Larm förstörde derbyt. Matchen avbröts.

Det var många på plats i Pär Lagerkvist för att se derbyt mellan Öjaby och Hovshaga. 8 av dagens 16 spelare i matchuppställningen kommer just från Hovshaga, så en extra krydda för många av grabbarna att möta gamla skol och dagiskompisar. Bortasupportrarna hade till och med hängt upp halsdukar i hallen och förväntningarna var stora i båda läger. Dagen till ära hade Hovshaga plockat med sin bästa spelare #6 Adam Axelsson, som oftast spelar i juniorallsvenskan för Haif. En liten, men extremt spelskicklig kille som alltid är målfarlig. Många har nog sett hans straff i Gothia 2018, som blev en viral succé i innebandyvärlden. Öjaby hade i stort sett samma trupp som senast förutom att Erik J var sjuk och att Bergljung åter var med i truppen. Headcoach Söderling som så sent som dagen innan var med och bortaslog Olofström med 9-8 i en svängig match, hade stuvat om en aning i femmorna. Matchen inleddes väldigt avvaktande och Öjaby kände på motståndet, med många korta snabba byten. Hovshaga visade upp ett rappt och bra passningsspel i hyfsat tempo. Ganska snabbt visade Haif vilken som var dagens taktik, nämligen att backa hem oerhört långt bak och satsa på snabba kontringar. Nästan alla farligheter skapades av ovan nämnde #6 Axelsson. Lindhe fick visa prov på några svettiga räddningar och Öjabys backar Leo och Isak täckte förtjänstfullt flera skott. Härligt att se! Men det var Öjaby som spräckte målnollan genom ett snyggt skott av Ludde från långt avstånd. Målet assisterades av Hoff. Denna femma hade rullat runt bollen länge och såg farliga ut. Till slut fick detta spel utdelning. Även Lukas var mycket nära att näta efter en fin framspelning av Tekarn. Tyvärr drog Hugo på sig en stukning efter en märklig situation. Krya på dig och hoppas du snart är tillbaka! När spelet såg stabilt ut och vi bara väntade på fler mål, så började det tuta och tjuta när klockan stod på 12.40. Det var någon eller några klåpare på läktaren som aktiverat ett larm. När vi insåg att larmet inte gick att stänga av så kontaktades Vöfab och efter lite olika turer så fick vi tag på Växjö kommuns jour, som lovade att skicka någon som kunde få tyst på eländet. Sedan kom en vaktmästare som knappast var kommunens svar på MacGyver. Istället satte han sig ner och funderade och funderade, men det blev inget mer än just funderingar. Fanns personer i hemmapubliken som började planera att klättra upp och dra ur sladdarna till larmet, men även detta stannade som tur är vid just funderingar. Så efter 1,5 timmar i detta oljud bestämdes i samråd med Haifs ledare och domarna att vi skulle avbryta matchen. Tisdagen den 20/11 kl.19.30 så försöker vi igen. Matchen börjar såklart om från början och efter lite fixande och trixande har vi fått tag på domare. Det blir legenderna Edo (den extremt muskulösa domaren från i lördags) och Sean som kommer döma. Några fördelar med att få spela om matchen är ju att vi vet hur bra Axelsson är och kanske kan utnyttja att Hovshaga backar hem så långt. Samtidigt kan Haif snappat upp ett och annat, men det tänker vi inte på. Full fart framåt så har vi tre nya poäng på konton och förhoppningsvis fick ingen tinnitus i lördags... Vid "pennan" Johan Sjöblom Herrsenior B-lag 0kommentarer

Gastkramande seriefinal med lyckligt slut

En bortamatch mot Ingelstad i en tidig seriefinal en fredagskväll i november har på förhand otroligt stora förutsättningar att bli en rolig men jobbig historia. Alla minns ju vilka bataljer vi haft mot Ingelstad tidigare. Alltid griniga och jobbiga matcher både på plan och på läktarplats. En del med lyckligt slut och andra med tunga poängförluster. Grabbarna verkade otroligt taggade och dagen till ära klädde man upp sig i vit skjorta. Vi som föräldrar och supportrar märkte även att det var en extra anspänning i luften när vi rullade in i byn. I hallen hade man för övrigt redan julpynt och ljusstakar tagits fram (!?). Ingelstad har börjat säsongen bra med 2 storsegrar mot Lagan och Rottne samt ett oavgjort resultat mot Vipers. Så alla visste att det skulle bli tufft. Ingelstad är ett lag med en jämn fördelning av 02,03 och 04:or. En välkänd profil i laget är # 10 Rasmus ”Rasse” Åberg som tidigare spelade i Vipers. I Öjaby var alla på plats förutom Bergljung, Lukas och Hamnå som vilade. Headcoach Dennis Söderling hoppade över match med A-laget mot Markaryd för att coacha 03:orna. 3 nykomponerade femmor fick vi se. Lindhe i mål som vanligt. Femmorna: Leo, Nils som backpar med Emil som center, Erik och Melvin som forwards Duhr-Håkansson som backpar med Isak som center, David ock Ludde som forwards Hugo, Teodor som backpar, Theo och Viktor som forwards. Så tre jämna femmor, men bara 2 centrar var planen på förhand. Matchen drog igång i ett högt och intensivt tempo. Dock utan några farliga målchanser för något av lagen. Öjaby lyckades verkligen hålla uppe spelet bra inledningsvis och Ingelstad fick inget gratis. 6.12 in i perioden fick Sebastian Samuelsson på ett mycket snyggt skott som letade sig in nätmaskorna, 1-0 till Ingelstad. Efter ledningsmålet så var det ställningskrig igen. 9.17 åkte David Hoff ut för fördröjande av spel. En hårt dömd utvisning där David viftade en extra gång med klubban så bollen for iväg efter avblåsning. Boxplay-formationen med Duhr, Håkansson, Viktor och Emil gjorde det mycket bra och Ingelstad skapade endast ett fåtal avslut som Lindhe enkelt avvärjde i målet. Var faktiskt vi som var närmast att göra mål istället. Håkansson spelade med ett otroligt bra självförtroende och vek inte ner sig en enda gång. Starkt jobbat! 13.36 så fick vi ytterligare en utvisning emot oss. Det var Ludde som tryckte till Rasmus Åberg som trillade väldigt enkelt. Domaren gick på detta knep och återigen fick vi spela med en spelare mindre på planen. I detta boxplay så lyckades vi äntligen spräcka målnollan och det var lagkapten Leo Widstrand som på långt håll tryckte in bollen assisterad av Filip Duhr. När andra perioden drog igång så kunde Ingelstad Sebastian Samuelsson göra ett powerplay mål och hemmalaget hade tagit över ledningen ytterligare en gång, 2-1 till hemmalaget. Bara några minuter senare var det Öjabys tur att spela PP och Ludde kunde göra ett mycket vackert mål assisterat av David. 2-2. Klockan stod på 1.57 i mittperioden och känslan var att vi höll på ta över matchen. Mycket riktigt så gjorde vi 3-2 efter 4.41. Det var kapten Leo som återigen drog på ett långskott som blev mål. Äntligen hade vi tagit ledningen. Domarna lyckades på något sätt få det till att #77 Theo Tekar´n var målskytt. Men det bjuder vi på och det viktiga var såklart att vi nu var i ledning. Öjaby trummade på för att utöka ledningen, men domarna fortsatte att vara petiga och döma utvisning för Öjaby samtidigt som båda domarna blundade för Ingelstads regelbrott. Filip Håkanssom blev utvisad för obstruktion och det tog bara hemmalaget 2 sekunder att göra mål i PP, på en snygg inövad variant. Så 5.14, så var det återigen oavgjort. Ingelstad fick extra energi av detta mål och tog över spelet mer och mer. 10.07 så tog Ingelstad ledningen för tredje gången och det stod 4-3 på resultattavlan och bara 34 sekunder senare så fick hemmalaget en straff som man utnyttjade kallt och helt plötsligt var det 5-3. Lindhe var bra med på straffen, men Alfred Nilsson överlistade honom till slut. Öjabys headcoach tog timeout för att samla killarna något och efter detta, så stämde spelet bättre igen. I periodpausen så pratade båda lagkaptenerna med domarna Kjell Persson och Leif Johansson. Vet inte vad som sades, men känslan var att båda lagen var trötta på domarnas inkonsekventa domslut. När det var dags för slutakten så kände vi på läktaren att det var uppförsbacke. Ligga under med två mål mot Ingelstad i byn är tufft. Framförallt när inget riktigt hade studsat vår väg. Men detta gäng killar har alltid en fantastisk moral och alla kämpar för alla. Leo hade ett gott snack med sina lagkamrater i paus och även vi på läktaren började skrika lite extra. Redan efter 2.44 så åkte Ingelstad på en dubbelutvisning för obstruktion samt fördröjande av spel. Vi fick spela 5 mot 3 och då ska det ju bli mål. Bollen rullade inte vår väg och Ludde fick en utvisning mot sig, men fortsatt PP. Efter 4.01 kom det förlösande powerplaymålet. Helt klart kvällens snyggaste mål där egentligen alla inblandade borde fått en assist. Sist på bollen var Nils Arvidsson. Grattis till första målet i Öjaby, Nils! Nu väntade det spel 4 mot 4. Något som passade Öjaby som handen i handsken och bara 12 sekunder senare så stänkte Hoff i 5-5 och för tredje gången i matchen var det kvitterat från vår sida. Spelet böljade fram och tillbaka även om känslan var att Öjaby var mer på hugget och vi fick med oss lite fler frislag och 9.05 fick vi chans i ytterligare ett powerplay. Killarna ställde upp bra i powerplay och närmast mål var Nils som satte ett stenhårt skott i innerstolpen. En och annan svordom avlossades på läktaren. Ingelstad klarade av att försvara sig i boxplay och lyckades även spela mellan 15-20 sekunder med 6 utespelare på plan utan att domarna märkte det. 11.59 tog hemmalaget timeout för att samla sig och försöka vinna matchen. Istället så vann Öjaby bollen och återigen med ett snyggt passningsspel som ledde fram till att Erik ”Potte” Johansson på ett resolut sätt kunde trycka in 6-5 och jublet visste inga gränser. När detta utspelade sig stod klockan på 12,07. Så nästan 3 långa minuter kvar att försvara sig. När scenario av detta slag utspelar sig så känns sekunder verkligen som minuter och minuter som år. Men till slut så närmade sig klockan 15.00 och Öjaby spelade retfullt enkelt runt bollen. När slutsignalen ljöd så var Öjabykillarna lika glada som Ingelstad var ledsna. Som vanligt är det hela laget som ska hyllas. Öjaby maler på i hela matchen och ger inte upp trots att det såg mörkt ut. Vår nye coach Dennis Söderling fortsätter segertåget. Nu leder vi serien igen och nästa helg är det derby mot Haif på schemat, men nu njuter vi av denna segern ett tag. ÖÖÖJJAAABYYYYYYYY! Vid ”pennan” Johan Sjöblom Herrsenior B-lag 0kommentarer

Skön hemmaseger mot Alvesta!

Bara tre dagar efter seriepremiären mot Gransholm var det dags för säsongens första hemmamatch. Alvestas 03:or var det som åkt österut för att möta oss i hemmaborgen. Alvesta hade inte spelat någon seriematch ännu, men några träningsmatcher där man stått som segrare. Alvesta är för övrigt ett lag vi brukar ha mycket svårt att slå. Med andra ord väntade en tuff utmaning för killarna. På förhand ett av seriens tänkta topplag. På laguppställningen i Öjaby fanns några fler namn än i premiären. Både Teodor och Ludde var redo för spel. Idag fattades bara Viktor som vilade upp sig efter sjukdom och Nils som var på annat håll. Coach Dennis Söderling hade stuvat om i femmorna en aning, med t.ex. Erik som back istället för forward. 1:a linan med backparet Duhr- Håkansson, Oskarsson (center), Bergljung och Claesson. 2:a linan med backparet Alle-Hugo, Leo (center),Melvin och Emil. 3:e linan med backparet Erik - Teodor, Hoff (center), Ludde och Tekarn. Domarparet var välbekanta Sean och Filip. Riktigt kul med ett domarpar som börjar känna våra killar, vilket gör domsluten betydligt bättre och ett gott snack mellan spelare och domare. Alvestas kom till spel med 2 kompletta femmor och en extra spelare. Deras killar såg på förhand robusta och samspelta ut. Inledningsvis så var matchen aningen avvaktande, men ändå Alvesta som höll i tatkpinnen. Dock var det knappast något av lagen som hade några vassa målchanser både pga bra defensiv i lagen, men också ganska uddlösa anfall. 10.06 in i första perioden bjöd vi Alvesta på en gratischans som deras # 24 Alexander Nilsson mycket retfull satte i mål efter en något olycklig studs. Perioden avslutades med ett powerplay av Öjaby. Dock utan någon större farlighet. Andra perioden inleddes med att Öjaby avslutade sitt PP. Alvesta var mycket skickliga på att täcka ytor och höll Öjabys spelare långt i från de där riktigt vassa avsluten. Matchen präglades av tufft men schysst spel, men till slut fick även vi en utvisning ochh det var Filip Håkansson som fick sätta sig i utvisningsbåset. Alvesta hade en tung press i sitt PP, men precis samtidigt som Filip skulle springa in så avlossade Ludde ett bra skott som målvakten räddade, men på något otroligt sätt lyckades målvakten sedan styra in bollen som låg bakom hans rygg i mål. En jobbig målvaktstavla, men dessto roligare för oss Öjabysupportrar. Domaren skrev det som självmål, men undertecknad anser att Ludde borde fått målet. Nu spelar detta knappast någon roll utan vi tackade för bjudningen och några minuter senare var det dags för matchens nästa märkliga mål. Det var Hoff som avlossade ett skott från halvplan och på något sätt tråcklade sig bollen in i nätmaskorna. I matchprotokollet står det att Erik satte målet, men var nog domarna som snubblade en aningen på siffrorna. Ytterligare en gång struntar vi i såna petitesser (som vem som gör poängen) och jublade istället åt att Öjaby för första gången tagit ledningen i matchen. När det var dags för slutperioden stod det alltså 2-1 till Öjaby, och känslan var att Alvesta började tröttna sakta men säkert. Däremot kom Alvesta till flera bra avslut och Lindhe visade klass i målet och tog flera svåra skott. 8.57 fick vi powerplay igen och då fick Öjaby bra rull på bollen och till slut kunde Oskarsson sätta 3-1 efter en passning från Claesson. Efter denna utökning infann sig en viss oro i Öjaby och vi slog ifrån oss bollarna flera gånger i panik. Dennis coachade oerhört aktivt i båset och dirigerade killarna mycket tydligt. Så även om vi genom en utvisning bjöd in Alvesta 13.33 in i perioden kunde killarna sakta men säkert passa runt bollen. En del i publiken bet på naglarna i slutskedet, men Alvesta var ett slaget lag. Tack vare en enorm kämpaglöd i hela laget och genom vår målvakts säkra spel genom hela matchen. Hela laget gjorde en solid insats och Dennis nykomponerade femmor var enormt jämna. Killarna jublade och efteråt hade lagkapten Leo ett bra snack i omklädningsrummet och alla sjöng en passande låt, som inte passar sig i skrift utan bör upplevas... Vid "pennan" Johan Sjöblom Herrsenior B-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter