SAVED BY THE BELL!

It aint over till the fat lady sings, bollen är rund, pucken är platt, allt kan hända i sport, marginalerna är små osv.

Matchen mot Partille kommer inte gå till historien som en av de mest välspelade hockeymatcher som skådats i Åby Ishall, men kanske som en av det skönaste vändningarna.

Efter en riktigt usel första period, som förmodligen var vår sämsta för året, kryddar vi upp det med att göra vår näst sämsta period för året i den andra akten. 0-2 efter första och 1-5 efter andra där Mattias Elofsson tryckte in en reducering med några minuter kvar.

Efter att ha släppt handbromsen helt, börjat åka skridskor och framförallt göra jobbet utan slarv och har roligt på isen lyckades vi vända på steken till 6-5 där sista målet gjordes med 4 minuter kvar.

Partille gjorde det bra och spelade efter sin förmåga, fick matchen precis dit dom ville och spelade som ett lag i varje byte. Vårat maskineri var ordentligt under isen och hackade rejält. Tyvärr så är det tråkigt att behöva gå ner på folk när vi möter seriens jumbo på hemmais, men inga matcher är lätta i denna serien.

Något vi måste inse är att den enda chansen för oss att vinna, är när vi verkligen kämpar för varandra och spelar enkelt med mycket trafik framför mål.

Kvällens bästa period var såklart den tredje där våra juniorer verkligen visade vägen och i princip alla målen som gjordes var på lösa halvdana skott där vi tryckte in returerna från nära håll. Alexander Nygren som började matchen fick ett matchstraff och Mattias Sköldh som kom in spikade igen och gjorde några matchavgörande räddningar som gav laget energi.

En klart härlig vinst, men två klart lärorika perioder som vi tackar Partille för. En eloge till det spelarna som spelade mycket och låg i, och en eloge till de som inte fick spela lika mycket men som pushade varandra matchen igenom.

Well done!

Forza Mölndal.