Vaxholm rycker inför juluppehållet

Den är inte direkt förkrossande, serieledningen, men den är stabil - lika stabil som lagets prestation just nu på i stort sett varje seriematch. Just stabiliteten firade triumf efter triumf i toppmötet borta mot Sollentuna i fräscha Silverdalshallen. Segersiffrorna skrevs till betryggande 10-4 (2-1, 2-1, 6-2) men det var en match med många ansikten. Den första perioden var kanske en av de bästa perioder Vaxholm presterat i år. Sollentuna är ett bra lag ska man komma ihåg. Laget plockar många poäng mot våra toppkonkurrenter och har ett par klasspelare tillsammans med ett genomtänkt, om än något lättläst, spel. Möjligen är det bredden som inte räcker till för tätposition i serien, men mot Vaxholm hade det inte hjälpt ens med tre linor av samma klass som den bästa. Ingen lina i serien är nämligen ens i närheten av Vaxholms ytterst välbalanserade "förstalina" och när Marcus Mildenberger fortsätter att vara på sådant strålande målhumör måste det kännas uppgivet för motståndarlagen.

Vaxholm vinner avsluten i första med 20-8, täcker hälften av motståndaravsluten och har 2-1 i mål, enda insläppta efter att Mattias Gärdström olyckligt halkat i en närkamp. Superstabilt försvar och varierat och effektivt anfallsspel bär sedan vidare till 4-1 efter halva matchen. Som Erik Rydberg uttryckte det är det en mental styrka just nu, buren av höstens framgångar, som gör att inget verkar kunna rubba laget oavsett händelser. Insläppta mål skakas av och fokus är på att spela, inte på oväsentligheter som domslut och tröjfärger. Man känner också en påtaglig glädje i spelet och det är breda leenden både på match och träning. Det är på samma gång förstås både lätt och roligt att vara serieledare.

Men det var som sagt en match med många ansikten. När 4-1 satt bakom en inte alltför framgångsrik Sollentunamålvakt ställde hemmalaget om och inledde en hård press. Respektlöst beteende mot serieledarna, men effektivt. Det förändrade först drastiskt spelbilden och hämmade rejält Vaxholms anfallsspel. Sollentuna själva öste på med avslut och vann därför avsluten i andra med 8-16, men en gigant mellan stolparna hos bortalaget, "Rhodos" tog 15 av 16 skott i spel fem mot fem, och successiv omställning till kontringsinnebandy gjorde att det aldrig var någon fara på taket.

I den tredje perioden upphörde med ens den tills dess rätt så snälla tillställningen. Inte helt oväntat var det Vaxholms Martin Sahlgren, inhoppande, som satte ribban efter blott 20 sekunders spel genom att trycka en Sollentunaspelare huvudstupa in i sargen. Det satte sedan igång en kedja av diskussioner och utvisningar och till och med var sin straff för lagen. Men även det spelet visade Vaxholm att man behärskade och därtill bättre än Sollentuna. Marcus Mildenberger satte sitt femtielfte mål för dagen när han retfullt enkelt placerade in sin straff och i PP dominerade Vaxholm med tre mål. Bara spelet fyra mot fyra som gick till Sollentuna.

Två nyckelinsatser i tredje kan dock tolkas som matchavgörande. Mitt i en tung Sollentunapress i början av tredje gör Rille en tjurrusning, sliter och fälls till slut med frislag som följd. Sådana initiativ är guld värda och när sedan kedjekompisarna utan onödigt dröjsmål stänkte in själva frislaget som innebar 5-2 var matchen punkterad. Den andra insatsen var Rhodos grymma parad efter tio minuter. Sådana räddningar knäcke lätt kamplusten hos motståndarna.

Serieledningen består. Nu väntar uppehåll och välförtjänt "vila". Vem kan stoppa Vaxholm? Ingen i den här divisionen.