Vi kollar läget med Emelie Andersson

KIF Örebros EM-guldmedaljör Emelie Andersson är som bekant skadad och har inte spelat i år. Vi kollar läget med Emelie.

Vad tycker du om lagets insats så här långt?
- Jag är grymt imponerad över tjejernas insats hittills den här säsongen!, utropar Emelie. Det är inte lätt att trilla ner från damallsvenskan, det är heller inte lätt när det blir ett helt nytt lag som ska prestera under pressen att KIF Örebro ska tillbaka till Damallsvenskan. Men sen januari har vi haft hög träningsnärvaro och lyckats jobba fram en bra grund som vi hela tiden följer och jobbar efter. Vi är ett lag med hög arbetsmoral som sliter och kämpar för varandra varje match och varje träning. Vi ställer krav på varandra men har samtidigt högt i tak där alla är delaktiga. Vi jobbar hela tiden för att utveckla det vi känner att vi är mindre bra på och pushar varandra hela tiden för att bli bättre, berättar Emelie Andersson.

Vad har överraskat dig mest?
- Det är hur mycket vi utvecklas från vecka till vecka! Vi har som sagt en bra grund som vi jobbar efter, men det syns att det som vi pratar om och nöter på träningarna blir bättre på matcherna och vi utvecklas som lag hela tiden. Det är en stor styrka, tycker Andersson.

Hur är läget med din skada, närmar du dig spel?
- Bättre! Det går framåt men långsamt. Det har varit mycket upp och ner och det har känts olika från dag till dag. Därför har det varit svårt att finna en jämn nivå att lägga träningen på. Men jag har kunnat träna fullt några pass, så det kommer snart bli aktuellt med spel, berättar Emelie Andersson.

Hur spelsugen är du?
- Otroligt spelsugen! Att se tjejerna ute på planen och den glädjen när de gör mål eller vinner en match - jag vill vara med! Både i glädjen men också vara med och bidra, och framför allt känslan av att få spela match igen. Det saknar jag otroligt mycket, så det ska bli så skönt att få komma igång igen på riktigt!

Vi önskar lycka till och hoppas snart få se dig i spel!
- Tack för det, tack, avslutar Emelie Andersson

Text: Jan Holgersson