Resultat Ö-bollen

Rapport från Ö-bollen lördagen den 24:e november. Öckerö IF hade anordnat cupen, och vi skulle dit och visa upp oss, som sig bör. Laget som skulle bära upp de konblå/vita färgerna för dagen var: Målvakt: Sebben(!) Försvarare: Dagis Tobbe John André Bala Anfallare: Pumba Jesper Arvid Chrille Anton Kim 12 starka manboys var vi! Den stora skrällen såklart att Sebben skulle vakta vårat mål eftersom Joel tydligen hade tenta(gångertabellerna) och inte kunde närvara. Den gråa lördagsmorgonen blev ännu gråare när vi kom till omklädningsrummet. Till vår stora fasa så hade Öckerö ordnat det så att vi skulle dela omklädningsrum med våra ärkefiender från genomfarts-ön. Jag talar givetvis om Hälsö. Heel-Island. Stämningen i rummet blev genast iskall, och allra kyligast var det nog för Dagis, som har ett mörkt förflutet i Hälsö. Han påstår att den klubben helt enkelt sabbade hans chanser att bli en högklassig anfallare under hans tid där. Istället så hyvlade Hälsö fram en tåfjuttig högerback utav detta råämne som är Dagis, och där har han stannat sedan dess. Den hatiska stämningen var påtaglig och även om det pratades lite kallprat om någon form av fest senare på kvällen, så var det falskt och genomskinligt från båda parter. Allt skulle kulminera i sanningen att vi även skulle spela första matchen mot just Hälsö. Shit Majbritt. Gruppspelet: Den första matchen för oss i Öckerös nya, fina inomhushall skulle således gå mot Hälsö, och när matchen blåstes igång var det markant Hälsö som tog kommandot och rullade bäst boll. Man kom dock inte så långt inpå mål, och vi hade även nån kontring här och där. Knippla har dock på senare varit slowstarters av rang och så även i denna matchen. Vi kom alldeles för långt ner i banan och mer eller mindre lät dom rulla boll alldeles för enkelt. Hälsö lyckades dock inte få nån boll förbi våran inspirerade målvakt och matchen slutade 0-0. En poäng, men inte mycket mer att hämta av själva spelet. Till nästa match skulle vi möta stadsborna från Näset, och vi pratade om att vi skulle ligga högre upp i banan, ha bättre fart på bollen och få mer rörelse i vårat anfallsspel. Det gick också bra mycket bättre i denna matchen och efter att Matthias "Bala" Magnusson gjort 1-0 så kunde vi hålla undan och vinna, även om vi släppte upp Näset onödigt mycket i slutet. Matchen skulle annars komma att vara på allas läppar när Dagis gav sig iväg på en dribblingsraid som sånär resulterade i mål(Den fruktade målskytten Jesper missade. reds anm). Han började som vänsterback, men dribblade sig över hela planen och hamnade till slut som högeranfallare. Som en av dansarna i Svansjön tvåfotade han sig förbi och frispelade Jesper som sånär fick in 2-0, men det blev alltså 1-0 till oss, och vi stod på fyra poäng. Inte illa pinkat! Nästa match var mot titelfavoriterna och hemmalaget- Öckerö(Vit). Vi spelade dock upp oss från de tidigare matcherna, även om vi hade lite väl mycket respekt för de vinröda motståndarna. Vi kom lite långt ner i vårat presspel och tyvärr så kom 1-0 till Öckerö ganska fort efter att vi misslyckats med markeringen på den farlige Christian Karlsson som sköt in vårat första insläpp. Efter målet släppte vi på handbromsen och försökte spela oss längre upp i banan, men blandat resultat. Vi kommer till några avslut, men blöder ändå lite mer bakåt, och Sebben i målet får göra några svettiga räddningar och hann även få iväg ett patenterat långskott som med lite tur hade kunnat slinka in. Matchen slutar med Öckerövinst, 1-0. Vi hade ganska bra chans att gå vidare även på ett oavgjort resultat, men det är inget man chansar på. Så sista matchen mot IFK Örby gick vi för seger och satsade offensivt. Örby hade matcherna innan denna sett ut som att man spelade ganska långa bollar på sina anfallare, och även om detta inte var våran melodi, så kändes det som att vi föll tillbaka och gjorde samma sak som dom. MEN! Efter ett av fåtal fina anfall vi hade i matchen så kunde André rulla in seger målet efter fint förarbete av Bala. Matchen vanns med 1-0, och vi var vidare som grupptvåa, och i kvartsfinalen skulle vi möta Kongahälla! Den matchen tog slut ganska så tidigt för vår del. Vi släpper in 1-0 tidigt efter att vi slarvat och tappat boll i egen backlinje. Efter det så försöker vi få till lite spel, men det går för långsamt, vi spelar för svårt och vi hjälper inte oss själva, samtidigt som Kongahälla straffar oss. Vi tappar boll och humör ganska rejält och siffrorna stannar till slut på 4-0 till motståndarna. Även om vi kanske var det sämre laget redan från början så känner jag att vi nog fan hade kunnat ge dem en bättre fajt än såhär. Kongahälla spelade bra hela turneringen och gick också till final, så att dom var bra, var det inget tvivel om, men som sagt, 4-0 känns som väldigt mycket mål på 12 minuter, och egentligen skulle siffrorna varit större om vi inte haft Sebben i målet. Kort sagt så tycker jag att vi gör bra ifrån oss sånär som i sista matchen, där vi tyvärr bryter ihop fullständigt. Men KIK kommer alltid igen, och snart är det säkert dags för någon annan prestigefylld turnering, och då JÄVLAR! +++ går till: Sebben! Ställer upp och ställer sig i mål, trots att han är otränad och egentligen är utespelare. Han gör det dessutom bra, han står i vägen och är inte bollrädd, och det kommer man långt på! ++ går till: Bala! Matthias, som varit med till och från under året pga småbarn, har när han varit med alltid försökt hålla humöret uppe och peppar oss när det går trögt. Såna behövs! + går till: Öckerö? Ja, Öckerö ska allt ha en eloge, främst pga att man skaffat sig en sådan inomhushall som man har. Det är konstgräs fast inomhus, och nu har man stora möjligheter att ta steget upp i trean, kanske. Minus går till: Våran attityd i sista matchen. Visst , vi förlorar stort och sådär, men det lät in bra från oss mot Kongahälla. Bala försökte peppa, men det gick inte. Grinigt och livlöst kan man sammanfatta sista matchen. Vi får inte tappa humöret såhär och skylla på varandra, ingen mår bättre av det. Ett annat minus går till: Träläktarna invid planen. Fick grymt ont i röven efter att ha suttit en timme på dem mellan matcherna :) Träning lördag, antar jag? Kom dit! Svar: Ja det är träning både imorgon(läs tisdag) och lördag kom på båda vetja!! A-lag Herrar 0kommentarer

Öbollen

Gruppen är lottad och blev följande Knippla Örby Hälsö Öckerö (Vit) Näset Vår första match spelas 09:30 mot Hälsö sista matchen var runt 13:30 vi är 12 starka som skall vara med och vinna i KIK:s färger. A-lag Herrar 0kommentarer

Tre riket slaget

Rapport från den tredje inomhusträningen. Tredje lördagsträningen skulle gå av stapeln, och för första gången så skulle KIK's nya coach, Thomas Folkesson, närvara på den prestigefulla lördagsbataljen. Dock så hade han en annan plan för oss, och det var att vi skulle få det jobbigare. Vilket man kan förstå, till viss del. Sagt och gjort: Borta var den eviga kampen mellan gott(gamla) och ont(unga) och istället så delade vi på oss, gjorde tre lag och blandade åldrarna. Ryktet säger att det var de unga som efter förra träningens förlust bönade och bad på sina bara knän till tränarn att vi skulle ändra på systemet. Om detta inte skedde så planerade man att göra någon form av reclaim-the-brattebergsskolans-inomhushall, men som tur var så lugnade coach deras oroade själar. Tre lag blev det alltså, och lagen blev följande: Lag RÖTT: Joel Jesper Dagis Pumba I det här tre generationer inavlade laget så finns det en hel del göttigt. Knipplas svar på bröderna Gallagher, Dagis och Pumba, skulle nu få testa på att spela i samma lag för första gången. Frågorna var många; Vem skulle ta allt rampljus? Pumba, som hela sin uppväxt stått i skuggan och hulkat bakom sin ärkefiende Dagis? Eller Dagis, som efter uppväxten blivit omsprungen på flera plan(enligt Pumba själv är det på ALLA plan reds anm.) av sin äldre bror, nu skulle kräva revansch? Skulle Jesper, som ju bränt så mycket under säsongen, äntligen få utlopp för all sitt slit och missande? Skulle världens kanske offensivaste målvakt inomhus, Joel, kunna ta någon plats bland de två stora viljorna Dagis och Pumba? Svaren kommer längre ner Lag BLÅTT(och en SVART): John Tobbe Rasmus Emil Ett på många sätt spektakulärt lag. För första gångens den här säsongen så gör superlöftet Emil entré, och formen var ett av frågetecknen runt honom denna dag. Rasmus, som har så mycket inom sig, men som inte riktigt fått ut allting ännu, skulle han ta det stora steget? John, den äldste bland detta gäng, skulle han ta tag i taktpinnen och styra sina adepter genom detta minfält av 3-minutersmatcher som väntade? Skulle den hetlevrade Tobbe få ordning på sitt hetsiga humör som lagt krokben på honom så många gånger förr? Ja herregud, det blev en pärs. Lag GRÖN-GULT-BEIGE(Kommer inte riktigt ihåg, fula var dom iaf) Arvid Chrille André Anton Den stora frågan i detta laget var om Carl Eskil skulle komma. Det gjorde han inte. Sammanfattning: Tränaren hade beordrat att vi skulle spela 3-minutersmatcher, King of the Hill-stil. Detta skulle ändra på en hel del förutsättningar. Dels skulle det bli kortare matcher, dels skulle felpass och misstag straffa sig hårdare än under våra vanliga 10-minutare. Tränaren ville med detta upplägg få oss att springa mer, bli mer intensiva och låta bollen göra jobbet. Jorå så att eee…. Det började bra! I princip samtliga matcher började med rasande tempo, för att sedan sjunka betänkligt efter 10 sekunder. Många mål blev det och det var ju kul, dock så var det mitt egna blåa lag som oftast föll. Vi skrapade bara ihop två vinster på hela träningen, dock en hel del oavgjorda men ändå flest förluster. Ingen i det blåa laget var av den fysiska sorten, och lag GRÖNT(Arvid, Chrille) och RÖTT(Pumba) hade några tyngre pjäser som gillar att gå in i närkamper, och då föll vi ganska lätt. Vi hade stundtals bra passningsspel, men en oförmåga att komma till skott och för många misstag gjorde att vi straffade oss själva mestadelen av träningen. Inte förrän i sista matchen, när jag själv gick upp i anfallet och hängde några random drömmål, lyckades vi vinna. Nä! Lag BLÅTT försvann tidigt från toppstriden denna gång. Istället stod det stora slagen främst mellan GRÖNT och RÖTT. Båda lagen formerade sin tyngd i anfallet och det gav resultat, inte minst mot oss veklingar i blått. I det GRÖNA laget var det mest Arvid och Chrille som styrde, även om orken gjorde att man inte orkade så många matcher i rad. Anton spelade moget och säkert i backlinjen, och André dundrade iväg skott från det ena omöjliga läget efter det andra. Chrille var stor och tung att möta, och gjorde det svårt för övriga. Dock så var inte samspelet med fixstjärnan Arvid det bästa, utan Arvid tvingades ofta till långa soloräder med ryggen mot mål, någon han iofs gillar att göra. Ger man detta laget lite mer samspelande så kan man dock bli oerhört farliga. Nä, vinnarna denna dagen blev det RÖDA laget. Bröderna lyckades dra jämt de flesta matcherna, även om Dagis misstänker att hans bror slog alldeles för stenhårda passningar till honom så han inte kunde göra fler mål än han gjorde. Någon passning gick för långt, för högt och kort. Ibland lyckades dock Dagis ändå, och på ett näst intill omöjligt inspel i penishöjd så lyckades Dagis dämpa bollen på brocket han har på knät, och stänka in bollen i klyket. Typ. Pumpa var annars ett rullande åskmoln denna lördag, och flackade omkring runt hela planen. Många fina samspel blev det, och den yngre av de båda bröderna gjorde nog mest mål, totalt sett(kan ha fel här dock). Jesper lyckades till och med fjutta in en hörna som han lite väl enkelt kom fri på. Nu trodde man att det skulle lossna för den lille liraren, men så blev inte fallet. Kanske gjorde han målet för sent? Joel var där det fanns plats, kort sagt, och gjorde det bra, och kunde även han pricka in nåt mål. Det var helt klart välförtjänta vinnare denna dag. En blandning av talang, styrka, släktband och kondis fällde avgörandet, och vi andra hade helt enkelt inte en chans mot deras lavinartade anfall. Och så hade dom en j-a tur också, men sådant talar vi tyst om i den vänliga föreningen som är Knippla IK. Ingen träning på lördag, dock en CUP ute på Öckerö. Kom och stötta! Skrivet av: Donatello A-lag Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter