvarelse. Man kan nästan se framför sig hur han är ”last man standing” i ett kärnvapenkrig. Nävar som dassalock, vader grövre än mina lår och en massiv kroppshydda vars densitet förmodligen är högre än osminum som tydligen värsta ämnet i jordskorpan. ”Vad sysslar han med”? – var något som flera undrade när domaren lattjade runt genom att visa egna tecken inspirerade från hockeykväll samtidigt som han missade en solklar hemmastraff och tog egna initiativ till inkast. ”Jag älskar dig” – när Filip Svensson tog en maxlöpning på 90 meter och jagade ikapp en bortaspelare och räddade givet mål. ”Jag älskar dig inte” – när Axelsson slog ett felpass som höll på att resultera i baklängesmål. I paus pratade vi om att köra på och att inte fastna i enbart kämpande. Ivarsson ville bli utbytt men jag låtsades att jag inte hörde honom. Persson ville säkert bli inbytt men det hörde jag inte heller. ”Fy fan vad härligt” – när Ränneslöv gjorde mål som dömdes bort för ruff. Jag hade ingen aning om vilket ruff domaren menade man han hade såklart rätt i sak. Skulle aldrig klaga på ett domslut. ”Är du blind eller”? – när domaren missade en given hörna för hemmalaget. Klagade högljutt och publiken trackade mig lite. ”Fy fan vad livet suger” – när Ysby tappade boll fem gånger om och Ränneslöv gjorde 1-0. ”Men gud, ge dig” – När Pålsson träffade stolpen. ”Vad vill du med ditt liv”? – När Kalle i friläge sköt ett skott som inte direkt var stenhårt. Milt uttryckt. ”Vad är det för mening med att leva” – När samme Karlsson oturligt nog sätter bollen precis utanför i fritt läge. ”Snabbt, kom på något peppande att säga” – Till mig själv när domaren blåste av matchen och jag vandrade mot deprimerade hemmaspelare. -------- Jag kom inte på något att säga. Härligt ledarskap. ”Grattis till segern” – till Ränneslövs ledare. Menade det inte. Hoppas ni förlorar nästa match. ”Jävla tur ni hade. Sjunger ni om Stoora gökar i omklädningsrummet så kastar jag knivar mot er”. ”Stoooora gökar”. Ränneslövarna sjöng sjukt högt. Jag gick hem. Dålig förlorare. Nej då. Herrlaget 0kommentarer

Chansen till avancemang försvann i Unnaryd

Hela Ysbys supporterklubb tillsammans med spelartruppen samlades på Munkavallen för att med buss bege sig till vackra Unnaryd. Förutsättningarna var enkla. Om Unnaryd vann säkrade de avancemanget till sexan. Om Ysby vann fanns Ysbys chans att nå kval uppåt kvar. Supportrarna var på glatt humör och nynnade med i dängan ”Ysbys år i år”. Spelarna snackade taktik och laddade upp med Boyzone, Backstreet Boys och Robbie Williams på spellistan. Efter ca 90 minuter i buss började vi lite lojt värma upp. Det såg inte bra ut men vi visste att vi skulle göra en bra match. Spektaklet sändes direkt på Hallandsposten.se och i försnacket fick vi ledare uttala oss om matchen. Spelet började som väntat. Hemmalaget dominerade bollinnehavet och lirade sig vackert igenom mittfältet. YBK var dock stensäkra bakåt och tillät inga klara målchanser. Matchens bästa chans fick Kalle Karlsson i 20:e minuten som i en kontring nådde bollen före utrusande hemmakeeper men missade målet med två decimeter. Spelet jämnades nu ut men det var Unnaryd som hela tiden var bättre med bollen. Ledningsmålet kom med 10 minuter kvar av halvleken. Seriens bäste spelare – Raskaj – lade upp bollen för en frispark. YBK murade och palaver uppstod mellan Ysbys Abdullah och en hemmaspelare som påstod att Abdullah inte fattade för att han inte fattade svenska. Det är säkert korrekt. Abdullah fattar inte svenska och därmed fattade han inte heller att någon sa till honom att han inte fattade svenska. Domaren avstyrde dock förtjänstfullt. Raskaj tog sats och knorrade vackert in bollen i krysset och välförtjänt hemmaledning ett faktum. YBK kontrade direkt efter och William fick kanonläge i straffområdet. Satte säkert kvitteringen men domaren hann blåsa av för offside. Oerhört svårt att se. Vi protesterade såklart. Det hade vi gjort även om vi sett att det var offside… Paussnacket var inte alltför upplyftande. Vi var trötta. Kände oss berövade på ett mål och kunde inte komma överens om hur vi skulle förändra matchbilden. Vi bestämde oss dock för att köra på och försöka trä in en kontring. Och ett läge fick vi. Hemmamålvakten drällde med bollen och Kalle glidtacklade. Bollen till Pålsson som med öppet mål inte gjorde något misstag. Men nu blåste domaren igen och den här gången faktiskt helt felaktigt. Han menade att Kalles tackling var våldsam och målvakten tilldömdes frispark. Lite där och då gick luften ur bortalaget. Vi kämpade på men med halvtimmen kvar fick Unnaryd på nytt frispark efter att Ivarsson rivit ner en spelare. Även denna gång satt frisparken i mål bakom Dennis och vi ville bara hoppa in i bussjäveln och lyssna på kyrkomusik. Nu handlade det bara om att rädda hedern. Unnaryd spelade och vi kämpade. Ivarsson åkte på en smäll mot huvudet (lite roligt att en kille 100 meter från situationen stod och skrek filmning medan Ivarsson såg stjärnor och rosa elefanter) och fick veta att han är både tjock, äcklig och ful. Ivarsson blev lite arg men han vet att vi älskar honom ändå. Han är ju mr. Ysby! Särskilt ful är han inte heller. Jag vet minst ett dussin fulare. Tjock är han absolut inte heller. Hans BMI är på 22.5 vilket är strax UNDER genomsnittet för människor med hans längd. Äcklig är han absolut inte! Han använder deo efter varje träning, har dyrt schampo och alltid rena kläder. Faktiskt en förebild rent hygieniskt. Ivarsson stod för övrigt tillsammans med Filip Svensson för en riktigt bra match på innermittfältet. Kämpade och slet mot ett för dagen övermäktigt motstånd. Även ett tredje mål tillföll otroligt nog på frispark och dessutom rullade Unnaryd in två ytterligare mål i slutminuterna. 5-0 till hemmalaget. Avancemang och grattis. Vi fick däng. Det kunde gått med mer tur i avgörande situationer gått annorlunda men Unnaryd var på det hela bättre och bollskickligare än YBK. Efter matchen kom en hemmasupporter fram och ville diskutera med Ivarsson som påstods ha filmat hjärnskakning under matchen. Alltid trevligt med lite gott eftersnack! Vi samlade ihop oss i omklädningsrummet. Hånade Ivarsson lite till och sörjde förlusten. Hemmalaget bjöd på Coca Cola och ett stukat YBK gjorde sig redo för hemresan. Tåget till division sex avgick i Unnaryd och vi åkte åt andra hållet. Surt som attan men sånt är livet som Anita Lindblom skulle ha sagt. Vi föll mot ett bättre fotbollslag men vi föll med den äran. Fotboll handlar om mer än att vinna och förlora. Det handlar också om att vinna eller förlora med heder. Det hade vi! Vi har tre matcher kvar. Självklart hade det varit roligare att ha chansen kvar precis som det hade varit roligare att köra Ferrari istället för Toyota eller att vara släkt med kungen istället för tattaren Hasse. Men vad kan man göra? Att lägga sig och dö är inte vår stil. Vi är Ysby BK. Vi tog bussen till Unnaryd och alla andra kan gå hem! Herrlaget 0kommentarer

Laget från havet fick spö!

Mängden otur, strul och allmänt mög som drabbat Ysby under året verkar aldrig ta slut. Aldrig förr har så många skador, resor, avstängningar och avhopp drabbat föreningen. Inför dagens match mot Haverdal hade Axelsson insjuknat, Pålsson fått ryggskott och Kasper blivit avstängd. Allard var på ”jobbresa” med Cava, Rosévin och representationskvitton på en kvarts miljon i Stockholm och dessutom innehöll truppen ett antal personer med tvivelaktig hälsa. Svensson försökte spela med avslitet korsband, undertecknad har hälseneinflammationen från helvetet och Jakob Johlin är döende i ebola men dök ändå upp till samling. Vi bestämde oss för att som vanligt börja med lågt försvarsspel och fokus på kontringar. Där framme har vi Kalle. Denne vackre, ståtlige, snabbe och extremt löpstarke anfallare som likt Edrins fackla i Sagan om Ringen bringar ljus i även de mörkaste ögonblick. Första halvlek var ren misär. Ysby och Haverdal hanterade bollen lika illa som giraffer dansar linedance. Bollen hanterades som en flykting på ett SD-konvent. Alla ville bli av med den men ingen hade en aning om var den skulle hamna. Karlsson skällde på allt och alla. Olsen fick en skrapa, Ivarsson fick mer än vad som är värdigt och Rushd fick veta att han spelade i svart tröja. Inte blå. Förlåt alla! Haverdals spelande tränare var minst 9 år äldre än undertecknad och det faktum att Haverdals rutinerade spelare i backlinjen var minst lika ålderstigna fick mig att känna mig som en junior. Hann dessutom med att håna motståndets tränare för dennes ålder. Extremt moget beteende. YBK hade extremt hög felprocent på alla passningar men vi hade Dennis i mål. Denne blonde svetsare från skogen utanför Ysby dök som en panter och räddade YBK. Bortalaget fick till ett organiserat anfall. Svensson spelade till Theo som var fri på kanten. Olsen skrek ”SKJUT” men Theo spelade tveksamt tillbaka till Rushd som hade fritt läge. Olsen vrålade igen ”SKJUT” men Rushd trampade på bollen och väntade. Olsen flippade ut. ”SKJUT FÖR FAN”. Rushd var däremot iskall och rullade bollen i sidled till Abdullah som med fritt läge var iskall. Bortaledning och Abdullah mottog kramar och kärlek. Olsen var inte nöjd och grymtade. Just Abdullah är värd ett extra omnämnande. Han blev lurad av sin handläggare i Laholm att man kan gå från Laholm city till Ysby för att träna och började en regnig tisdag i Mars vandra. Med sig hade han shorts. Inga skor och inga benskydd. Sur som fan över lurendrejeriet. Men väl på plats märkte han att till Ysby finns det skjuts att få och att YBK har 500 par övergivna skor att välja bland. Abdullah tog det lugnt och lirade på. Efter en vecka verkade han okej och fick träna med A-truppen. Efter två veckor debuterade han i A-laget. Efter en månad var han en nyckelspelare. Alltid med ett lite ironiskt och oskyldigt leende på läpparna spelar han magisk fotboll. Iskall när andra stressar ihjäl sig. Bra teknik och hård i kroppen. Ser snäll ut men är elak som få på planen. Gör mål, assisterar och är helt obekymrat alltid mer eller mindre suverän. Vi älskar Abdullah och Jemen är vårt favoritland i hela världen. I paus var det allt annat än muntert. Alla var irriterade och Snoddas försökte förklara fotbollens grunder. Vi ledde, vi hade rätt kläder på oss och vi hade inte HIV. I övrigt var allt annat negativt. Med bestämda steg vandrade vi ut mot andra halvlek. Inte fan kunde det bli sämre. Och nej. Det blev inte sämre. Det blev mycket bättre. Vi gick framåt, stressade och fyllde på. Dominerade hela halvleken och styrde och ställde. Det var spel mot ett mål. Jakob som byttes in, sköt på allt som rörde sig och nämnde Kalle terroriserade backlinjen. Ett mönsteranfall på vänsterkanten avslutades med ett vackert inlägg. Svensson tog en löpning mot straffpunkten och flög likt en fågel mot bollen. Iskallt avslut med huvudet och två måls ledning för Ysby. Nu bytte YBK in Axel Nilsson och gick för mer mål. Jakob fortsatte skjuta men lyckades inte få in bollen. Rushd jobbade på och fick loss bollen på kanten. Tittade upp och hittade Axel i mitten. Nyss inbytte Axel gjorde inget misstag och stänkte dit 3-0 för Ysby. Det var Axels blott tredje inhopp i A-laget och såklart första målet. Axel började gråta av glädje och segern var i hamn. Alla jublade utom Svensson som tyckte Axels glädje var fjantig. Svensson linkade ut för att vila sitt korsband och Olsen lovade sig själv, undertecknad och Gud fader själv att hålla nollan. Det gjorde vi också. YBK sopade rent framför eget mål och höll ut i 90 minuter. 3-0 och säker bortaseger. Tyvärr vann Skogaby mot Knäred och avståndet till tredjeplatsen är alltjämt 5 poäng. Men det skiter vi i. ”Vi hänger med” som Nacka skulle ha sagt. Oavsett vilket mög som slängs på oss så går vi rakryggade ut och möter fiendens kulor. Att lägga sig ner och dö är inget alternativ. Att ge upp ät otänkbart och att gnälla är inget för oss. Vi är inte bäst. Men vi är tapprast. Vackrast, modigast och coolast i hela Halland. Vi har en Jemensk vänsterytter, grillar Halloumi till allt och tvingar Bosse att fixa våfflor – annars tränar vi inte. Vi är Ysby BK. Alla andra kan gå hem. Herrlaget 0kommentarer

Vi är Ysby - alla andra kan gå hem!

Veckan på Ysby idrottsplats har präglats av intensiv matchträning och minst lika intensiva valdebatter. Klart är att om Ysby BK skulle fått ensamrätt på att rösta i valet så hade Ebba Busch Thor av något besynnerligt skäl fått minst 88% av folkets röster. Inför söndagens viktigaste händelse – sexpoängsmatchen mot Vapnö – saknades Johlin, kapten Olsen och ett koppel andra lirare. Vi brydde oss inte nämnvärt om detta och ställde upp en god elva med Ivarsson på mitten, Rushd i offensiv roll, tränarparet på mittbacken och stekhete Kalle Karlsson på topp. Höstens spelare Abdullah al Almoodi lirade som vanligt sorglöst på vänsterkanten. Abdullah som är Ysby förste spelare från fotbollsnationen Jemen är en nyckelspelare för YBK och stod även idag för ett strålande spel. Tyvärr för LFK, HBK, och Genevad/Veinge så har Abdullah skrivit på ett tolvårskontrakt med Ysby så alla försöka att värva är lika menlösa som att försöka få Gustav Fridolin att svara på en fråga. Matchen inleddes med att underlagstippade Ysby BK satte full fart framåt. Kalle Karlsson hade fullständig lekstuga och tillsammans med Massad och Almoodi snurrade han upp hemmaförsvaret gång på gång. Och målen bara trillade in. Kalle gjorde mål, Kasper gjorde mål och så Kalle igen. Hipp happ så hade YBK ledningen med 3-0. Vapnö fattade aldrig vad som hände och såg chockade ut. Kalle var dock inte nöjd. Löpte som en gasell på savannen och mötte boll på högerkanten. Helt ensam mot fyra spelare satte han fart. Dribblade och lurade bort en efter en. Vek inåt från höger. Abdullah vrålade efter en passning. ”Skit i det du” tänkte Kalle och drog till med vänsterdojan. Bollen seglade in i krysset och 4-0 ackompanjerades av Kalle som något icke ödmjukt vrålade ”så fucking lätt”! Nu slutade Ysby att spela. Hybrisen var total. Från att likt Ebba dominera i debatter föll vi ner i ett spel på lika låg nivå som ett SD – troll på twitter. Två snabba kassar bakom Dennis och YBK fick panik. Ingen ville ta ansvar och Kalle såg sitt hattrick tappa i betydelse när övriga svartklädda uppträdde lika förvirrat som Jimmy Åkesson i klimatdebatten. Abdullah tog saken i egna händer och bröt framåt i mitten. Lurade siste försvarare och blev fälld. Straff såklart. Tränare Karlsson tog även denna match hand om straffen och satte 5-2 till Ysby. Som en kniv i en bonde och en spik i en kista. Matchen över. Andra halvlek blev en transportsträcka. Lika ointressant som att lyssna på högläsning ur Jane Austens romaner. Vi försökte spela rutinerat och lite sparsamt. Det gick sådär. Pålsson hoppade in på topp och var aktiv. Försökte nicka in en kasse och störde motståndarna. Kalle fick en spark på pungen och fick bryta och det mest uppseendeväckande som skedde under halvleken var Jimmy Ivarssons fall. Jimmy som i vanliga fall har små ettriga löpsteg och en låg tyngdpunkt fick bollen på mittlinjen med ryggen mot motståndets mål. Han pressades tillbaka. Och nedåt. Motståndaren tryckte likt en bäver i en damm på, mot Ivarssons rygg. Och Ivarsson krökte rygg. Sprang kutryggat med två centimeter korta steg. Tassade sedan stressat likt Quasimodo med bollen och avslutade sekvensen krypandes framåt. Axelsson hånade och domaren valde obegripligt nog att påkalla fördelsregeln samtidigt som en döende Ivarsson liggandes ned, grävde ut bollen över linjen. Matchen blåstes av och vi firade avmätt en stabil seger. Kalle hade ont i pungen och pep igång segersången. Bosse vek ihop de av Vapnö lånade matchstrumporna och Filip Svensson lindade sitt ömma knä. Vi begav oss hemåt mot valvakan. Ivarsson tog feminism på allvar och stöttade sin dotters fotbollsträning, Kalle googlade bilder på Ebba Busch Thor, Abdullah undrade varför han inte fick rösta och Axelsson snodde en kvarglömd tröja samtidigt som han bestämde sig för att absolut inte rösta på samma parti som aktivisten Pålsson. 9 poäng på tre matcher. Skit i valet. Fotboll förenar och Ysby är på gång. Vi är vackrast, snällast och roligast. Vi är Ysby. Alla andra kan gå hem! Herrlaget 0kommentarer

Remember the Titans

Det Ysby som kom lommandes till samlingen i hemmamatchen mot Roj Ava var ett åderlåtet, deprimerat, reducerat och haltande sällskap. Listan på spelare som var avstängda efter miraklet mot Skogaby var lång och övriga a-lagsspelare var bortresta, skadade eller bara indisponibla. På plats fanns ett sorgligt sällskap. Coach Karlsson skulle försöka sig på en comeback efter sin ryggskada. Pålsson kom med sömnbrist efter en mindre trevlig natt, Jakob Johlin haltade in, Allard var närmre ljumskbrott och Michael Schumacher än 90 minuter, samtidigt som Fredrik Persson grinade illa med multipla diagnoser. Avstängde Ivarsson kom in i omklädningsrummet och var äckligt positiv och laddad. Jag kastade en rulle tejp på honom och önskade att han dog. Vi värmde upp lite halvdant och Pålsson valde att sova på soffan. På bänken fanns Snoddas Karlsson. 54 år ung och redo för ett inhopp. Allard valde också bänkplats och Persson sköt lite oengagerat bollar mot Dennis i målet. Matchen inleddes i allt annat än furiöst tempo. Alla fördomar man har om division sju staplade på rad infriades. Domaren rörde sig minimalt och fattade beslut lika slumpmässigt som en tärning i Fia med knuff. Roj Ava hade ett åldersspann utan dess like på sina spelare, få avbytare och generellt en frisk attityd samtidigt som YBK gjorde allt för att spara på krafterna. Coach Karlsson var tejpad och virad i skydd så omfattande att antal friska kroppsdelar var färre än hjärncellerna hos en bananfluga. Pålsson som varit pigg på veckans träningar drog på sig en sträckning efter ett motlägg, Edvin tvingades till byte och helt plötsligt spelade Tobias Allard - 42 år med ljumskbråck, rosfeber och artros – på topp. YBK kämpade på och matchen var som helhet lika usel som en orangutangs modemedvetenhet och lika innehållslös som en partiledardebatt. Så helt plötsligt small det till. Jakob Johlin var motvilligt nog på planen. Hans fot var mer gipsad än tejpad men skjuta rakt gick bra. Det tog två millisekunder från det att bollen lämnade foten till att det sjöng i nätet. Drömmål och stilla jubel bland hemmaspelarna. Roj Ava kvitterade en kvart senare efter att YBK tappat markeringen i eget straffområdet. Matchens kvalitet gick nu från bedrövlig till genomkatastrofisk. Roj Ava filmade varje gång de överhuvudtaget kom i närheten av bollen, linjen eller – gudbevare oss väl – en motståndare. Domaren blåste i pipan såsom han försökte skapa en youtubehit och tempot var så pass lågt att Snoddas började värma upp på sidlinjen genom att vandra två meter åt vardera håll inom det tekniska området. En bortaback smällde ner Kalle bakifrån och straffen var lika uppenbar som det faktum att Gudrun Schyman förmodligen inte kommer bli statsminister i år heller. Coach Karlsson har meddelat att han numera är straffskytt och stegade bestämt fram och satte ledningsmålet. Förmodligen tycker alla spelare i Ysby att det är för djävligt att spelande tränaren skall lägga straffar Ingen överhuvudtaget kom fram för att gratulera. Ensam som en Sverigedemokrat i Menza vandrade jag tillbaka till backlinjen. Tyckte faktiskt att Filip – också avstängd – buade från sidlinjen. Två sekunder före paus slog William ett inlägg med äcklig precision och Axelsson nickade in trean. I paus korrigerade vi vissa saker taktiskt. Tejpade de få kroppsdelar som inte redan var tejpade och haltade ut till andra halvlek. Daniel Pålsson låg under hela tiden på soffan i klubbstugan. En skylt på dörren in meddelar att besökare skall ta av skorna innan man äntrar lokalen. Pålsson låg som en klubbad säl med skor på, svettig som en sumobrottare i bastun med frossa och vilade. YBK skickar förmodligen faktura. Om första halvlek var dålig så var andra halvlek obeskrivlig. Det var som om någon hämtat upp en busslast berusade schizofrena veganer och lämnat dem mitt i ett hönsslakteri. Alla virrade rundor och bollen studsade helt slumpmässigt fram och tillbaka. Kapten Olsen erkände mitt i halvleken att han förmodligen aldrig varit så dålig och vrålade ”sluta” åt sig själv. ”Sluta andas din djävel så löser sig allt” var min tanke. Theo höll dock ångan uppe och slet, dribblade och passade mer än alla andra i laget. Axelsson höll sjukt nog på att bli utvisad och en funktionsnedsatt Daniel Pålsson stapplade runt så pass illa att nämnde Axelsson började skratta mitt under matchen då han på nära håll fick beskåda Pålssons misslyckade försök att nå en boll som rullade 12 centimeter från foten. Jakob klippte dit fyran efter att likt en robot korrigerat sin ömma kropp i rätt läge. Kalle gjorde snyggt femman efter ett drömpass av Pålsson och kort därefter var rollerna ombytta. Pålsson fick bollen av Kalle och chippade in sexan i bortre krysset. Ett ögonblick av magi och klass. Lika förvånande och oväntat som en kaktus mitt på isen i Antarktis. Med fem minuter kvar följde Axelsson förtidssnackets order och sprang ut mot avbytarbänken. Enda syftet med bytet var att tvinga in 54 år gamle Snoddas Karlsson på planen. Snoddas gjorde sig redo på 12 sekunder och äntrade planen. Publiken jublade. Ysbys spelare jublade. Snoddas tillvaro var tämligen anonym i 53 sekunder. Därefter tog han en något oväntad defensiv löpning (lite som Sebastian Larsson faktiskt) och kastade sig in i en glidtackling inne i straffområdet. Träffade bollen solklart men domaren som förmodligen var lika uttråkad som en hamster i en bur blåste straff! Snoddas protesterade. Lönlöst. 6-2 ett faktum och OM detta var Snoddas sista ingripande på en fotbollsplan så var det allt annat än glamoröst. Totti fick springa ärevarv. Eurozione avgjorde mot Sovjet i Miracle on Ice och la sen ner skiten och Zidane skallade en motståndare. Snoddas hoppade in i division sju. Ledning 6-1. Tar ett initiativ. Straff mot sig. 6-2. Efter matchen sjöng vi segersången eftersom mina döttrar tvingade oss. Sen hurrade vi lite och tråkade Rushd som ännu inte gjort mål. Pålsson hade ont i hela kroppen. Johlin messade sin arbetsgivare och sjukskrev sig på obestämd tid och Snoddas ältade vidare om domarens blindhet. Regent öste ner och åskan dånade över Laholms vackra östra by. Bosse lyckades få in samtliga uppvärmningsbollar och Allard menade att hans 19 minuter långa inhopp omöjliggjorde spel i morgondagens sjukligt inspirerande derby mot Skottorp. Persson som ansvarar för b-laget fick nervösa ryckningar i ögat och försökte få folk att ställa upp. Förgäves. Vi är Ysby Vi är vackrast Alla andra kan gå hem! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Som en dröm!

Efter den bedrövliga inledningen på höstsäsongen var det under veckans träningar tungt i Ysby. Dessutom har ett antal viktiga spelare helt enkelt inte dykt upp på träningarna och med tanke på skadeläget, avstängningar och Turkietresor så var Ysby i gungning. Vi samlade truppen och snackade igenom läget. Gnällde lite över spelare som inte dykt upp, ventilerade Kalles avstängning, tokförlusten i reservlaget och bestämde oss för att ge precis allt resten av säsongen. Hjelm, Abdullah och Theo har gått från breddspelare till nyckelspelare. Och de har klarat resan fantastiskt! Vi ställde upp med ett defensivt manskap. Tighta på mitten där Ivarsson, Axelsson och Svensson skulle dominera. Gamle Allard gick på högerbacken trots en ömmande ljumske och William fick jaga på topp. Det var bollskickliga Skogaby på bortaplan mot ett till synes stukat YBK. Men stukat är inte brutet och YBK var inget vanligt bortalag. Det var ett YBK med tigermod och sällan skådad vilja. Det som utspelade sig på Skogabys IP var ett episkt drama, ett slag lika dramatiskt som slaget vid Poltava och fullständigt underbart att beskåda. Att beskriva alla Skogabys målchanser vore att trötta ut alla läsare. För chanser hade de. Massor av chanser. Peci prickade stolpen. Noak räddade på mållinjen och Dennis i målet stod för en makalös reflexräddning uppe i krysset. Hemmalaget rullade runt och spelade offensivt. YBK krigade, stod rätt, tacklade och var underbart cyniska och kalla. Gång på gång hotade YBK med kontringar. Theo var snabb på kanten och William hela tiden ett hot i djupled. Det var högt tempo, fint spel och mycket kamp. Ett riktigt derby helt enkelt. Ysby som långa stunder var tillbakapressat slog till med ett mönsteranfall. Olsen hittade Theo med en väl avvägd passning och den flinke yttern var iskall trots hög fart under benen. Han fintade skott och lyfte bollen till en fristående William som i tom kasse rakade in en oväntad ledning för Ysby. I halvlek var det trötta bortaspelare som pustade i omklädningsrummet. De tio tappra utespelarna hade sprungit mer än någonsin och Ljungberg i kassen var lika upptagen som en kassörska på Ullared under mellandagsrean. Stämningen var euforisk. Vi skulle aldrig ge oss. Till och med Bosse Åkesson som sett fler matcher än en kamel har hårstrån verkade tagen av situationen. Andra halvlek blev magisk. Hemsk för Skogaby men fullständig makalös sett ur Ysbyögon. Noak räddade tre gånger bollen på mållinjen! Bollen dammade ribban återigen och gång på gång skapade hemmalaget mer än heta målchanser. YBK var fullständigt galna. Axelsson sprang som en dåre och tacklade på allt. Knuffade spelare runt sig och skavde på allt. Ivarsson stod i vägen mest hela tiden. Likt en betonggris stoppade han anstormande anfallare. Backlinjen slet för livet. Persson rensade, Olsen täckte skott och spelarna slogs för sina liv. Klockan tickade sjukt sakta. Första 25 försökte vi hålla uppe spelet men sen var det bara rensa som gällde. Frustrationen växte hos Skogabyspelarna och bortalaget vägrade ge sig. Likt spyflugor surrandes kring en utspilld läsk svärmade bortaspelarna runt lirande rödklädda SBK:are. På bänken var det kaos. Samtidigt som Skogaby spelade med en försvarare och resten i anfallet kröp William av trötthet. Ivarsson ville byta men blev tvingad ut på planen av undertecknad. Kasper rensade för hundrade gången och till sist nådde bollen Filip Svensson som sprungit 200 mil. På nåt sätt gick bollen till Theo som slog ett inlägg mot William i straffområdet och 2-0 var ett störtskönt faktum! Jublet visste inga gränser. Dramat var dock inte över. Klockan stod på 90 minuter när Skogaby till sist fick in bollen och paniken spred sig. Domaren hade lagt till tre minuter. Filip dribblade på egen planhalva och jag vill döda honom. Hade han tappat bollen hade han aldrig mer spelat i Ysby. Han tappade den inte. Jag älskar honom. Kasper rusade med bollen och fördrev tiden, Axelsson nickade undan och Abdullah drog bollen till sig som en magnet. Ysby höll undan! Vi firade som om vi vunnit VM – guld. Aldrig förr har tre poäng känts så sköna. Ysby fullt av hjältar. Tröttare än någonsin tidigare. Svensson kunde inte andas. Noak var helt blåslagen och Theo smutsig, lerig och sönderskrapad. Vi sjöng och dansade och helgen kunde inte få en bättre början. Det var kanske inte helt rättvist. Vi slog inte lika många passningar, klackar eller crossbollar som Skogaby men det skiter vi fullständigt i. Vi är laget som aldrig ger upp. Laget med Sveriges bästa loppis, Norra Europas godaste hamburgare och världens största vilja. Vi kämpade och slet för varandra och kärleken flödade. Vi är laget alla vill spela i. Vi är vackrast! Vi är Ysby BK! Alla andra kan gå hem! Herrlaget 0kommentarer

Vi är Ysby!

Efter tidernas längsta vinstlösa trend tog YBK tre sköna poäng hemma mot Knäred. Segern landade på 5-2 och jublet visste inga gränser. Halvvägs in i säsongen gör vi som vanligt och presenterar Ysby. I mål finner vi enorme Dennis Ljungberg. Dennis är 220 cm lång och väger tresiffrigt på vågen. Rakt igenom muskler. Som målvakt är han respektingivande och har Europas längsta utsparkar. Ingen – inte ens han själv – kan förutspå om den landar på mittplan, på E6:an eller i motståndarnas kasse. På vänsterbacken huserar Kasper Persson. Spelaren med världens största hjärta. Kasper inledde säsongen med att vid ett privat möte be om att slippa vänsterbacksplatsen. Han är ju högerfotad och har bara hamnat därute till vänster av någon anledning. Tränarduon lyssnade, nickade förstående och lovade att tänka på saken. Sen sket de fullständigt i Kaspers önskemål och satte honom som vänsterback igen. På mittbacken finns tränare Tomas Karlsson. Får kramp efter 30 minuter. Kasper flinar i smyg åt misären. Lyckas ändå genomlida 90 minuter. Mer ofta skadad än hel men alltjämt helt övertygad att ålder bara är en siffra. Inledde dagens peptalk med att meddela att Ysby nu är sämst i kommunen och frågade Emil Olsen vad fan vi skulle göra åt det. Bredvid coach Karlsson spelar Noak Bolmgren numera mittback. Noak har enligt egen utsago Hallands minsta huvud (som en tennisbol) och är ungefär 130 cm lång men har ändå nickat in fyra bollar på tre matcher. Idag gör han två på nick och är en dvärgversion av Peter Crouch. Spelskicklig, lagom tjurig och placeringssäker i mittlåset. På högerbacken återfinns Emil Olsen. Plåtslagaren och rabarberodlaren från Ränneslöv. Hans sambo följer varje steg och att Emil Olsen spelar i Ysby är lika givet som att Bamse äter honung. Älskar smålagsspel, hatar att förlora och får spela på alla platser. Tycker själv att det är en coachskandal att han inte placeras på topp. ¨ Som defensiv innermittfältare vandrar Filip Svensson runt. Han har lagets bästa skott och sätter minst två drömmål varje år. Extremt otrevlig ur många perspektiv. Anfaller barn, har ett språkbruk som fått en nunna att begå självmord och är världens absolut sämsta vinnare. Har säkert fått nytt blod i en av sina evinnerliga blodtransfusioner. Missar i första halvlek en straff vid ställningen 0-0. Ingen jävel tröstar honom. Ingen peppar honom. Själv funderade jag på att hugga honom med kniv i pausen. Där bredvid hittar vi coach Axelsson. Har lyckats hitta en vit älg. Fråga honom gärna om det. Arg som ett bi på planen men timid utanför. Att se Axelsson göra sig redo för kamp är en upplevelse. Smörjer in hela kroppen med liniment. Därefter tejpar han handlederna och påstår att han brutit den ena men alla fattar att han bara vill se cool ut. Avslutar med att hälla vicksblå över tröjan och under hela proceduren ligger frisyren lika jämt som ett par i ess på bordet. Har förmodligen Sveriges bästa spänst och är förutom att vara lagets bäst friserade spelare – även lagets nyckelspelare nummer ett. Lyckas i matchen dra på sig sitt femhundrade gula kort, gör VAR-tecknet åt domaren och blir avstängd i nästa omgång. För dagen vänsterytter spelar Jimmy Ivarsson. En vänsterytter skall vara som Bruno Conti (Italiens guldlag 1982). Dvs vänsterfotad, kvick, långhårig, dribbler och flink. Ivarsson är 38 år, högerfotad, skallig och något sävlig. Kämpar på för kung och fosterland i en otacksam position. Gräver fram bollar och är lojal. Kör tåg dagarna i ända, beställer allt från Kina och har fortfarande inte kommit över att coach Karlsson snodde hans sons pingisbollar till förra festens Beerpong – turnering. Högerytter spelar nyförvärvet William Hjelm. Helt besatt av internationell fotboll och en blivande stjärna på Munkavallen. Snabb. Lyckades bli utvisad i sin debut och är helt beroende av Filip Svensson för att ens kunna ta sig till träningen. Släpande forward huserar Simon Axelsson. Ny från LFK men en tidigare bekanting i klubben. Lagets trollgubbe slår en yttersida till William av yttersta världsklass. Spelar i rosa hårband och skapar farligheter ur ingenting. Är i stort sett alltid arg och missnöjd på planen. Sågar sig själv efter fotknölarna efter varje ingripande. Missar ett skott på uppvärmningen och dömer ut sig själv helt och hållet. Levererar ändock när det väl gäller och är lömsk som en sköka i natten för motståndarnas stackars backlinje. På topp springer Kalle Karlsson runt. Ysbys snabbaste, löpstarkaste och mest väsentliga spelare. Springer på precis allting. Lyckas idag runda målvakten två gånger utan att göra mål. I många matcher vårt enda hopp. ”Skicka långboll på Kalle” är ett mantra som fått Kasper, Olsen och undertecknad att tro på livet vid många tillfällen. Extraknäcker som DJ och blir svårt knäskadad under matchen. Haltar ut och får behandling av Snoddas på bänken. Vrålar ”rör mig inte Gubbdjävel, det gör ont för fan” när nämnde Snoddas försöker fixa till knäet. Kalles ersättare är Daniel Pålsson. Bänkad till följd av bristande träningsflit. Pålsson är lagets store striker. En fast punkt i spelet. Inte nämnvärt snabb. Inte alltid överaktiv. ADHD är inget han behöver oroa sig över men lurig som få och målskytt. Nickar boll efter boll mot mål och stöter in en kasse i andra halvlek efter ett långt inkast av Kasper. Kan varit självmål men det skiter vi i. Får kritik av tränaren efter matchen för sitt något loja press - spel. Svarar med att såga tränarens kompetens, klubbens historia och övriga spelare fullständigt. Avslutar med att flina lite gött och sno en hamburgare från kiosken vars hårt ansträngda ekonomi helt beror på hemmaspelarnas ovilja att betala för sig. På bänken finns också Abdullah. Ysbys blott fjärde spelare från Jemen. Lurig spelartyp som lirar fotboll såsom man lirar på stranden. Helt sorglöst och med mycket känsla. Dessutom lite småful. Kan sju ord på svenska. Inget av dem är förlåt. Stämplar en Knäredsspelare som faller till marken och slänger svordomar kring sig. Svarar med att bekymmerslöst flina lite och gå därifrån. Sist in på planen är Axel. Mönsterelev med musikalisk ådra. Kör moped från något som heter Månstorp och får spela högerytter. Kämpar och sliter i en av sina första matcher med A-laget. Påläggskalv som funderar på att lägga gitarren på hyllan. Saknas gör ett helt koppel spelare. Rusht Massad är detta decenniums bästa nyförvärv och sitter hemma avstängd. Rusht är som en grekisk Gud och spelar fotboll som gör honom aktuell för flera divisioner ovan. I Grekland med en Cola i handen finns Theo och hemma i soffan förhindrad av jobbet sitter Jonathan Gunnarsson och följer liveuppdateringar från matchen. Tobias Allard vars sjukjournal är längre än bibeln sitter på läktaren och ser YBK vinna. Han är bara två organtransplantationer, 40 sprutor blodförtunnande och en ny höftprotes från att hålla för ett inhopp. Ysby vinner med 5-2. Pålsson har missat straff. Filip har missat. Ifjol missade Noak. Vem står på tur? Ivarsson? Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Ingen träning torsdag

Efter kvällens bittra förlust fokuserar vi på midsommar istället. Vi ses med friska tag på tisdag och laddar inför vårens två sista matcher. Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter