Inför VP-UIF

Seriepremiär. Alla som är involverade inom fotbollen vet att det är med längtan, förväntan och glädje man möter dagen då seriepremiären står i kalendern. Oasvsett om det är Premier League, Allsvenskan eller division 4. Oavsett om du är spelare, supporter eller den som ser till så rätt mängd lagerblad blandas med korvspadet så är det ett speciellt andetag man tar innan man säger ordet seriepremiär. Det finns inget som kan mäta sig med det. Jag tar tillbaka det där. Det finns aboslut ingenting som kan mäta sig med en seriepremiär förutom en derbymatch mot UIF. Säsongens absoluta höjdpunkt. Tveklöst, utan att behöva fundera en sekund så är det matchen man ska vinna. I år har Upplands fotbollsförbund både låtit oss ha kakan och äta av den. Man har gett oss ett Ekebyderby i premiären. Wow. Det är gott om derbyn i Uppsala men det finns bara ett DERBY och det är mellan UIF och VP. Lagen delar på Ekebys fotbollsplaner och oavsett om du spelar i a-laget eller precis fått din första tröja med det vackra klubbemblemet på så är fast besluten om att det är UIF man ska vinna mot. Bara ett lag kan vara bäst. VP har ledartröjan på sig eftersom man placerade sig före UIF ifjol. Det var första gången VP kom före UIF i serien sen lagen hamnade på Ekeby. Trots rivaliteten har man haft nytta av varann historiskt. När VP 1999 tog klivet upp i divsion 2 var det i en nagelbitande målskillnadsaffär men 10-2 mot UIF i sista omgången gav oss den historiska platsen i landets då tredje högsta division. På samma vis hade UIF nytta av VP 2005 då UIF klarade nytt kontrakt i division 4 i sista omgången då jumbon VP överraskande besegrade Arlanda borta i sista omgången så UIF inte behövde spela division 5 fotboll igen. Mycket har hänt i båda lagen sen senast man möttes i division 3 för 8 månader sen. UIF är tillbaka i Upplands fotbollsförbunds serier efter fyra säsonger i Svenska fotbollsförbundets serier. Laget har gått tungt på försäsongen och man har bytt ut stora delar av laget och har nu många spelare från det egna ledet samt att snittåldern sjunkit rejält. Man har dock mycket kvalitet i laget, framförallt offensivt med många duktiga spelare som kan avgöra matcher. Något vi behöver vara extra vaksamma på. Vi välkomnar UIF och framförallt de tidigare VP-spelarna Christian Kimpioka, tränaren Fredik Brinck och lagkaptenen Alexis Higuera till morgondagens premiär. För våran del har vi fortfarande en hel del att bevisa för oss själva. På kort tid har vi bytt ut stora delar av stommen i laget och börjat sätta ett nytt spelsystem med nya brickor i systemet. Att vi kommit någonstans med det fick vi svar på i genrepet mot Vaksala som vanns med 1-0. Sitter vår defensiv på samma vis imorgon så kommer vi vinna matchen. Som vanligt när det är tidigt på säsongen och när det är derbydags så är det så mycket mer än fotbollskunskap som spelar in. Att vi kommer ge 110% för att fortsätta vara herrar på täppan finns det inga tvivel om. Välkomna till Ekebys Konstgräs för att lära känna nya derbyhjältar och vilka som bär VPs 54åriga historia vidare. Matchstart 12.00 söndag Ekebydalens Konstgräs. Inträde 50:- betalas kontant eller via Swish, kaffe ingår! Bertil öppnar kiosken och DO välkomnar er i entrén. Herr 0kommentarer

Truppen 2017

Mycket har hänt sen ett år tillbaka när vi gav oss in i division 3, ca 15 spelare har försvunnit, här får ni bekanta er med vår trupp 2017 Målvakter David Björklund-97, backup till Bruno ifjol men som tålmodigt tog lärdom och när han väl fick chansen ifjol briljerade flera gånger om. Francis Senghore-94, trots sin ålder en rutinerad målvakt med flera seniorsäsonger bakom sig, är oslagbar en mot en. Oscar Fock-98, egen produkt som tränat med a-laget i två säsonger och tar steg framåt hela tiden, fortsätter tålamodet att träna intensivt kommer han bli en viktig pusselbit i VP. Försvarare Tobias Olsson-93, kom till oss säsongen vi gick upp från fyran och har utvecklats till en av våra allra viktigaste spelare på och vid sidan av planen, något så ovanligt som en högerfotad som trivs bäst på vänsterkanten. Daniel Byström-96, allroundspelare som kom tillbaka till VP ifjol efter att senast ha varit i Sirius. Spelade på alla möjliga positioner ifjol men briljerade oftast som högerback. Riktigt vass i djupledsspelet och en av de största vinnarskallarna i laget. Sebastian Kristen-89, VPs lagkapten och stämningshöjare som var seriens bästa vänsterspringare när vi gick upp från fyran. Tysken har på kort tid blivit en riktig Svensson förutom de ständiga fikarasterna som inte hans tyska arbetsmoral förstår riktigt. Sebastian Karlholm-98, har tagit enormt ansvar på planen efter den stora truppförändringen och har varit vår bästa spelare 2017. Spelat mittback hittills men skulle förmodligen briljera på samtliga positioner. Även han hittade tillbaka till moderklubben efter en utflykt i Sirius senast. Andre Alatalo-91, ny spelare med ett förflutet i division 3 i Umeå. Gjorde debut med 45 minuter mot Vaksala, vågade ta stor plats och har kommit in bra i gruppen på kort tid. Simon Huss-95, tillbaka i VP efter ett uppehåll ifjol, startade många matcher i backlinjen när vi gick upp i division 3. Ola Kaspersson-96, ny värmlänning som tillför ytterligare en dialekt (kanske den härligaste) i omklädningsrummet. Gjort ett par halvlekar på försäsongen och visade imponerande lojalitet när han genomled 90 iskalla minuter på lötens läktare en vardagsnatt mot Procyon. Erik Lövgren-92, stockholmare som är ny i laget, efter en mindre lyckad debutminut mot Heby så har han imponerat stort på samtliga i ledarstaben, främst som löpstark ytterback men enligt han själv hör han hemma högre upp i planen. Erik Strandler-92, kom i paket med vapendragare och namne Lövgren, har inte kunnat visa upp sig i någon match än men ändå briljerat genom att tappa bort "Stor-Eriks" cykelnyckel utanför diös genom att gömma den...i cykellåset. Mittfältare Adam Söderlund-96, gotlänning som tränade med oss redan i höstas och var ett av våra första nyförvärv inför året. Briljerat på centralt mittfält med energi och löpstyrka och osannolikt nog hamnat i målprotokollet ett par gånger. Kommer bli en viktig spelare i år. Allar Piirsoo-90, tränade med oss ifjol efter att ha haft flera års uppehåll från fotbollen efter en allvarlig olycka. Gjorde debut mot IFK och har väldigt mycket fotboll och finess i sig. Christoffer Åkerman Sandberg-91, lagpappa, har delad vårdnad med sin vapendragare Basti som ser till så alla trivs både i omklädningsrummet och på Värmlands. Styr upp musiken i omklädningsrummet på ett tveksamt sätt. Skadeförföljd men gjorde ett starkt genrep mot Vaksala och blev segerskytt. Håkan Mikael-97, kom till oss i höstas och fick göra ett par inhopp i div 3 samt 90 min borta mot Vallentuna på innermittfältet med Joseph. Har jättemycket fotboll i sina fötter och om han anpassar sig till seniorfotbollens tempo och kraft lite till så kommer han bli en grym spelare. Jimmy Sundman-89, ny ålänning som varit en av våra bästa spelare på försäsongen och poängmässigt vår allra starkaste. Väldigt hög nivå i sitt spel som vi hoppas att vi kan hitta en roll på planen så han får ut hela sin stora potential. Johan Sörndal-78, nyckelspelare år efter år efter år. Lagkamraterna säger att han gnäller mer på domaren för varje år som går, vi som spelat med han länge tror inte det kan vara möjligt. Lagets ankare och hjärta. Trots sin ålder ligger han alltid främst på fysträningarna. Milos Golubovic-98, ny från IFK Uppsala, tar stora kliv in i seniorfotbollen för varje vecka. Har unika egenskaper som få andra i truppen besitter. Vill alltid ha boll och har enorm spelförståelse. Med tålamod och hård träning kan Milos utvecklas till en enormt bra fotbollsspelare. Rikard Modig-86, VP- kille sen gammalt men gjorde seniordebut först ifjol. Stenhård hockeyspelare som imponerade så mycket på Thomas i debuten mot Bälinge 2 ifjol att Thomas ler fortfarande. Räddade Enebyberg kvar i division 3 ifjol med sitt 2-2 mål mot Kista. Tomas Gebreyesus-92, en ny frisk fläkt från Stockholmsförorten som har ett enormt spelsinne och en vilja att alltid briljera med klacksparkar, tunnlar och perfekt avvägda passningar. Låter aldrig ett domslut gå obemärkt förbi oavsett om det är rätt eller fel. Anfallare Alexander Reinius-90, Mr.VP. Finns inget lag i Uppland som inte velat ha Alex i sitt lag. Oavsett vilka som lockat så har han förblivit VP-spelare. Hade han ärvt sin fars träningsvilja och psyke istället för att tillbringa nätter på stans nattklubbar och försäsonger på alla världens platser förutom Uppsala så hade han spelat på betydligt större arenor än Ekebydalens konstgräs. Division fyras bästa spelare. Andreas Wårdh-94, den glade göteborgarn har förgyllt VP sedan förra året. Hade han inte varit så skadeförföljd så hade han tagit division 3 med storm, tar division 4 med storm istället. Visar god moral när han åker från Göteborg för att spela matcher när det behövs och åker till Harbo för att spela division 6 fotboll när han inte borde bara för att vi säger att han ska göra det. Bassel Aglony-92, från Syrien, anpassar sig till den svenska fotbollen och visar på många träningar att hans fotbollskunskaper sticker ut när han då och då dribblar förbi fem spelare och chippar in den i mål. En riktig joker. Gustav Sörndal-87, varit i VP länge och är lagets överlägset snabbaste spelare. När han använder det på rätt sätt kan han göra massivs av mål oavsett vilken division han spelar i. Hade kunnat bli femmålsskytt i cupen mot Rasbo om han lärt sig göra mål på frilägen. Ständigt i toppen av b-lagets skytteliga. Isac Olsson-93, ytterligare en göteborgare som kan det här med att löpa. Briljerade i sin debut som ytterback i division 6 mot seriesegrarna Danmark men har en naturligare position högre upp i planen. Startade i bragden i Vallentuna ifjol. Simon Widerholm-97, egen produkt som flyttats upp till alaget efter många år i VP. Snabb ytter/forward som spelat division 6 fotboll i flera år och kommer få chansen till alagsdebut i år. Yonnathan Naizghi-98 ny från IFK som haft lite skadeproblem på försäsongen, en avslutare av klass, som precis som sin vapendragare Milos med rätt träning och tålamod kan bli en riktigt bra spelare. Herr 0kommentarer

Försäsongskoll

Med en vecka kvar är det dags att öppna de stängda korten från VPs försäsong. Efter den tunga hösten så avslutades den ettåriga division 3 sejouren resultatmässigt positivt men det fanns en hel del sprickor att laga kring herrlaget där det stora problemet var att det inte gick att genomföra ordentliga träningar då det knappt var tvåsiffrigt antal deltagare på träningarna. Inför division 3 fick vi ihop en trupp på papperet med enorm spets. Det var nästan ett överflöd av kvalitetsspelare men på vägen så hände något som tillslut mynnade ut i att när vi nu har en vecka kvar till division 4 premiären tappat 9 av de 11 i fjolårets premiärelva av olika anledningar, mer om det i en separat nyhet med truppuppdatering. Inför årets säsong bestämdes att vi måste kunna ha ordentliga träningar för att det ska vara värt att hålla på, vi är många kring laget som lägger ner väldigt mycket tid och som tränare är det fruktansvärt otacksamt att jobba med en trupp där det inte går att genomföra ordentliga träningar, och med tanke på det hade vi en tuff uppgift framför oss att trots ett tapp av massa spelare från fjolårets trupp försöka få ihop en trupp som inte bara tränar tre gånger i veckan utan också kan hävda sig på division 4 nivå. Sex matcher har avverkats och det kändes ett tag som att vi skulle behöva det dubbla för att lyckas sätta allt nytt. Ett nytt spelsystem skulle skolas in på spelare som aldrig haft den orangea tröjan på sig och aldrig sett varann tidigare. Det fanns klara brister vilket man såg i de första matcherna. 3-1 förlusten mot IFK gav ändå svaret att spelarna förstod och kunde rätta sig in i det taktiska upplägget för defensiven. 5-2 förlusten mot Heby gav oss svar på vilka brister vårt nya spelsystem kan innebära. 0-4 förlusten mot Procyon visade oss att vi kunde mäta oss spelmässigt med ett av seriens förmodade topplag men att det i båda straffområdena saknades något. 2-2 mot Rasbo var en rätt viljelös match där det brändes 5 klara frilägen och då vinner man inga matcher, släpper in två straffar så försvarsspelet var ändå på rätt väg efter många enkla mål i baken tidigare matcher. Det starkaste minnet från den matchen var klart vårat första mål där ytterback assisterar ytterback som resulterar i ett riktigt snyggt mål. I övrigt många pigga inhoppare som förändrar matchbilden Första segern kommer mot UNIK i en match där vi ger många spelare chansen som inte spelat några minuter tidigare under försäsongen. Spelmässigt var det en svag insats men 3-1 segern skulle innebära självförtroende att trots att "ryggradsspelare" inte är på plats på planen kan vi visa att vi kan vinna iallafall. Slutprovet skulle komma mot Vaksala och när defensiven sitter så räcker det med att göra ett mål för att vinna. Efter en rad skakiga insatser så får vi avsluta med en 1-0 seger mot Vaksala som vi i ifjolårets genrep blev knäckta av. En självförtroendeboost och en fjäder i hatten till spelare och tränare som under kort tid förvandlat en brokig skara människor till ett lag som kan vinna matcher mot lag från högre divisioner. Joseph, Yasin och Love har gjort ett jättejobb med truppen, jag är full av beundran för alla tre som tålmodigt jobbat och trots en start i rejäl uppförsbacke avslutade försäsongen med en vinst mot Vaksala och fått ihop en fantastisk grupp från ett lag i spillror. Nu är vi inte ett färdigt lag än men att redan nu visa att vi kan spela fotboll och ta segrar mot bra lag bådar gott. Herr 0kommentarer

Visa fler nyheter