Del 2: Låt oss aldrig glömma bandyns hjältar på Söderstadion

Ingen premiärsuccé
Premiären 1967 mellan Örebro och Karlstads-Göta blev ingen succé. Ett överlägset Örebro vann med 3-1. Det mest minnesvärda från den finalen var att Örebros Olle Sääw vann sitt femte SM-guld. Och att statsministern och värmlänningen Tage Erlander var prisutdelare. Bara 10 952 åskådare tittade på. En sån liten publiksiffra hade inte Stadion visat upp sen 1941! (Slottsbron-Sandviken, 2-1, 10 543).
1969 inleddes ”epoken Katrineholm”. År 1969-74 spelade sörmlänningarna fyra finaler och vann tre. 5-1 mot Broberg (1969) samt 6-2 (1970) och 2-0 (1972), båda gångerna mot Ljusdal. 1974 blev det torsk mot Falun, 0-3. Tommy Axelsson i målet, Hans Carpman, Kjell Österberg, Håkan Ohlsson och Henry Fransson var några av KSK:s hjältar.

Epoken Boltic var unik
1979 inleddes en finalepok som vi inte sett maken till sen Uppsala-Kamraterna med bandydoktorn Sune Almkvist i spetsen härjade på isarna på tidigt 1900-tal. Då spelade Karlstad-laget Boltic sin första av tio finaler på Söderstadion. Det blev vinst sju år i rad 1979-85 samt 1988. Med Boltic inleddes en ny epok med året-runt-träning i svensk bandy, signerad bandyprofessorn Curt Einarsson.
Bandygeniet och publikgunstlingen Bernt ”Bempa” Ericsson, tidigare två SM med Falun (1971 och 74), såg till att Boltic i premiärfinalen 1979 vände ett 1-3-underläge mot Broberg till vinst med 7-4. Sen blev det ytterligare sex raka SM-guld för Boltic. Nu dock utan ”Bempa” i laget. Men med spelare som Anders Bridholm i målet, försvarsresen Björn Tömmernes, skarpskyttarna Bengt och Mats Carlsson, trollgubbarna Pelle Togner och Ola Johansson samt snabbskrinnaren Bengt ”Pinnen” Ramström tycktes Boltic oslagbart.
1983 tittade hela 18 110 åskådare på när Boltic spöade Villa med 5-0 efter förlängning. Den siffran kom att bli publikrekord för idrott på Söderstadion, enbart överträffad av någon popgala.

Vetlanda bröt Boltics svit
1986 bröts Boltics svit. Nu matchades Vetlanda BK av Curt Einarsson och han hade tagit med sig sina träningsmetoder från Värmland till Småland. Vetlanda spöade Boltic med 2-1. Patrik ”Putte” Johansson var finalbäst, bl a ett mål, och valdes till ”Årets Man”.
1987 blev Sverige världsmästare på Söderstadion efter finalvinst mot Finland med 7-2. 1971 och 1979 förlorade Sverige den avgörande gruppspelsmatchen i VM mot Sovjet, 1-2 respektive 2-4.
Innan butiken på Söderstadion stängdes hann Vetlanda spela ytterligare två finaler. Men det blev förlust båda gångerna, 2-5 mot Boltic 1988 och 3-7 mot Västerås 1989. Sen var finalepoken på Söderstadion över. Arenan på den södra sidan hade då gjort sitt. Finalen år 1988 spelades på skandalöst dålig is, något bättre 1989. Men helt klart var att kombinationen bandy-fotboll inte längre var möjlig. Fotbollsäsongen blev allt längre. Och från vårsäsongen 1990 var Söderstadion enbart en fotbollsarena.

Många bandyhjältar
Fotbollen hade sina hjältar på Söderstadion. Bandyn bjöd också på många härliga profiler. Här är ett axplock: Leffe Fredblad, legendarisk center och målspottare i Hammarby och i landslaget, den främste målskytten i Söderstadions historia, hans vapendragare Benny Söderling, trollgubbarna Kjelle Jakobsson, Hammarby, Bernt ”Bempa” Ericsson, Falun och Boltic, ”Uffe Tuff” Fredin och Carl-Erik Askelöf i Sirius, Micke Arvidsson, Villa och Motala (SM-guld 1987), ”Pinnen” Ramström, Boltic, ”Putte” Johansson, Velanda, Göran ”Dallas” Sedvall, Broberg (SM 1976 och 77), Stefan Karlsson, Boltic, Vetlanda, bröderna Ola (Edsbyn, Boltic, Västerås), och Hasse Johansson (Edsbyn, Västerås), Torbjörn Ek och Stefan Johansson (5 finalmål 1975), Ljusdal ,”Putte” Ramberg, Hammarby – han var lika bra i bandy som i fotboll – samt ryssarna Nikolaj Durakov (VM 1971) och Sergej Lomanov (VM-guld 1979).
Söderstadion må vila i frid. Men låt oss aldrig glömma dess hjältar!

Söderstadions begravning.

Av Claes-G Bengtsson