Seger i premiären

Inför 160 artigt applåderande hemmafans tog Vaxholms A-lag sin första seger på det tänkta återtåget mot division 2. Det var klasskillnad mellan lagen, 49-22 i avslut och 18-5 i skott på mål talar sitt tydliga språk, ändå fanns där ett ögonblicks nerv i matchen i början av tredje perioden.

Hemmalaget startade friskt och energiskt. Tendenser till att vilja för mycket syntes både i passningsspel och i avslut men försäsongens kanske mest tongivande spelare, Richard Bäckström, lät ändå inte Sollentuna få hoppas så mycket längre än en kvart. Två mål på tre byten och matchen kändes redan där och då punkterad.

Som vanligt när matcher tidigt känns avgjorda och när premiärnerver lägger sig infinner sig efter en periodpaus ett lugn. Det lugnet bidrog till matchens relativa temposänkning och en matchbild där Vaxholm höll mycket boll, placerade sig allt som oftast i anfallszon och lät Sollentuna få nöja sig med en och annan kontring. Men det relativa lugnet bidrog också till hemmalagets allt mindre marginaler och utrymme för Sollentunaspelarna att spela på gränsen i närkamperna och på så sätt försöka rubba hemmalaget mentalt. Det höll så när på att lyckas. När fokus flyttades till domarinsatserna och det snart nog blev dags för box play reducerade Sollentuna. Inhoppande Daniel Edvardsson visade emellertid omgående vart skåpet skulle stå och så var det på nytt tvåmålsledning.

Tredje perioden blev än mer förande från Vaxholms sida och Sollentuna fick helt och hållet rikta in sig på att kontra. När hemmalaget under andra perioden tappat i tempo blev också avståndet till motståndarna i de få stunder av försvarsspel som krävdes allt för långt. Det är som bekant lättare att växla ner i tempo än att växla upp. Coachande Johan Svahn och Andreas Haaparanta gick ändå runt på många spelare och försökte gjuta ny energi i laget som spelade som om allt redan var avgjort. När Sollentuna reducerade till 2-3 efter 5.00 av sista infann sig ett ögonblicks nerv i matchen.

Då växlade Vaxholm in lagets stjärna Jesper Göransson som från att ha navelskådat under två perioder fick i uppdrag att gå in och avgöra. På tre byten hade han så åstadkommit fem avslut, ett mål och därtill avgörande insatser för ytterligare ett mål. Matchen var definitivt avgjord i och med hans enastående förmåga att alltid leverera.

På pluskontot också Marcus Södergren som bl a hann med att rädda ett friläge trots en svår match med bara fem skott på sig. Och så den uttalade bredden! Magnus Gärdström och Daniel Edvardsson gjorde lysande inhopp. Daniel i kombination med Rille såg starkt ut och Mange G satte liv och energi i slutperioden vilket bidrog till att köra slut på Sollentunas tunna matchtrupp och därmed ge utrymme åt hemmalaget att defilera i mål på slutet.

6-2 efter (2-0, 1-1, 3-1) är och ska vara stabilt. Men ändå ger matchen uttryck för de utmaningar lag med ambitioner på serieseger har. Förmågan att själva hålla tempot uppe när allt verkar klart! Och förmågan att kunna växla upp i tempo när motståndarna trots allt inte hängs av i målprotokollet om än hängs av spelmässigt. Vaxholm hade delvis den förmågan. Men sedan har vi också Jesper Göransson. Det sistnämnda är vi ensamma om!