Två segrar på tre dagar

Det skiljer kanske tre divisoner mellan motståndet på lördagen och det på måndagskvällen. Vill det sig illa för lördagens motståndare, Westermalm, spelar de i div 4 nästa år - och vill det sig väl för måndagens motstånd, Vallentuna, spelar de i ettan med start i höst.

Träningsmatchen mot Vallentuna handlade mycket om just den kontrasten. Serielunken i division tre har tärt på oss mentalt. Transportsträckan har känts milalång och vi är många som haft svårt att uppbära den energi som krävs för maximala insatser. Inför serieavgörandet i februari, serieledande Vaxholm möter tvåan, trean och fyran i serien i raka och förmodligen serieavgörande matcher, ville vi vässa formen och beställde tufft motstånd. Det blev till slut klara serieledarna i division 2 norra som tog sig an den uppgiften.

Och det var rejäl temposkillnad mot lördagen. Första perioden blev en kamp mot anpassningen i tempo. Det tog tid att hitta rätt i positionerna, att väga av löpningarna såväl i anfall som försvar och att tima närkamperna optimalt. Vallentuna var en klass bättre och hade 29-16 i avslut med 14-3 i skott. Men en strålande period av Markus Södergren i målet och skarpa avslut av Marcus Mildenberger och Richard Bäckström gjorde att vi höll 2-2 i målprotokollet. Skillnaden i effektivitet till vår fördel handlade förstås mycket om sättet perioden avverkades med ett spelförande Vallentuna och ett tillbakapressat Vaxholm.

Vaxholm startade matchen och gick hela första perioden på tre femmor, så det fanns möjligheter att växla upp i tempo. Med lite färre spelare, men ändå tre linor, samt med anpassat tempo blev så matchbilden i andra perioden en helt annan. Det tog fem minuter innan Vallentuna ens fått sitt första skott på mål och med 17-6 i avslut till Vaxholm var det nu ombytta roller. Utmanaren som pressade och hemmalaget som fick försvara sig. Ändå bara 0-0 i perioden, men nu ett rättvisande resultat.

I tredje perioden fortsätter Vaxholm att trumma på med tre linor och de första femton minuterna av den perioden är utan tvekan det bästa Vaxhol presterat i år, förmodligen på länge. Precis allt var rätt. Försvarsspelt var föredömligt intensivt. Det togs närkamp på närkamp och om varje boll var det strid. Dubbleringarna var exemplariska och ofta var det Vaxholmsspelare mellan avslutande Vallentunaspelare och egen målvakt. Vaxholm överrumplades av en frislagsvariant och ett vallentunaanfall i vårt PP annars var det klasskillnad till Vaxholms fördel. Överrumplingarna får tillskrivas ovanan och bristen på slikt i division tre. Man kan faktiskt anfalla i BP, det har vi nog inte råkat ut för alls den här säsongen.

Utklassning alltså. Och vi pratar om ett motstånd på väg mot division 1. Det tog nio minuter innan Vallentuna fick sitt första skott på mål och fjorton minuter innan det andra. De minuterna var magiska!

På slutet jämnades spelet ut, mycket pga att Vaxholm gick i fällan att låta sig ryckas med och börja ta sololöpningar. Ofta framgångsrika visserligen, men det oordnade spelet på slutet gjorde att Vallentuna fick komma in i matchen igeb, reducerade till 3-4 och jämnade ut kampen. Men det var aldrig nära. Därtill var Vaxholms försvar alldeles för bra den här kvällen. Tre insläppta på bortaplan mot serieledarna i div 2 norra, Sveriges bästa division 2-serie, det är ett styrkebesked. Och nu har Vaxholm besegrat ettan, trean och fyran i serien, samt i DM spelat jämnt med tvåan. Det är visserligen lätt att tycka att Vaxholm är i fel division. Men det är självförvållat. Nu ska vi "bara" ställa allt till rätta genom att hålla kvar måndagens tempo i benen.

Lördagsmatchen?! 10-0 hemma mot Westermalm. En gäääspning...