Ännu ett steg framåt

Styrspelet nådde sin hittills högsta höjd i onsdagskvällens drabbning mot erkänt skickliga division-två-laget Bele-Barkarby. Låt vara att motståndarna avvaktade väl mycket i första perioden och lät Vaxholm vinna avsluten med 15-10 och ta ledningen. Sedan skruvade Bele upp tempot - men det påverkade inte nämnvärt kvalitén i försvarsspelet som nu kunde hålla så pass kvalificerat motstånd stånget. Även om varje dubblering inte limmade mottagarna så fanns spelarna där och störde Beles anfallssspel så att man till slut tvingades leta svåra krossbollar in i och genom slottet. Där sitter lösningen för de lag som vill utmana vårt tuffa närkampsspel i egen zon och den lösningen är allt annat än angenäm när vi väl fått ordning på grejerna även centralt. För där fanns luckor till och från, men vi har samtidigt inte mött något lag som lyckats, eller ens behövt, ta spelet ytterligare en nivå.

Vårt fokus på dubbleringar har också inneburit bättre försvar i hela egna zonen och nu också små tecken till tätare spel även i anfallszon. På sikt är det här förmodligen den största nytta laget har av styrspelet - ökad förmåga att styra, störa och trycka över hela planen.

Vinst med 3-2 efter 1-0, 1-2, 1-0 i en jämn och tät fight där vi visar att vi nu håller division 2 klass. Men det ska bli ännu bättre.

Matchtruppen var femton spelare stor och fjorton av dessa gick in i duschen med speltid. Bara lätt skadade Magnus Gärdström som av försiktighetsskäl valde att inte spela. Just bredden känns nu som en viktig anledning till det här lagets allt mer växande styrka. I seket satt dessutom de två kanske starkaste spelarna - åtminstone rent statistiskt - Jesper Göransson och Mattias Gärdström. Det var också ett styrkebesked.

Det finns ändå anledning att berömma ett par spelare. Johannes Tahbaz gjorde utan tvivel sin bästa match i Vaxholmströjan. När det nu närmar sig seriepremiär och vi markerat från ledningens sida vad vi kräver av spelarna valde "Joe" att skruva upp tempot rejält och visade vilken nytta han kommer göra i föreningen. Även Richard Bäckström imponerar. Nu orkade han trampa på för fullt i tre perioder och han går från klarhet till klarhet med sitt tuffa försvarsspel och förmåga att lyfta anfallet. Mest glädjande var annars sextonårige - han fyller sjutton i december - Anton Molund. En av dessa U-lagsspelare som knackar på dörren. Och som han knackar! Hans första period var helt enkelt lysande och att han får kröna sitt spel med ett kontringsmål i närheten av krysset gör knappast saken sämre. Med lite mer rutin och kyla - det kommer - har vi en blivande startman av hög kapacitet i varande.

En lätt nöjd sportchef som packade ihop stolar i onsdags. Och han är kräsen.