Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Vaxholms IBF Herr A
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Vaxholms IBF Herr A.
Herr A
Följ oss för uppdateringar
Junioren Anton Molund fortsätter att vara rubrikernas man. I söndagskvällens drabbning mot Högalid (div 2) skakade han fram fyra riktigt heta målchanser av vilka han förvaltade två. De två svåraste! Med sina åtta avslut var han näst bäst i laget den här kvällen, endast straffad av Marcus Mildenberger med nio avslut, även han tvåmålsskytt.
Annars var det en tämligen tråkig och energifattig tillställning med två lag vars extrema styrspel tog död på varandras förutsättningar att spela ett händelserikt anfallsspel. Båda lagen hamnade ofta i hörnen och där utsatta för dubbleringar påföljande bolltapp och så snabb backchecking hem till ny styruppställning. Högalid försökt visserligen med fullplanspress vid ett tillfälle i sista, men det straffade sig omedelbart med Vaxholmsmål.
Högalid visade annars att de hunnit längre i 2-2-1-skolan och vi gick alldeles för ofta i fällan. Även när vi kom långt med uppspelen ner i motståndarhörnor var Högalidspelarna föredömligt på plats och tryckte bort våra ensamma forwards när vi samtidigt ofta var både alldeles för långa och för breda i en bitvis statisk uppställning.
Särskilt första femton minuterna av andra perioden gick vårt spel i stå och vi verkade stundtals inte komma någon vart i anfallet. Samtidigt var vi ett par meter från Ludvig Henriksson och övriga Högalidspelare i egen zon och lät dem avsluta för lätt. 7-17 i avslut efter femton av andra talade sitt tydliga språk och vi fick agera. Anton Tegelstam och Alex Ekman gjorde då två energirika inhopp, där Anton T skapade mycket i anfallszon, fick också kröna med ett mål i tredje, och Alex bidrog som vanligt till skickligt närkampsspel i försvarszon. När samtidigt Erik Ryberg började ta egna initiativ släppte vårt krampaktiga spel och plötsligt var matchen som ny till vår fördel. Erik landade på imponerande 18 lyckade försvarsinsatser under kvällen, tätt följd av Magnus Haaparantas 17. Två verkligt starka insatser. Sista fem av andra perioden fick vi 6-3 i avslut och var starkt tillbaka i matchen.
Sista perioden var vår bästa. Där lät vi Högalid styra mer av spelet för att istället kontra. Något som vi varit bra på hela försäsongen och där vi är så kvicka och effektiva att varje lag som tappar boll på halva bör se upp.
Staten då? Jo, vi landade på 26% täck, som var ett litet steg i rätt riktning. Självklart var "Joe" än en gång lagbäst på fyra täck. Högalid var sämre med sina 19%. Det var första gången i år vi vann den matchen i matchen. Låt oss hoppas på ett trendbrott där. Annars vinner Högalid närkamperna med 50-41 och avsluten med 54-42. De kändes lite hetare, lite mer viljestarka, lite piggare i en match som var lite för vänskaplig för att det skulle tända till.
Jo, förresten. Salles femton sista sekunder. Första femtioniominuterna och fyrtiofemsekunderna vinner han två närkamper. Sista femton sekunderna vinner han tre. Tänk om alla kunde visa den energin från start och hålla hela matchen. Då hade vi krossat Högalid. Och allt annat tänkbart motstånd med för den delen. Det känns ändå skönt att det är upp till oss. Och vi tar steg framåt hela tiden. Nu fick vi smaka på vår egen medicin. Nyttigt! Och så länge det blir seger till slut, 5-4 efter (2-3, 0-0, 3-1), fortsätter vi gärna lära oss.
Inga kommande aktiviteter
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera