VBK-spelarna imponerade i P19-EM

Finalen mellan bandyvärldens största talanger blev så rafflande och jämn förhandstipsen spådde.
Kanske lite för nervöst för många släktingars nerver. För sällan har det varit en så spridd publik från olika delar av Sverige på Sapa Arena. Det var inte bara föräldrar och syskon som var nagelbitare. Det var även många mor- och farföräldrar på plats. Cirka 700.
Det syntes inte minst på pratklungorna efter slutsignalen runt arenan, alltid med en lycklig spelare i centrum.

När Joel Engström vid ställningen 0-0 bommade, på en straff, som liggande ryss orsakat på ett skott från Bringe, såg vi inte morfar ,före detta landslagsmannen Ralph Erikssons reaktion. Men han och frugan hade haft anledning att kvällen innan glädja sig över barnbarnets tre mål i semivinsten mot Finland.

1-0 fixade "vår nr 17", Filip Bringe på ett rappt vänsterskott i nättaket!
1-1 orsakades av att en av Sveriges bättre spelare under hela turneringen, Villas bollskicklige halv Christian Älvegran fick ett felskär på mitten och snabba ryssar fick ett omställningsläge.
Älvegran är mogen för större uppgifter, och lär inom kort vara stationerad i elitserien!
2-1 kunde vi notera efter en halvtimmes spel, handstoppning på hörna, var en lätt uppgift för de utmärkta rättskipande Finländska domarna att se, elegant fixade Bringe målet på straffen.
Sverige hade då spelat mycket bra och klokt med hemmaspelaren Martin Landström som dirigent. Tempoväxlade, kroppsfintade, tunnlade, passade, hemjobbade i en härlig mix.
Egentligen saknades bara skottlyckan.

Sveriges ende spelare som spelar hela tiden i ett seniorlag, Robin Öhrlund, Örebro är en mycket beslutsam, kraftfull spelare trots sin litenhet, hade i denna match lite svårt att fatta rätt beslut.
Men han skulle leverera även i denna match. Och ack så viktigt.
Innan dess hade Sverige fått en straff på sig i baken och bommat en, missat målchanser så vid normal utdelning av rutinerade Olle Berglund (pappa Kjell en gång duktig back i Boltic och landslaget) och Filip Bringe hade matchen varit avgjord.
Öhrlund visade beslutsamhet genom att skjuta utifrån och då var det ledning igen för hemmalaget Sverige. Men när det var en kvart kvar att spela kom ännu en kvittering av Ryssland.
Därmed fick ryssarna större tillit och kraft i sitt spel och anfallen blev snabbare och farligare.
Det var då som liberon Sebastian Ytterell stående på kortlinjen manade till lugn och kraftsamling genom kraftiga armrörelser och verbala kommandogivningar.

Ledarduon Rohlén/In-Fa-Lin bytte spelare och alla som kom in smälte väl in i det höga tempot. Alexander Heinhagen, hade kanske den svåraste uppgiften att komma direkt från bänken och ersätta utvisade spelare, vi minns hur han i slutet av matchen nere på egen kortlinje klokt och kallt höll undan motståndaren.
Farligast var det i det svenska försvaret när det blev halvbrytningar och ryssarna kunde hålla kvar anfallet och de blågula blev nertryckta och stillastående.

Men så kom upplösningen.
Segerskytt blev stockholmaren Stig Fischer, till vardags i Edsbyn.
På slutet lyfte de storväxta ryska spelarna passningar på området mellan straffpunkt och mållinje.
Det var en lättnad när den storväxte och duktige målvakten Anton Sandsjö i 90:e minuten via en utrustning och hopp över tre blågula försvarare fångade bollen. Näst intill krossade blev de kortväxta backarna Sjölund och Ytterell. Men det var nog lätt för dem att komma över, en dag som denna. Dessa två backterier var både boll- och tacklingsduktiga denna eftermiddag.
Tror ni att det svenska laget hamnade i en hög på isen efter slutsignalen och att ryssarna låg utslagna som elva lösa delar?
Rätt, så var det och den röda mattan rullades ut, Svenska Bandyförbundets ordförande Stig Bertilsson och Vetlandas kommunalråd Jan Johansson tackade, hyllade och hurrade.
Skytten Filip Bringe uppmärksammades som denna cups främste målgörare. Vilken bollträff!
Sveriges lagkapten Olle Berglund (SAIK) fick pris som turneringens mest betydelsefulle spelaren för sitt lag.
Rysslands nummer 4 Nikita Ivanov, Dynamo,Moskva ansågs vara bäste anfallare.
Finlands nummer 5 Kasperi Hirvonen, Botnia var bäste försvarare och Vetlandas Martin Landström blev mittfältskung och matchens bäste.

Matchvinnaren Stig Fischer hade en hel hop av släkt och vänner omkring sig.
Mormor Ing-Marie hade åkt ända från Lindesberg för att hylla sin matchhjälte och berättade gärna om hur det var när Stig och brodern fick sina första bandyklubbor av den bekanta backen från VSK, Mikael "Larre" Larsson. Även landslagsmeriterad. Så kan det gå om rätt spelare får de stympade klubbresterna...
Själv stod Stig Fischer och bara myste kring de sina.
Vilka ögonblick och det fanns som sagt många av dem runt Sapa Arena denna eftermiddag efter att triumfen var ett faktum och spänningen hade släppt.

- Vi vann på att vi var ett jämnare lag, tyckte planens lille jätte Martin Landström hellugnt när Smålandsledarna bröderna Thorhall från Jönköping var framme o grattade Martin vid sargkanten var det nästan så att de ledare han haft en gång fick större uppskattning av segerorganisatören än vice versa. En lugn och samlad speldirigent höll i taktpinnen även när slutsignalen hade gått -Nr 9, (Martin Landstöm) var jätteroligt att se, påhittig, variationsrik, tempoväxlare och kroppsfintare, sa Johan Esplund.
- Bandyn blir alltid rolig med dylika lirare, fortsätter han som sammanfattning.
När jag frågar honom om det inte är en seniorspelare i A- landslaget han beskriver (han själv) får jag ett litet klurigt leende som svar. När han sa "den killen skall vi snart värva" fick han ett Mona- Lisaleende i retur.

Tack för uppvisningen, minnesrik.
Flera kommer att säga i lång tid framöver " jag minns när de bästa juniorerna spelade här och det höll på ..."

JOHAN SVEDBOM