Del 1: Låt oss aldrig glömma bandyns hjältar på Söderstadion

Söderstadion, den klassiska idrottsarenan söder om Skanstull i Stockholm, har gjort sitt. Matchen Hammarby–Ängelholm (1-1) i superettan i midsommartid blev slutpunkten. Nu har en ny era tagit över med spel på Tele2 Arena, ett stenkast från gamla Söderstadion. På en nya arenan är både Djurgården i allsvenskan och Hammarby hyresgäster.
Självklart flödar nostalgin en sommar som denna. Minnena från Söderstadion är många. Det var här Hammarby säkrade SM-guldet 2001 efter 3-2 mot Örgryte i näst sista matchen. Det var här Öster kördes över med 6-0 1976 och det var här det blev förlust i den avgörande SM-finalen mot IFK Göteborg 1982, 1-3 (sammanlagt 3-4).
Många folkkära lirare har passerat revy på ”söders Maracana”. Här är några av de främsta: Ronnie Hellström och Lasse Eriksson i målet, bröderna Kenta och Billy Ohlsson, Tom Turesson, ”Skjut Klasse, skjut” Johansson, Sten-Ove ”Putte” Ramberg, Mats Werner, Uffe Eriksson och Kennedy Bakircioglü.

38 SM- och 3 VM-finaler på Söderstadion
Nu har vi snackat fotboll. Men låt oss för all del inte glömma bandyn en dag som denna. För även om det är sommar och solen (förhoppningsvis) skiner minns vi också Söderstadion som bandys finalarena för herrar åren 1967-1989 samt för damer 1974-75 och 1977-89. Sammanlagt spelades det 23 herr-, 15 dam- samt tre VM-finaler ”söder som söder”. Dessutom var Söderstadion Hammarbys hem i bandy under 21 vintrar, med start 1965 (mjukstart) och avslutning 1985. Vi bjuder här på lite bandynostalgi, som lätt kan förtäras mellan kräftorna, ölen och några kalla snapsar i augustimånens sken.

Bandyn var först
Urpremiären på Söderstadion ägde rum söndagen den 5 december 1965. Det som så småningom skulle bli en kultarena var då fortfarande en byggarbetsplats, men isrören var på plats och hade provkörts. Och då inga andra isar fanns att tillgå i Stockholm inför Hammarbys allsvenska bandypremiär mot Karlstads-Göta förlades matchen till den nya, provisoriska arenan, trots att det saknades läktare. Polisen gav tillstånd till max 2 000 åskådare.
Matchdagen var det regn och sex plusgrader i Stockholm. 1 149 åskådare var på plats. De fick se Gunnar Björk, snabb ytter i Karlstads-Göta, göra tidernas första mål på Söderstadion. Gunnar sköt även 2-0, innan Hammarby, läs ”cirkus Kjelle Jakobsson” kom igång. Kjelle reducerade och kvitterade och sen spelade han fram Leffe Fredblad som sköt segermålet 3-2.
Den 25 februari 1979 spelade Hammarby sin sista allsvenska match på arenan. Då blev det förlust mot Edsbyn, 3-6. 113 sörjande såg på. Roger Pohjanen 2 och Ingemar Aava gjorde ”Bajens” mål. I Edsbyn gjorde en 16-årig Hasse Johansson allsvensk debut. Efter vintersäsongen 1990 monterades konstisbanan på Söderstadion ner. Då var Hammarby redan hyresgäst på Zinken (sen 1986).

Premiärförlust för Vetlanda
Den 26 november 1967 premiärspelade Vetlanda på Söderstadion. 1 124 åskådare såg då Hammarby vinna med 4-1 i matchen som ingick i division 1 södra (då högsta serien). Leffe Fredblad var två-målskytt mot ett tufft spelande småländskt lag - enligt gulnande tidningssidor.
Sammanlagt spelade Hammarby 87 allsvenska- och slutspelsmatcher på Söderstadion. Den högsta publiksiffran uppnåddes mot Örebro SK i SM-slutspelet den 29 februari 1968 (1-0, målskytt Svenne Blom). Då tittade 4 102 åskådare på.
Men seriebandy i all ära. Det är främst som finalarena vi minns Söderstadion. När Stadion gjort sitt efter 50 finaler (1913-65) fick Söderstadion ta över 1967.
(1966 spelades finalen i Uppsala, då Söderstadion ännu inte var färdigbyggd).
Söderstadion kommer alltid att förknippas med lysande bandy, artisteri, snabbhet, styrka. Det var här bandysporten uppnådde en ny dimension, som vi aldrig sett maken till tidigare. Men den charm och de historiska vingslag som Stadion bjöd på kunde aldrig ersättas. Söderstadion, högt upp vid Gullmarsplan, var ett bålshål. Inte minst därför att hörnen inte var inbyggda. Nordanvindar och snöstormar hade fri entré. Dessutom kunde Söderstadion aldrig matcha Stadions publiksiffror.

Söderstadions begravning.

Fortsättning följer i del 2.

Av Claes-G Bengtsson