Marcus Norman: Äntligen VM!

I skrivande stund befinner jag mig på det 34:e Bandy-VM:et i historien. Det tolfte på rysk mark. Fyra gånger av dessa har Sverige stått som segrare. Den första vinsten var som ni alla vet 1981 i Chabarovsk då legendarer som Micke Arvidsson, ”Pinnen” Ramström och Ola Johansson var med. Som kuriosa hade Filipstad ett bidrag den gången också eftersom Mats ”dunder-Mats” Carlsson var med.

Det finns en hel del åsikter om att bandy-VM borde spelas vartannat, eller kanske vart fjärde år. Jag förstår precis vartenda ett av argumenten men vill samtidigt passa på att ösa på lite i den andra vågskålen också.

Det är inte vid så många tillfällen varje år som bandyn slår igenom rejält i media, och det gör den från mitten av VM-veckan och dagarna fram till finalen. Sverige har dessutom haft förmånen att spela final vid majoriteten av alla mästerskap vilket ökar på medieexponeringen och intresset. En VM-final är just en VM-final i svenska folkets ögon, lika mycket som ett hemsopat guld i curling är något vi gläds åt, svältfödda på framgång, under valfri OS-yra. Inga andra jämförelser sporterna emellan tack, men utan VM så syns vi mindre i media.

VM är en stor intäktskälla för FIB (Internationella Bandyförbundet) vilket gör att vi kan spela subventionerade eller helt fria mästerskap för flickor 17 år och damer samt pojkar 15, 17, 19 samt U23. Utan VM för herrar, inga VM för ungdomar. Landslagen är en stor motivationsfaktor för alla ungdomar som spelar bandy i Sverige och en otroligt viktig pusselbit när vi pratar bredare frågor som att behålla fler, längre. Lika mycket som jag ältar om ”ingen bredd, ingen topp” så ska jag i ärlighetens namn också säga att det blir trögt att få till någon bredd, utan någon topp. Sporten behöver sina stjärnor och ungdomarna sina förebilder. Elitserien är ett viktigt draglok där landslaget fortsätter att vara något som motiverar genom hela karriären. Det har synts i ögonen på vissa killar här i Irkutsk, trots att några av dem redan har vunnit allt, upplevt allt och dessutom tjänat skapligt med stålar på sporten.

Det spelas ett B-VM här i Irkutsk också. Även det möjliggörs med hjälp av intäkter från herr-VM. I år deltar nio nationer. Att få fler länder att delta i VM och etablera seriespel är ett oerhört viktigt steg mot FIB:s vision om att någon gång i framtiden bli OS-sport. Även här betyder VM mycket för motivationen att kämpa på, uteslutande helt ideellt, för både spelare och ledare i dessa B-nationer. Det kan tyckas avlägset att bandy blir OS-sport. Men den olympiska rörelsen söker ytterligare en lagsport på vintern och om vi når dit, om kanske 20-30 år, så kommer det att vara ett globalt genombrott för bandyn med enorm hävstång avseende allt. Precis allt.

I takt med att det byggs fler hallar kommer vi att driva frågan att spela VM efter säsong, eftersom det kommer lite olägligt nu när vintern äntligen är här och elitserien är som hetast. Att göra det redan idag skulle innebära att endast Sverige och Ryssland har möjlighet att arrangera.

För bara några timmar sen kom dock ett besked på FIB:s kongress att man är väldigt nära en lösning för att testa VM för A-gruppen efter säsong redan 2015. Då i månadsskiftet mars och april i Chabarovsk. Jag tycker kunna lukta mig till att det redan var klart och jag är nyfiken på vad länder som Finland och Norge, som då får tre-fyra veckor mellan sin seriefinal och VM-starten, har att säga om det. Lägg därtill att det är veckor då de dessutom saknar is att träna på.

Innan VM permanentas efter säsong kan det ju å andra sidan vara så att vi i Sverige hinner före och spelar hela elitserien i hall från september till mars. Då kanske ett VM-uppehåll i januari kommer mer lägligt?

VM för herrar är alltså något som bär upp sporten ekonomiskt och medialt, samtidigt som det ger möjlighet till utveckling och motivation för tusentals spelare och ledare i Sverige och resten av bandyvärlden. Landslagen med nationsflaggan på bröstet är något många trånar efter att få vara en del av. Jag tycker det är argument nog.

Hoppas att ni är med oss i TV-sofforna imorgon mot Ryssarna och framåt helgen när det spelas kvartsfinaler och förhoppningsvis slåss vi om de ädla medaljerna på söndag på Stadio Trud i Irkutsk inför 20 000 underbara Ryssar!

VM-funderingar från Marcus